Man har medvetet valt bort och i vissa fall, i det längsta vägrat insändare och debattörer möjligheten att gå i svaromål, på rena påhopp från UNTs Åke Spross. I det fallet tog man också bort källhänvisningar! På detta sätt vill man till varje pris undvika att sanningen kommer fram.

Åke Spross kommentar till den insändare man länge vägrade ta in visar bara på en skrämmande dålig research. Skall inte en journalist som vill vara trovärdig kontrollera vilka fler forskningsartiklar som finns innan han så kategoriskt avfärdar något? Borde han inte kontaktat MELISA-testets skapare, som finns i Stockholm och borde varit lätt att nå, för en fråga om vad som mer finns publicerat? Hans kommentar "för mig tidigare inte kända artiklar" visar på en sorgfälligt låga journalistisk nivå, eller är det medveten desinformation?

 
MELISA^®

MELISA^®-testet är ett hjälpmedel att kunna diagnostisera människors överkänslighet mot metaller. Inom medicinen finns få om ens några tester som ensamma kan säkerställa vad en person lider av. Testet är en variant av så kallat lymfocytstimulationstest som har använts av kliniska immunologiska laboratorier för att diagnostisera bland annat metall allergier och läkemedels allergier i flera decennier. Därför är det rent ut sagt löjligt att på det sättet som UNT lyft fram en liten studie som varande fakta, för att helt avfärda denna testmetod. Ett test som både den privata och allmänna försäkringskassan i Tyskland betalar åt patienterna.

 

En av de insändare UNT i det längsta inte ville ta in Ensidigt om amalgamenheten I sitt svar på min kritiska insändare (UNT 7/7) hävdar Åke Spross att UNT brukar redovisa resultat av vetenskapliga studier av hög kvalitet. I synnerhet när de har ett allmänintresse. Det gäller även den utvärdering av Melisatestets tillförlitlighet som UNT redovisade i förra veckan. Självklart ska UNT redovisa sådana resultat, men varför har man inte redovisat resultaten av det flertal studier som tidigare publicerats och vars resultat talar till Melisatestets och därmed indirekt amalgamenhetens fördel? Den första i raden artiklar publicerades redan 1994. Medförfattare var Anders Lindwall, överläkare vid amalgamenheten. Allmänintresset torde väl här vara lika stort? Den av Åke Spross redovisade Linköpingsstudien publicerades i en tidskrift i odontologi, alltså i princip en tandläkartidning, och deras experter är förmodligen inte skolade i klinisk immunologi. Intrycket efter att ha tagit del av studien (tidigare hade jag bara läst sammanfattningen) är att forskarna har dragit förhastade slutsatser. Studien visar ju faktiskt att Melisatestet är bättre än andra test. Å andra sidan säger en enstaka studie med ett så litet antal individer och en kontrollgrupp på futtiga tio amalgamfria personer egentligen ingenting. Dessutom kan studiens design ifrågasättas. En kontrollgrupp förutsätts (i motsats till patienterna som ska studeras) bestå av friska individer, men i denna studie har man valt grupper som är väldigt lika. Eftersom det enligt hudtest och enkätsvar inte föreligger någon signifikant skillnad i metallkänslighet mellan grupperna blir resultatet av Melisa naturligtvis också likartat. Den Melisasammanställning som presenterades vid Forskningsrådsnämnden 1997 (som Spross valt att inte redovisa) omfattade mer än 3 000 personer. Dessutom redovisades en uppföljning på 111 kroniskt trötta patienter. I kontrollgruppen ingick över hundra friska personer. Någon uppföljning har inte presenterats av Linköpingsforskarna. Hoppas på en mer objektiv redovisning i framtiden. Monica Kauppi Journalist -- svaret Åke Spross gav i UNT ----- "Svar: De för mig tidigare inte kända artiklar som Monica Kauppi hänvisar till redovisar studier (för övrigt gjorda av delvis samma personer som den studie jag skrivit om) vilka överhuvud taget inte tar upp den grundläggande frågan om det så kallade Melisatestet särskiljer personer med "amalgamsjuka" från personer utan sådana besvär. Av Monica Kauppis båda insändare framgår dess värre att hon först reflexmässigt kritiserat en studie som hon inte läst och sedan läst den utan att förstå den, till exempel när det gäller skillnaden mellan vad som är urval till och vad som är resultat av studien. Åke Spross" -- Svensk översättning av Abstrakt till Linköpingsstudien -- Dags att ta fram glasögonen och läsa vad man undersökte..... Immunologiska och neurologiska (MRI) förändringar hos patienter med misstänkt metallförgiftning. Lita Tibbling, Karl-Åke Thuomas, Rodnica Lenkei och Vera Stejskal International J of Occupational medicine and Toxicology, 4: 285-294,1995 Trettiofyra patienter med CNS och systemiska symtom som påminde om förgiftning från dentalt amalgam undersöktes med magnetkamera (MRI) undersökning av hjärnan (n=32) och med MELISA® (Memory Lymphocyte Immuno Stimulation Assay, n=17). Lymfocytfenotypen analyserades med flödecytometri (FC) hos 22 patienter. Etthundratjugo åldersmatchade patienter utan CNS symptom tjänstgjorde som kontroller för MRI undersökning, 77 friska individer med amalgamlagningar tjänstgjorde som kontroller för MELISA® test och 75 kliniskt friska individer utgjorde kontroller för lympfocytfenotypning. Patologska MRI fynd fanns hos 81% patienter, de flesta med patologiska förändringar (degeneration) i basala ganglia. Sådana förändringar fanns inte hos friska kontroller. Fenotypanalys av lymfocytmarkörer var patologisk hos 58% . MELISA® visade metallallergi hos 88% av patienter. Sextio procent av patienterna visade reaktion mot kvicksilverklorid, 62% av patienterna hade någon form av atopisk sjukdom och 35% hade levotyroxin-behandlad hypothyreos. Förekomst av immunopatologiska förändringar och objektivt påvisande av avvikande immunologiska parametrar hos en stor del av patienter med abnormala MRI fynd i hjärnan kan tyda på att immunologiska mekanismer kan spela viktig roll i utvecklingen av dessa förändringar. Här finns det Engelska Abstarktet och här www.melisa.org

Skribenten tyckte inte att detta kunde stå oemotsagt, men UNT vägrar nu totalt att ta in något mer. På detta sätt tystar man totalt all debatt om fakta och fel i mediakampanjen för att stänga Amalgamenheten.

Enligt Spross var min ena insändare "reflexmässig". Det är mer än vad man kan säga om Spross reaktion på min insändare nr 2. Det tog honom mer än 10 dagar att formulera sitt svar, under vilket tid jag utsattes för påtryckningar per fax och telefon från både honom och insändarredaktörn att ta tillbaka min insändare.

Monica Kauppi
Journalist

Läs mer:

Fakta om Landstingsråd Mats O Karlsson Ordförande i sjukhusstyrelsen Gunnar Hofring Landstingsstyrelsen Sjukhusstyrelsen

Ska Amalgamenheten i Uppsala tillåtas dö?
Ytterligre en debattartikel av Olle Redhe, som UNT valde bort!

www.melisa.org

Nöjda patienter vid Amalgamenheten Här finns Rapporten från amalgamenheten

Akademiska sjukhusets websida och fakultetsrapporten

"Amalgamenhetens vara eller icke vara" Tandvårdsskadeförbundet

Miljonförlust ger miljonvinst

    -----------   några av de insändare Upsala Nya Tidning nobbat   ----------

Vi behöver Amalgamenheten 44 årig tvåbarns mor.

Tandläkare behöver Amalgamenheten

Politikerna är ansvariga för Amalgamenheten

Brev till styrelsen för Akademiska sjukhuset