Professorn i psykiatri Lars Jacobsson skriver i sitt inlägg 1997-07-22 om de nya sjukdomarna amalgamförgiftning, elöverkänslighet, sjukahussjuka, fibromyalgi och kroniskt trötthetssyndrom som om han vore en ren beteendevetare utan någon som helst medvetenhet om den miljöförstöring som vår planet utsätts för. Som psykiater har Lars Jacobsson en grundutbildning i medicin, är legitimerad läkare, men i varje fall av detta hans inlägg att döma tycks han för länge sedan ha glömt bort att vi människor är biologiska varelser och inte bara psykosociala företeelser.

Chefsläkare Christina Eliasch vid Försäkringskassan i Stockholm hör helt klart till de läkare i Sverige som är mest pålästa när det gäller forskningen kring dessa nya sjukdomar. Hon skriver l997-06-10 i ett brev rörande en elöverkänslig kvinna om begreppet psykosomatiskt att det redan 1982 ändrades från att innebära "psykisk orsak till kroppssjukdom" till att enbart beteckna samtidig störning i kropp och själ utan angivande av orsak". Detta på grund av att amerikansk psykiatrisk forskning redan under 1970-talet hade klarlagt många psykiska processers beroende av fungerande signalsubstanser och att signalsubstansernas kemiska konstitution lätt kan förstöras respektive förändras av ett stort antal kemiska och fysikaliska yttre faktorer. Under 1980- och l990- talet har enligt Christina Eliasch en stor för att inte säga enorm forskningsmassa inom området molekylärbiologi växt fram och lett till att vi nu allt oftare anar helt andra orsaker bakom sjukdom än de man i varje fall tidigare lärde sig under läkarutbildningen.

Christina Eliasch citerar därefter tidigare professorn i medicin i Göteborg Lars Werkös uttalande 1995: "Det föreligger en avgrund mellan nya molekylärbiologiska forskningsrön och de tankesätt och metoder som tillämpas på sjukvårdens vardagsgolv!"

Christina Eliasch fortsätter: "Om man inte följer denna nya forskning kan man ju förbli ovetande om miljögifters och elektromagnetiska fälts obehagliga tendens att vara inblandade i de alltfler nya energibristsjukdomarna. Denna energibrist skapas i våra cellers förbränningssystem, mitokondrierna, och gör människan svag såväl i muskler som i anden vilket är något diametralt annorlunda än att vara en mindervärdig i anden svag person till följd av "dålig mamma" den förklaringsmodell som så många läkare fortfarande med förtjusning trycker på patienterna."

Christina Eliasch skriver sedan att vi har en stor mängd forskning på biologiska förändringar till följd av påverkan från elektromagnetiska fält och att den i helt samstämmig riktning talar om cellskador av fria radikaler vid brister i antioxidantskydd. Elektromagnetiska fält ger både ökad produktion av fria radikaler och nedsatt produktion av melatonin, kroppens starkaste skydd mot dessa, fortsätter hon.

Lars Jacobsson skriver att personer som marginaliserats inom forskarvärlden inte sällan åberopas som auktoriteter när det gäller dessa nya sjukdomar. -För att få forskningsanslag bör man helst hålla sig till de redan etablerade tankegångarna, "forska med facit i hand" - att komma med projekt om något som hotar starka intressen i samhället kan innebära att anslag drastiskt krymps vilket bl.a. docent Olle Johansson vid Karolinska Institutet fått erfara. Olle Johansson har funnit hudförändringar vid exponering för elektromagnetiska fält, något som de som beslutar om forskningsanslag uppenbarligen inte vill att vi ska få veta något mera om.

Helt nyligen berättade beteendefysiologiforskaren Torbjörn Åkerstedt i Stockholm i ett radioprogram om ett projekt han lett, där 18 personer fått sova i elfri miljö en natt och en annan natt i elmiljö motsvarande ett kontorslandskap, naturligtvis utan att försökspersonerna viste vilken natt de sov elfritt och vilken natt de sov i extra mycket el. En rad faktorer undersöktes på de sovande och det visade sig bl.a. att försökspersonerna inte fick så mycket djupsömn när elmiljön var som i ett kontorslandskap. Förhoppningsvis kommer Torbjörn Åkerstedt att få fortsatta möjligheter att forska inom detta område. Liksom Olle Johansson inom sitt område.

För de elöverkänsliga och deras anhöriga och för oss läkare som försöker hjälpa bl.a. elöverkänsliga är det högst otillfredsställande att forskningsprojekt som sannolikt kommer att förneka samband mellan exponering för elektromagnetiska fält och biologiska förändringar har betydligt lättare att få anslag än projekt som kan tänkas fastställa sådant samband.
Motsvarande gäller t ex även forskning beträffande påverkan av tungmetaller, i synnerhet kvicksilver, från amalagamfyllningar. -Att kvicksilver är ett gift i alla andra sammanhang är ju väl känt.

Det är väl så att elektronikindustrin och t ex den amerikanska tandläkar organisationen ADA inte vill ta de stora ekonomiska konsekvenserna av ett allmänt erkännande av elektromagnetiska fälts respektive amalgamfyllningars skadliga följder. Det är väl också så att det i vårt land inte är så ovanligt med korruption som vi kanske ofta tror. När Lars Jacobsson skriver om forskare som blivit avstängda för att de inte fyller de krav på vetenskaplighet som universitet och högskolor ställer så vill jag påstå att det i stället kan handla om forskare som på andra sätt gått utanför vedertagna ramar på ett sätt son inte passat de etablerade.

Lars Jacobsson verkar inte heller inse värdet av tvärvetenskaplig kontakt mellan forskare inom olika discipliner efter som han talar så negativt om att ”kemister eller fysiker eller andra kammarlärda” åberopas som experter.
Desciplinöverskridande studier är ofta en förutsättning för att tidigare okända strukturer och sammanhang skall kunna anas och klargöras.

Tänk, Lars Jacobsson, om det är så att engagerade patientorganisationer, politiker, tandläkare, läkare och forskare inte besjälas av ett felriktat starkt engagemang utan faktiskt har rätt!

Att dessa nya sjukdomar är olika vanliga i olika länder kan ha sin förklaring i yttre faktorer: olika elsystem, olika väl utbyggd tandvård, olika halter av det skyddande grundämnet selen i marken/åkrarna, olika matvanor, olika byggnadsmaterial och byggnadstekniker samt klimatfaktorer.

Att fler kvinnor än män är drabbade av dessa nya sjukdomar kan till stor del ha sin biologiska förklaringar - kvinnor och män har biologiskt en hel del olikheter, t ex proportionerna mellan mängden fettvävnad och mängden muskulatur.

Att de drabbade intensivt förnekar psykosocial problematik i den mån de gör det är inte märkligt: när kroppsläkarna inte har funnit något onormalt i laboratorieprover och annat och inte förstår sig på patientens sjukdomsbild blir patienten ofta på ett kränkande sätt förpassad till psykiatrin, ja, jag tycker ofta att psykiatrin får tjäna som avskrädeshög för dessa patienter som inte platsar inom den vanliga kroppssjukvården därför att kunskapen där ännu är för liten.

När Lars Jacobsson påstår att vi människor uppfinner dessa nya sjukdomar att skylla vår existentiella nöd på så är det en hypotes som jag inte finner något som helst vetenskapligt stöd för i hans inlägg.


Skövde 1997-08-22

Ulrika Åberg
leg.läk., specialist i barn- och ungdomspsykiatri
Stjärnvägen 29      har mottagning för amalgampatienter,
54l 55 Skövde      och elöverkänsliga