Patienten hade fått allvarliga biverkningar från titanimplantat. Efter mer än 120 besök inom landstingets tandvård, hälso- och sjukvård, lämnades hon åt sitt öde utan åtgärd, så som "färdigbehandlad" trots kvarstående svåra inflammationer i munslemhinnan.
Tillfrisknade
Patienten som efter att själv betalat 25 000 kronor för en utredning vid Amalgamenheten i Uppsala, som visade på "multipel överkänslighet mot tandersättningsmaterial" tillfrisknade efter att titanfixturen i hennes överkäke tagits bort.
I Västerås var man av uppfattningen att titanimplantat inte kan ge överkänslighetsreaktioner, därför hade man inte fullföljt utredningen av hennes besvär och därmed heller inte ställt någon diagnos att lägga till grund för den botande åtgärden som bestod i avlägsnande av titanfixturerna.
Påståendet att titanet i Brånemarkimplantat är absolut rent och därför inte kan vålla några avvikande reaktioner, vilket landstingets sakkunnigvittne i odontologisk materialvetenskap påstod under rättegången, är uppenbart felaktigt.
Att det kan leda till skadeståndsansvar att inte utreda och diagnostisera patienter med avvikande reaktion mot dentala material är visat genom den gillande domen som förpliktar Västmanlands läns landsting att utge ersättning för det lidande och de olägenheter hon åsamkats genom landstingets fel och försummelser.