Från maktens korridorer hör vi att regeringen har tilldelat före detta generaldirektören och före detta riksdagsledamoten Barbro Westerholm medaljen Illis quorum meruere labores (Åt dem vars gärningar gör dem förtjänta av det) i åttonde storleken för hennes mångåriga och betydelsefulla insatser på det medicinska området och i arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män.
Vi som har varit med i det 3:e amalgamkriget och lärt känna Barbro Westerholms (B.W.) arbetsmetoder under hennes tid som generaldirektör för Socialstyrelsen, ryckte till.
Inte för att vi inte visste, att etablissemanget utdelar varandra medaljer för trogna tjänster. Utan för att vi undrade, hur kan minnet efter en persons gärning vara så olika. Från regeringskansliet ter sig uppenbarligen vissa saker i ett annat perspektiv än från folkets livssituationer.
Under B.W.’s ledning var strategin i folkhälsofrågan ”tandamalgam” klar: Socialstyrelsen med sina odontologiska experter har låst sig med tvärsäkra uttalanden, som i besserwisseraktig ton avfärdade alla risker med det läckande kvicksilvret. Svaret var ”det finns inga risker”, och det påstods vara både vetenskaps- och erfarenhetsmässigt underbyggt.
I sina intervjuer glömde B.W. aldrig nämna ”vetenskap och beprövad erfarenhet”, ett begrepp som har blivit till en trollformel. Någon substans hade hon dock inte bakom den fasaden.
När man vid Läkarstämman presenterade forskning som tydde på att tandläkarna hade en förhöjd frekvens av hjärntumörer, ansåg hon , att sådana oroande resultat borde vara föremål för en förhandscensur, innan de presenteras för ett sådant forum.
Det som fastnade djupt i mångas medvetande var B.W.’s försök att administrativt avlägsna störande moment, som ökade Socialstyrelsens arbetsbörda. När fysiologen doc. Mats Hanson publicerade varningar, att kvicksilver från amalgam kan skada fostret, tog hon till penna och i ett brev bad Lunds Universitets ledning att stoppa Hansons verksamhet. Ett bra sätt att undanröja källan som skapade problem för myndigheten var att stoppa forskningsanslagen. Och se – hon lyckades! Så var det med den fria forskningen. En svensk läsare kanske inte påminns om någon parallell till en sådan historia. Mig påminner den om nomenklatura-maner, som inte står efter de tidigare totalitära kommunistiska diktaturerna.
Hennes dubbelmoral har fortsatt genom hela hennes tid som generaldirektör för Socialstyrelsen. Den har varit till stor skada för folkhälsan och knappt någon amalgamdrabbad har ett gott ord att säga om Barbro Westerholm.
Till Sveriges Pensionärsförbund under hennes ledning vill jag meddela ett varmt deltagande.
Jaro Pleva, fil.dr.