-En ny bok av Gunni Nordström "Mörkläggningen" Hjalmarsson&Högberg (www.hohforlag.se)

På mindre än tio år har datoriseringen exploderat. Nya produkter formligen väller fram. Somliga arbetsplatser är så belamrade av elektronisk utrustning att man skulle kunna ta det för ett eltekniskt laboratorium.

Boken Presenteras i helgen på Bokmässan i Göteborg. Söndag 17/9 klockan 12-12.45 kan du om vi uppfattat saken rätt själv möta författaren där.

Också i hemmiljö ser vi den här utvecklingen. IT-företagens aggressiva marknadsföring - "Make Your Self Heard"! - bygger på en trådlös virvelstorm som i dag genomkorsar luften överallt. Medan vi förr hade mikrovågorna från radar koncentrerad till vissa platser som flygfält, militärområde etc så finns nu mikrovågor från mobilmaster överallt. Hela samhället har blivit "radariserat". Allt fler människor får symptom från strålningen men det finns knappt en vrå för för dem att "gömma" sig i. När Nässjö kommun för någon vecka sedan beslöt att rita in en liten mobiltelefonfri zon i kommunen så blev kommunpolitikerna först utsatta för påtryckningar och sedan hotade av mobiltelefonbolagen. Men politikerna i Nässjö slog vakt om kommuninnevånarnas hälsa och avvisade telekombolagens giriga anspråk.

Den finlandssvenska journalisten Gunni Nordström beskriver en del av den här utvecklingen i sin nya bok "Mörkläggning". Hon fokuserar främst problemet med kemikalier och tungmetallerna som finns i den moderna elektroniken.

Hon börjar med vad vi kan lära av det som händer i det första ledet, där elektroniken tillverkas. Hon refererar till det s.k. Silicon Valley-syndromet. Ett stort antal människor blev sjuka i denna IT-teknologins Mecca där datorchip tillverkas. Många blev dessutom obotligt sjuka trots att tillverkningen av chip sker i lokaler som är så rena att det nästan inte finns några dammkorn alls där. Arbetarna har därför skyddsutrustning och handskar som om de befunne sig på en operationssal i sjukhusmiljö. Men rent var det alltså inte; ett stort antal anställda fick antingen otäcka neurologiska symptom eller avled i nervsjukdomar. Detta har inträffat i USA, och när man utlokaliserade tillverkningen sedan också i Sydostasien, där också ett antal barnarbetare har drabbats. Detta är den grymma verkligheten bakom det glättiga "INTEL INSIDE". Det som händer på insidan av fabriken talar INTEL, IBM, MOTOROLA, ERICSON och NOKIA mycket tyst om. Och de gör det därför att vi konsumenter inte ska bli oroliga och börja undra vad som händer med våra barn som sitter med den giftiga elektroniken formligen i knät, kanske kvällarna i ända.

Vad innehåller datorerna, bildskärmarna etc? Ingen vet, mer än tillverkarna. Det svenska Naturvårdsverket nöjer sig med att klaga på att "de inget får veta"! Regering och tillsynsmyndigheter har inte avkrävt industrin någon innehållsdeklaration, trots att forskningen entydigt har slagit fast att vissa kemiska ämnen är cancerframkallande, trots att man vet att de första 40 timmarnas användning orsakar en mycket hög avgasning från produkterna. En bildskärm till exempel avger hundratals olika kemikalier, det som luktar "gott och nytt" särskilt den första veckan, läcker även därefter kontituerligt ut gifter, men på en lågdosnivå över tiden.

I den andra änden av elektronikens livscykel, skrotningen, så finns motsvarande problem: det är ett riskabelt jobb att demontera och destruera elektronik. Inte sällan har arbetslösa, helt utan utbildning om innehållet i det som de har för händerna, anvisats beredskapsarbeten i helt otjänliga lokaler med att plocka isär elektronikskrotet. Och därtill: den närmast sanslösa omsättningen på elektroniska apparater har gjort att en stor del av de uttjänta apparaterna har gått förbi kommunens uppsamlingscentraler direkt till soptippen.

Där ligger elektronikskrotet som en tickande miljöbomb. Livsfarliga kemikalier och tungmetaller släpps ut i kretsloppet genom att de hela tiden lakas ut från tipparna...

Gunni Nordström visar mycket utförligt hur kemikalierna och tungmetallerna från elektroniken i mellanledet - hos oss användare - utgör ett hot. Enbart flamskyddsmedlen - som ska förhindra att apparaterna brinner - för att nu endast ta ett av de tusentals mer eller mindre farliga ämnen som elektroniken innehåller, är cancerframkallande. Lägg sedan till några ytterligare ämnen som avges, till exempel kvicksilver, kadmium, bly. Multiplicera den enskilda riskfaktorn för flamskyddsmedel inte med tre, men med, låt säga 300, och vi får en ännu större risk. Att våra barn ibland sitter timme efter timme framför datorn med olika slags spel kan alltså vara ett mycket farligt nöje - vad som händer med dem på sikt, efter 10 års användning vet ingen. Och om de därtill talar i mobiltelefon ofta så kanske riksfaktorn 300 ytterligare bör multipliceras...

Mer att läsa Fusk och forskning Olika slags mobiltelefonforskning Rådet för arbetslivsforskning svarar på kritik om den "kundanpassning" som inte gagnar medborgarna utan i alla stycken först företräder mobil branschen. Kundanpassad forskning säljes Inga strålande insikter.. Olika slags mobiltelefonforskning Tystad forskning? Om risker för tåg och spårvagns personal.

Men naturligtvis är det tiden som man exponerar sig framför elektroniken som är det avgörande. Ju längre tid man exponerar sig, desto större är risken. Man bör tala kort och inte ofta i mobiltelefon. Man bör inte sitta framför en bildskärm halva dagarna, 4 timmar per dag ligger till exempel på gränsen för vad många fack och företag rekommenderar. Den som sitter hela arbetsdagarna riskerar ögonskador från strålningen och neurologiska skador (huvudvärk, yrsel, trötthet etc).

Våra ungdomar uppvisar i dag - delvis helt nya sjukdomsmönster: hjärnstress, ökad diabets, en lavinartad ökning av astma etc. Ny forskning har visat att påverkan från mikrovågor - som ju i princip går rakt igenom kroppen - sätter ner kroppens immunförsvar och stressar kroppens försvarsmekanismer, nu också dygnet runt, även om vi inte direkt talar i mobiltelefon eller sitter framför datorer. Gunni Nordströms bok är ovanligt lättläst men faktarik. Den ger den perspektiv och frågeställningar som gör att den bör läsas av sjukvårdspersonal, forskare, kuratorer och psykologer (dit patienterna ju ofta hänvisas) såväl som en oroad och intresserad allmänhet.

Jan Åberg

Jan Åberg är lärare i elsäkerhet