Städgummorna

-Vi forskare är städgummor. Det är vår uppgift att komma efteråt, bevisa bristerna och plocka bort det som är farligt. Det är helt omöjligt i dag att säga om ens GSM-systemet är säkert. Och nu kommer 3G-systemet i gång också, säger Kjell Hansson-Mild i Helsingborgs Dagblad 24/1-04

Det är förstås ett sätt att se saken på. Jag vet andra forskare, som har haft en liknande ingång, fast helt annorlunda slutsatser. De har liknat forskningen på elektromagnetiska fält med brandkårens: när det börjar brinna rycker de ut. Är det vår uppgift? frågar de.   Det finns alltså två olika synsätt inom forskningen om NÄR forskaren ska komma in och hur snabbt han/hon ska gå ut med resultat, fram för allt till vår allmänhet, som betalar forskarens lön. Enligt miljöbalkens försiktighetsprincip ska forskaren tidigt gå ut till allmänheten för att diskutera åtgärder, innan det börjar pyra. Kjell Hansson Mild legitimerar en hållning om att avvakta, tills branden med säkerhet är i gång, för att sen börja plocka i de förkolnade resterna och städa upp på katastrofplatsen etc. Jag påstår att det redan börjat att brinna. Det vet Mild också; han känner till en uppsjö av folk som redan flyr sina kommuner undan masterna…
 
 
Skrönor om passiva forskare

Kjell Hansson-Mild säger också: - De gränsvärden som vi använder i dag är ibland baserade på 30 år gamla uppgifter och det gör att de är väldigt höga. Å andra sidan, om forskarna skulle gått in först alltid hade vi förmodligen inte ens haft elektricitet idag.   Återigen talar Hansson-Mild om dessa skurgummor till forskare. Här har samhället närmast oavbrutet utvecklats, och en mängd nya strålkällor kommit till, under de 30 år som det termiska gränsvärdet har legat fast. Problemet är alltså inte att forskarna har gått in för tidigt. Problemet är att forskarna inte har gjort något alls åt saken. När det gäller gränsvärden, så finns det gränsvärden som har reviderats nedåt hundratals gånger i omgångar (joniserande strålning t.ex.). Något hot mot ”elektriciteten” har det aldrig varit!
 
 
Bedrägliga pseudomotsättningar

I den aktuella frågan om master, har Kjell Hansson-Mild ytterligare en egendomlig inställning: -Om du är i närheten av en mast en hel dag så motsvarar det ett par sekunders samtal med en mobiltelefon. Det är sant att strålningen, och riskerna, minskar ju mindre avstånd du har till en mast.
Påståendet måste korrigeras något. Att helt ofrivilligt exponeras från en mast, 24 timmar om dygnet och år efter år kan inte jämföras med den som helt frivilligt exponerar sig för sin mobiltelefon kortare eller längre tider. För övrigt mångdubbelexponeras ju mobilanvändaren också: när han lägger ner mobilen i fickan exponeras han ju dygnet runt från masterna, och kanske från DECT-telefoner på jobbet (radio, teve, dator etc). Det är alltså bedrägligt av Kjell Hansson-Mild att ställa mobilen MOT masten: så ser inte strålningsmiljön runt oss ut!

Om Kjell Hansson-Mild vill ha någon trovärdighet kvar bör han snarast ”komma ut” med ett par saker:

• Stoppa utbyggnaden av 3G – vi vet för lite om hälsoeffekterna av det strålningstillskottet.
• Statens Strålskyddsinstitut måste omedelbart skrota det 30 år gamla gränsvärdet för strålningen – det har ingen som helst relevans i dag för huvudvärk och diverse neurologiska besvär som många användare anför (också enligt Milds egna undersökningar.

Mer att läsa: Vad vet "experter" om elektromagnetisk strålning och hälsorisker? detaljerad information om vad radiostrålning är och ev innebär! Läs mer här. "Omätbar strålning från master" Strålningen från 3G och mobilsändare är närmast försumbar, men hur mäter man då? Läs mer här. LOCKET PÅ Sif:s IT-analytiker "vet" bättre än.... folket som drabbats och använder sina demokratiska rättighet att protestera. Läs mer här. Konsulter mäter strålning med felaktigt instrument