VEM TAR ANSVAR FÖR MOBILSTRÅLNINGEN?

Hyresgästernas Riksförbund sa nyligen nej till uppsättning av 60 000 nya master för den nya mobiltelefontekniken som kallas "3G".

Redan i dag har många av medlemmarna problem med strålningen och om utbyggnad tillåts så kommer strålningen i samhället att öka avsevärt, och nya offer skördas. Mobiltelefonbolagen vägrar att ge garantier mot ytterligare skador på människor och tar heller inte på sig det juridiska ansvaret för följderna av en utbyggnad. Här gäller endast ett ansvar mot aktieägarna för största möjliga ekonomiska avkastning på kortast möjliga tid!

Hyresgästerna däremot slog nyligen fast att miljöbalkens lagrum om att försiktighetsprincipen mot mikrovågsstrålning är överordnad de marknadsekonomiska "lagarna" och kräver därför ett totalt stopp för utbyggnaden av masterna - till dess att effekterna på människor grundligt har utretts; hur det går när marknadslagar regerar över miljölagarna har vi sett många gånger förut (asbest, MC-77 m.fl. skandaler).

En annan del av hyresgäströrelsen, HSB, har nu antagit samma ståndpunkt. HSB-rådet säger ett kraftfullt NEJ till mobilantenner:

"Låt inte mobilföretagen sätta upp antenner på husen. Det finns inga garantier för att strålningen är ofarlig. Därför ska bostadsrättsföreningarna vara vaksamma så att de inte tar på sig ansvar för eventuella skador som antennerna kan föra med sig. "

Och HSB:s miljöchef, Mia Torpe, slår fast:

-Om operatörerna anser att strålningen från antennerna är ofarlig ska de kunna gå med på det. Med i de kontakter som HSB hittills haft med mobiltelefonföretagen har dessa inte velat ta det ansvaret. (Vår bostad 2/02)

 
Kompakt motstånd mot

Vi ser i dag alltså ett kompakt motstånd från hyresgäster och bostadsrättsföreningar som kräver att telekombolagen redovisar hela sanningen om strålningens effekter och ger juridiska garantier om hur de ska hantera skador. Redan i dag finns ett par hundra tusen människor som har besvär av strålningen, hundratals har fått fly sina kommuner och mobiltelefonföretagen har alltså en hel del att klara ut redan nu, innan utbyggnaden av de ytterligare 60 000 masterna inleds.

Men det kommer att bli en allt mer hård, och bitter strid om de här masterna. Ty Sverige har av de amerikanska bolagen utsetts till den främsta experimentplatsen i världen för just mobiltelefoni, och bolagen tävlar om att utveckla sin teknik här. Man tävlar om att utveckla den högsta "penetreringsgraden", förmågan att nå ut. De talar dock tyst om den - oönskade - förmågan att nå IN, ty penetreras gör också den mänskliga vävnaden som mikrovågorna delvis tränger igenom och delvis tränger djupt in i (ett par cm in i skallen t.ex.). Om fritidshem, skolgårdar bestyckas med master, och en fortsatt utbyggnad av master inomhus (sladdlösa kontorstelefoner) så kommer många nya offer att skördas.

Miljöjurister och skadeståndsjurister världen över följer därför "det svenska experimentet" med stort intresse för att se hur det här folkhälsoexperimentet utvecklas - och vad den svenska miljöbalkens försiktighetsprincip egentligen är värd. Men också de svenska försäkringsbolagen följer oroat utvecklingen, och det pågår intensiva diskussioner bland deras jurister om hur de ska ställa sig. Vilket försäkringsbolag vågar i dag försäkra ett telekombolag mot skadeverkningar från de master som har satts upp?

Jan Åberg

Trollhättan