STRÅLANDE
UTBYGGNAD MOT
AVGRUNDEN?

Hela Sverige ska nu bestyckas med åtskilliga tiotusentals master ytterligare för att bygga den tredje generationens mobiltelefoni. Det är telekomindustrin - som av USA har utsett Sverige som testområde för nya "applikationer" - som har lobbat fram den här utvecklingen, uppbackad av Björn Rosengrens Näringsdepartment. Ren bussiness, inte mobilanvändarnas krav, är utvecklingens motor. På Miljödepartementet ligger mycket lågt och här intar man närmast åskådarens roll, trots att man vet att ett par hundra tusen människor redan i dag har varierande grad av besvär av strålningen från elektromagnetiska fält. Frågar man de mest framträdande forskarna på strålning från mobiltelefoni om konsekvenserna av den här utbyggnaden så är svaret närmast enhälligt: -Vi vet inte vad som kan komma att inträffa eftersom det tar 20 år för en cancer att utvecklas och kanske 50 år innan vi kan se vilka effekter som en dygnet runt strålning kan medföra på vår arvsmassa. -Utbyggnaden av 3G är därför ett fullskaleexperiment vars utgång vi i dag inte har en aning om!

Experimentet har dock redan nått ganska långt inomhus. Ett stort antal arbetsplatser har bestyckats med sladdlösa telefoner, s.k. DECT-system. De innebär att medarbetarna exponeras för mikrovågsstrålning oavbrutet under hela arbetsdagen, oavsett om man talar i telefonerna eller inte, hårdast exponerade är de medarbetare som sitter närmast någon av de interna korridorantennerna.

På en del kommunhus som har installerat dessa trådlösa system har man veritabla huvudvärksepidimier… Också inför denna nya arbetsmiljöfaktor är de ledande svenska forskarna på strålning oroade (Johansson,Salford, Hardell, Mild, mfl.) De säger enhälligt:- INGEN KAN FÖRUTSPÅ LÅNGTIDSEFFEKTERNA, det enda vi vet, är att allt fler drabbas av olika symtom...

 
VARFÖR SKYGGAR SSI FÖR KUNSKAP?

Sedan finns de som - förutom industrin och näringsdepartementet - är helt obekymrade över utvecklingen. Till dessa hör tillsynsmyndigheten på området: Statens Strålskyddsinstitut. Institutet har valt att konsekvent bortse från det faktum att ett par hundra tusen människor har besvär och att hundratals människor tvingas fly och välja annan bostadsort då antenner har satts upp i deras närhet, de s.k. kommunflyktingarna som desperat söker att finna någon ort med "radioskugga".

Medan den ena vetenskapliga rapporten efter den andra visar på olika slags påverkan från mikrovågsstrålning på nivåer som ligger hundratusentals gånger under de flera decennier gamla riktvärden som tillämpas, så klamrar sig SSI fast vid dessa föråldrade riktvärden som är avsedda att skydda mot brännskador, ett fenomen som knappast någon av de som har besvär av mobiler har drabbats av. Strålskyddsinstitutet sedan utvecklat en allvetande roll som vare sig står i överensstämmelse med instruktionerna för institutets verksamhet eller i linje med dess kompetens:

"Masterna för den nya mobiltelefonin ger låg strålning som ligger långt under alla gränsvärden. - Det är inte möjligt att människor kan känna av den" (Gösta Jonsson SSI i NSD 19/1-02).

I en rad av liknande uttalanden säger SSI att strålningen är växlande "ofarlig", "garanterat" ofarlig med mera. Jag förutser därför kommande skadeprocesser en masse mot institutet därför att dessa garantier ställs ut (mot brända öron), eller mot staten. Ty regeringen har ju ändå det yttersta ansvaret för att dess tillsynsmyndigheter informerar medborgarna utifrån kända kunskaper (se också produktlagens bestämmelser).

 
VAD VET SSI OM OSS MEDBORGARE SOM VI SJÄLVA INTE VET?

Om utbyggnaden av master har SSI på frågan om de sätts mycket tätt, sagt att i princip hur många master som helst kan sättas upp utan att det påverkar den allmänna situationen negativt (Lars Erik Paulsson SSI i DN okt.-01). I Norrland ska nu 300 master sättas upp, och ställda inför ett folkligt uppror mot masterna säger Gösta Jonsson, SSI i NSD återigen:

"Han anser att det inte är möjligt att lägga ihop effekten av olika masters strålning inom ett område, till exempel flera mobiltelefonmaster och tv-mast. - Det handlar om så oerhört låga värden.
Han säger att det inte heller är möjligt att människor skulle kunna känna av en mast för mobiltelefoni.
- Det är inbillning." (NSD 10/1-01)

Påståendet att det inte spelar någon roll om det sätts upp en mast eller en miljon master och att strålningen på omgivningen inte förtätas är häpnadsväckande för att komma från ett strålskyddsinstitut. I Göteborg gjorde en Chalmersforskare bakgrundsmätningar på strålningen, den passiva strålningen som vi alla drabbas av. Medelvärdet på den strålningen låg på samma värde som den effekt som professor Leif Salford m.fl. kunde konstatera hade en negativ påverkan på blod-hjärnbarriären. Om flera master, från mobiltelefoni och teve och interna DECT-system m.m. ansamlas så får vi en elektronisk orkan. Vem, annat än SSI, kan förneka det?

Att SSI, som ska skydda människor från farlig strålning, avfärdar människors upplevda besvär som "inbillning" är kränkande och har inget att göra med de uppgifter som institutet av Riksdagen är satta att utföra - enbart inom SIF finns det flera kända fall av människor som har en oerhört sårbar sensibilitet mot mikrovågsstrålningen.

SSI har tillsammans med den teleindustri som de ska granska, gjort utredningar och kartläggningar av "mastproblematiken". Och man har avverkat åtskilliga seminarier tillsammans. Men har vi råd med att skattefinansiera en tillsynsmyndighet som inte alltid utgår från medborgarnas bästa? Och vad händer i synen på demokratin när, som redan nu är fallet, flera hundra tusen människor intar en kompakt misstro mot den myndighet som ska skydda deras hälsa?

Jan Åberg

Lärare i elsäkerhet
Trollhättan