Amalgamfyllningarnas eventuella giftighet har länge varit under inflammerad debatt. Ingen seriös forskare har kunnat finna saklig grund till den oro för kvicksilverförgiftning som demagogiskt utbasuneras i massmedia. Å andra sidan är det nästan ogörligt att finna säkra bevis för amalgamfyllningarnas ofarlighet. Tandläkare Olle Redhe påstår sig kunna bota obotliga neurologiska sjukdomar som ALS och MS genom att avlägsna amalgamfyllningar. Detta innebär ett avskyvärt etiskt övertramp. Dessa sjukdomar innebär successiv nedsättning av motoriska funktioner tills döden inträder. I dag står läkarvetenskapen maktlös i sina försök att hindra den utvecklingen. När Redhe på sådana patienter avlägsnar amalgamet och byter dem mot annat material gör han ett mycket stort ingrepp i den orala miljön. Dessa patienter har större svårigheter än friska människor att anpassa munnens motorik till miljöförändringen vilket gör dem till orala invalider. Sjukdomen botas självfallet inte. Patienternas lidande förstärks i stället. Seriösa forskare är oftast ödmjuka till sin läggning och undviker kategoriskt påståenden. Den okunnige är mindre kritisk mot kravet på objektiva kriterier. Därför präglas debatten av tvärsäkra påståenden från mindre nogräknade amalgammotståndare och mer till synes svävande uttalanden från kunnig expertis. Tyvärr låter sig majoriteten av medborgarna i vårt land påverkas av subjektiva omdömen utan vetenskaplig bakgrund. En sak kan vi emellertid vara överens om - den eventuella skadeverkan som amalgamfyllningarna åstadkommer är oändligt mycket mindre än den ångest och oro som skräckpropagandan spritt ut till en stor del av befolkningen.

Gustaf Hellsing odont. dr. docent, Stockholm.