Historien
upprepar
sig!
På 60 talet avfärdade experterna riskerna som Rachel Carson presenterade i boken ”Tyst Vår” som nonsens, att DDT har ställt till stor skada kan vi nu alla vara överens om.

I den Japanska staden Minimata fick människorna på ett konkret sätt uppleva hur giftigt kvicksilver är. Nu 30 år senare får de fortfarande leva med de handikapp de då fick.

I Sverige har tusentals personer dött och invalidiserats som en direkt orsak av de effekter kvicksilver har på levande organism. Därför är det hög tid att vi nu alla ställer oss upp och kräver att de som är ansvariga för att man i 20 års tid förnekat och stoppat forskare som velat forska om kvicksilvrets hälso effekter omedelbart blir avsatta. Hur många liv och invalidiserade människor de har på sitt samvete vet vi inte men det är många. . . . . .

Stoppad forskning

Det var på 80-talet som Mats Hanson skrev i ”Jordemodern” (barnmorsketidningen) om riskerna för foster. I dag vet vi att det är så, men genom dessa rabiata amalgamförespråkare har den mesta forskning om vilket samband som finns mellan amalgam och ohälsa effektivt strypts och tystats. Raden av forskare som fått känna på att detta får man inte rota i är lång, många har sett intressanta kopplingar som de velat undersöka men de har alltid kommit tillbaks slokörade då de fått på pälsen av överordnade som ju tidigare försäkrat att ”det finns inga risker med amalgam”.

Thomas Kallus, Maud Bergman, Per-Olof Glantz, Ivar Mjör K.Sune Larsson, Barbro Westerholm med fleras agerande är inget annat än en skam för mänskligheten. Att man på socialstyrelsen backat upp det är än mer anmärkningsvärt, de om några skulle ju värna om människorna och inte om ”industrins” intressen. Men här finns en vänskaps korruption av stora mått. Att hon (B.W) kunnat fortsätta som politiker i folkpartiet är märkligt men visar väl på den vänskaps korruption som även finns inom politiken, jämför gärna med IB affären och hur skickligt man kunna dölja sina förehavanden.

Ingen vill ta ansvar

Och att det är svårt om inte näst intill omöjligt att få någon att ta på sig ansvaret visar, fallet med den 9 åring i Lund som avled på grund av en fyra gånger för hög dos cellgift. Alla instanser erkänner att fel begåtts men ingen görs ansvarig. [i Sydsvenskan] På samma sätt kan man förgifta dig med kvicksilver utan att någon kommer att ställas till svars.

Det finns gott om allvarligt sjuka människor och dödsfall som egentligen skulle tillskrivas kvicksilver, men då man så envist först förnekat att amalgamfyllningarna överhuvudtaget skulle innebära någon risk för kvicksilverbelastning, sedan var mängderna så små att de var betydelselösa, nu hävdar Professor Maud Bergman att de går rakt igenom kroppen (upptaget är försumbart) så har inga läkare vågat eller haft kunskap att se till de verkliga orsakerna.

* Död genom lunginflammation
  (den toxiska effekt kvicksilver från ett tandläkarbesök kan ge)
* Död genom kvävning
* Listan kan göras lång . . . .
 

Tandvårdspersonal är särskilt utsatta

Att tandläkare begår självmord, att tandsköterskor oftare fått missfall och fött barn som oroväckande ofta dött eller fått skador av de effekter som kvicksilvret i deras arbete kan ha gett, har man konsekvent förnekat från myndigheter och försäkringskassor. Den stora Norska hälsoundersökningen (över 1 miljon barn) visade på att tandsköterskor sex gånger så ofta som väntat födde barn med hjärnskador.

En enkät undersökning bland tanvårdspersonal 1990-92 visar att kunskapen om riskerna är minimala. På frågan om de informerats om riskerna med kvicksilverånga svarade 74% nej, 45% hade ofta eller alltid problem med yrsel och ostadighet (snubblar faller), 39% hade ofta eller alltid symtom som darrningar i händer, fötter, läppar eller ögonlock. Symtom som många gånger har beskrivits i litteraturen i samband med kvicksilverpåverkan. I en ”RECEPTHANDBOK” från 1953 (omtryckt -81) skriver professorn och f.d. lasarettsläkaren Malte Ljungmark bl.a. ”Många människor äro överkänsliga gentemot kvicksilver”. Man har mycket väl känt till riskerna men av någon outgrundlig anledning eller är det starka ekonomiska krafter, har man i samband med amalgam både för tandvårdspersonal som patienter negligerat riskerna.

Annan information talar om att 20% av tandsköterskorna som på 80 talet arbetade på en Folktandvårdsmottagning har begått självmord, 10% har dött i cancer, endast 50% kan fortfarande arbeta. Detta är skrämmande fakta men kanske inte så underligt med tanke på den behandling tandvårdspersonal fått då de misstänkt att de kunde vara kvicksilverförgiftade.

Många talar om utfrysning, prover har slarvats bort, uttalande från företagsläkare och hur ASS och yrkesinspektionen behandlat problemet visar klart att tandvårdspersonal har särbehandlats.

Vilka undersökningar har gjorts om arbetsmiljö och hälsa för tandvårdspersonal? Har man som i USA gömt undan dem för att de visar på för skrämmande fakta? Fenomenet är inget nytt i Sydamerika försökta man bygga en järnväg genom djungeln för att få ut gummit från de stora plantagen, att människor dog av malaria och andra tropiska sjukdomar i 10 000 tal bekymrade ingen.

 

Tandvårdskadade är trötta på okunskap och fördomar