Media som ett verktyg för dessinformation
Medier används för att sprida felaktig information och i vissa fall luras de helt av desinformatörer.
Och då vanliga medborgare inte har en chans att kontrollera fakta kan man förstå att detta händer, särskilt när det står mycket pengar på spel.
Att kritiskt granska fakta innan man slår på den massmediala trumman måste därför vara ett krav vi ska ställa på jornalister, och att de inte låter en rubrik vara vilseledande bara för att få större upplagor.
För att sprida lite ljus över bl.a. DNīs artikel "Inga bevis för elallergi" 980228, får vi här ett lite djupare grävande i fakta (eller bristen på) i forskningen och information om el och amalgam.
SNATTRET FRÅN ANKSTRECKET
I somras, på Läkarstämman, meddelade en forskargrupp bestående av bland
annat psykologen Bengt Andersson, psykologiska institutionen i Uppsala,
hudforskaren Mats Berg och stressforskaren Bengt Arnetz Karolinska
Institutet en "nyhet". Media slog villigt upp den här nyheten. Inte minst
då Dagens Nyheter.
Det fanns bara ett aber i sammanhanget. Det var gammal skåpmat som hade
fräschats upp och serverades som färsk. Så gammal att en av forskarna,
Sture Lidén hade avlidit långt efter det att studien offentliggjorts för
mer än ett år sedan och en annan Ingvar Langlet, Statens
Strålskyddsinstitut, hade pensionerats när den här "anrättningen" bjöds ut
igen.
Studien heter "En psykologisk behandlingsmodell för patienter som lider av
"elöverkänslighet". Subjektiva effekter och reaktioner i en dubbelblind
provokationsstudie." (Juni 1995)
MÄRKLIG PSYKOLOGI
Den här skaran av icke existerande personer, pensionärer meddelar alltså
återigen på läkarstämman samma sak som de har sagt tidigare: Våra
undersökningar visar att elöverkänsliga personer kan påverkas av mycket,
men inte av el, Ja, med ett undantag förstås: när man "mörkar" försöken och
säger att "nu är datorn på", så kan en psykologisk reaktion uppstå -medan
den uteblir när dator ä r på.
Det hela är alltså psykologiskt. Så resonerar forskarna - och har så gjort
i tio år vid den här typen av så kallad provokationsstudie framför
bildskärm.
Att känna skillnaden mellan en påslagen datormonitor och en avslagen
kräver, för att ge ett signifikativt vetenskapligt resultat, som
utgångsläge ett i övrigt fritt utrymme från elektriska signaler, helst ett
slags Faradays bur eller liknande som helt utestänger bland annat det
formidabla signalregnet från mobiltelefonsändare och ett stort antal andra
signaler som finns i luften. Risken är annars stor att datorns "signaler"
(om vi tar den termen för att förenkla resonemanget) så att säga känns som
om de ligger på, när datorn faktiskt är avstängd. Eller med andra ord: att
ovidkommande b r u s i omgivningen så kraftigt stör den signal som man vill
uppmäta (via människan, via mätinstrument) att något säkert utslag är svårt
att uppnå (försök att använda en kompass i närheten av ett ställverk, får
ni se!).
EN GENANS I SNABBT ÖVERGÅENDE
Jag ringde därför upp psykologen Bengt Andersson, projektledaren, förra
våren och frågade honom om hur man hade gjort för att få kontrollmiljön
fältfri, signalfri. Det visste han väldigt litet om. Besvärat medgav han
att man nog inte mätt högfrekventa fält i omgivningen och att dessa
"möjligen" kunde vara en störkälla. Det kändes nästan pinsamt att höra
Bengt Anderssons vaga "försvar" för gruppens slutsatser att man "ingenting
hade hittat" och jag tog för givet att de generat skulle placera den här
rapporten längst ner i någon byrålåda. Det kändes också som om Bengt
Andersson var medveten om att metodiken helt enkelt var pinsamt dålig.
Men så måste han ha talat med de andra i det här "forskarlaget" igen.
Kanske satt man samman i "bröders goda lag" drack en och annan pilsner och
så. Men fattade mod, det gjorde man. Kanske tyckte de att det är så mycket
skräp som presenteras på läkarstämman att de o c k s å har rätt att få vara
med och "presentera en vetenskaplig nyhet" - eller så gjorde de enbart en
kalkyl om att få ut sina namn i media så att de något lättare skulle kunna
få förnyade anslag i samma fråga ("Vi fann inget. Patienterna fortsätter
att klaga. Vi måste göra uppföljningar" eller liknande).
UTANMÄTE = DESIGN
Så gjorde då psykologerna och stressforskarna Bengt Andersson och Bengt
Arnetz sitt nyhetsframträdande vid läkarstämman nu i somras. Dagens Nyheter
var närvarande och rapporterade villigt. Jag fick ett E-postbrev från
psykiatern Per Dalén i Helsingborg som hade studerat gruppens text från
läkarstämman. Per Dalén som är en lågmäld och sakinriktad analytiker
konstaterade torrt att det här möjligen var många ord, men knappast någon
produktiv insats, i vart fall inte om man har någon form av vetenskapliga
anspråk - vilket åtminstone jag hade för mig att Rådet för
Arbetslivsforskning, som försett den här gruppen med forskningspengar, har
i uppgift att avkräva de som professionellt ska använda våra skattemedel.
Men faktum kvarstod: Man hävdade på fullt allvar att den här dåligt
designade (det heter så; med "design" menas metod och uppläggning)
"studien" hade något att säga oss andra och packade om det den gamla
skåmaten i Dagens "Nyheters" Gladpack.
DÅ EN AMALGAM = EN OCH ANNAN MARSIPAN
Men skam den som ger sig. På samma sätt som tandläkarforskaren Margareta
Ahlqvist nyligen inför den avslutande amalgamkonferensen gick ut i
massmedia och lurade Göteborgsposten (teves rapport, tidingarnas
telegrambyrå etcetera, det hela var väldigt väl förberett) att på en hel
löpsedel förklara att: AMALGAM ÄR NYTTIGT och därvid damma av en 20 år
gammal studie (Ahlqvist hade för övrigt för länge sen slutat som forskare
vid odontologiska institutionen i Göteborg och jobbade i stället som
EU-handläggare vid universitetet!) - på samma sätt öppnade gruppen med
Bengt Andersson, Bengt Arnetz och Mats Berg fram sin (konserverade eller
djupfrysta?) mat igen och presenterade den som en rykande "färsk" nyhet
igen. Och Dagens Nyheter fattade pennan igen. Reportern Niclas Lindstrand
skriver i DN, lördagen den 28/2, (huruvida Lindstrand likt GP:s
"Scoopreporter" också är en pryoelev från journalisthögskolan, vet jag
inte), men han skrev i vart fall:
"INGA BEVIS FÖR FÖR ELALLERGI I NY STUDIE:
Elallergi är fortfarande en åkomma som vetenskapen (obs pluralis! han har
tydligen gått igenom hela litteraturen sorgfällligt utan att hitta något
alls) inte hittat belägg för... (däremot fick) elalergikerna symptom när de
trodde att bildskärmen var på. Ett felaktigt svar gav ett brummande ljud.
En försöksledare utbrast "skärp dig nu!" som ytterligare stressmoment."
Den här senare meningen med stressande tillmälen från "forskarna" är
intressant. Jag frågade nämligen projektledaren Bengt Andersson förra våren
om det här projektet var godkänt i forskningsetisk kommitté vid Karolinska
Instsitutet eller vid Uppsala Universitet. Det visste inte projekledare
Andersson. Men han skulle nu ta reda på saken. Han hörde sedan aldrig mer
av sig. För att göra en längre historia kort, så kan jag väl lova
eventuella läsare av dessa rader att återkomma med en rapport om vad den
etiska kommittén vid Karolinska Institutet anser om etiken i att stressa
försökspersonerna i en uppenbarligt dåligt kontrollerad elmiljö där
högfrekventa fält från omgivningen invaderar försöksmiljön. Samt
naturligtvis o m de över huvud taget har fått något etiskt godkännande för
studien i fråga. Återkommer alltså här senare.
PSEUDOVETENSKAPLIGA FORSKARE
Hudforskaren Mats Berg som gärna diskuterar "stress" och bildskärmar - med
vilken kompetens kan en hudläkare uttala sig om det? - säger i samma
tidning att "Rena hudsjukdomar kan missuppfattas som elallergi. Det finns
en pseudovetenskap i det svenska samhället om att elektricitet och
bildskärmar ska vara farligt."
Mats Berg och forskarlaget (däribland Bengt Arnetz som nyligen i en annan
studie sa att hans sömnforskning i samma miljö, men med hushållsapparater
påslagna tydde på att elektriciteten menligt påverkade försökspersonernas
sömn!) hade gett försökspersonerna i den här dåligt kontrollerade elmiljön
"huvudräkningsuppgifter som var anpassade till att ligga på gräsen till
varje persons förmåga." Och sen brummade det och sen kom tillmälena om att
"SKÄRP DIG NU!" och så vidare menar allså att den här studien inte är någon
"pseduovetenskap".
ETT EFTERMÄLE...
Den saken tål att diskuteras. Läsarna kan själva bedöma den saken med
anledning av nedan citerade avslutning:
"Sthlm 30/1-98.
Till Uppsala Universitet, Rektor.
ANGÅEDE FORSKNING OM ELÖVERKÄNSLIGHET UTFÖRD AV BENGT ANDERSSON MED
FLERA...
FEB har kontaktats av en deltagare i de provokationsförsök som förekommit i
anslutning till ovan stående forskning. Den information som vi erhållit
tyder på att oegentlig forskning alternativt forskningsfusk har förekommit.
Provokationsförsök utfördes för att utröna om deltagarna reagerade på
elektromagnetiska fält. Dessa försök innefattade en öppen provokationsdel
och en sluten eller "blind" del.
Den öppna provokationsdelen avsåg att ge deltagarna möjlighet att igenkänna
olika elektromagnetiska fält i omgivningen.
I den påföljande blinda delen av försöken avsågs sedan att deltagarna skulle
försöka identifiera samma tillstånd, men utan att själva veta om fälten
varit inkopplade eller ej.
Det vetenskapliga värdet av denna typ av försök förutsätter att s a m m a
tillståndsuppsättningar förekommer i matchande öppna respektive blinda
försök. Varje avvikelse från detta är en möjlig felkälla (exempelvis
högfrekventa fält, typ mobiltelefonsändares, min anm. JÅ) och måste därmed
öppet redovisas för att forskningen ska kunna rätt bedömas.
Den information som nått oss påtalar att elektriska kopplingsförhållanden
och därmed även den elektriska miljön f ö r ä n d r a t s mellan
matchande öppna och slutna försök. Detta har ej redovisats i efterföljande
rapportering.
I en rapport publicerad i juni 1995 hävdas att "När källan var avslagen var
de elektriska fältstyrkorna under brusnivån på det instrument som
användes." (Sid 8)
Vår källa, Sonja Brimberg, som deltog som försöksperson, hävdar att hon
kunnat verifiera påtagliga elektriska fält av det påstått fältfria
tillståndet "testläge" och att hon påtalat detta.
Om den informationen är korrekt (det är den, försökspersonen hade nämligen
en s.k "elfix" i fickan, dock oavsiktligt såvitt jag förstått, min anm. JÅ)
innebär det en avvikelse från vedertagen och acceptabel forskningspraxis
har förekommit...
Vi hemställer att universitetet klarlägger vad som skett och om nämnda
forskning bedrivits i enlighet med god forskningspraxis."
...OCH ETT POST SRCIPTUM
Sonja Brimbergs egna kommentar är lakonisk (ur brev i december 1997):
"Om man sysslar med så icke-exakta saker som psykologi, krävs det likväl
att man är exakt i sin forskning. Om man till exempel vill testa
förhållandena A och B i en studie, men aldrig klargör i resultaten att man
blandat in premissen C, som mest liknar A, men benäms som B, så har man
lurats...
Vid två blindtester kände jag av de elektriska fälten oavsett om
bildskärmen var på eller avslagen.Jag bad att få mäta det elektriska fältet
i denna nya "elfria" miljö och det visade sig att detta "testläge" utsatte
mig för mer elektricitet än än vid en vanlig köksspis. Jag påpekade
felaktigheten i testets utförande och avbröt min inblandning i dessa
"försök", vilka var planerade till cirka 10 gånger...Jag hoppas på respons
från fler personer som deltagit i dessa fuskförsök i den gröna vagnen bakom
det röda huset vid Ultunas kolonilotter på Ulleråkers område. Enligt dessa
psykologier kan man alltså bli psykiskt sjuk ett antal gånger om dagen och
psykiskt frisk lika många gånger. Dessutom skulle man med "psykisk kraft"
kunna styra att huden "fjällar av" i ansiktet efter cirka en vecka, efter
att ha vistats en längte stund i el-miljö!? Den som bränt sig för länge i
solen, kan inte gärna be sin hud att låta bli att fjälla. Vems sak är det
att se sambanden mellen elektrikerns, fysikerns biologens, neurologens och
hudläkarens specialområden? Om det ovan beskrivna förfaringssättet att
forska ligger till grund för att stämpla folk som psykiskt labila, vill jag
ha det lagt i dagen."
OM DETTA SKREV DEN TJÄNSTVILLIGA TIDNINGEN DAGENS NYHETER INGENTING!
Det flyger ett tjockt ankstreck från Universitetet i Umeå via SR/Teve
därstädes som förklarade att en Ishockey-hjälm med ett par inbyggda spolar
av Arbetslivsforskaren Kjell Hansson Mild ansågs likvärdig med en bildskärm
ner till EU-handläggaren Margareta Ahlqvist vid Göteborgs Universitet där
vår pryoelev på journalisthögskolan fick göra "sitt" SCOOP på den svarta
löpsedeln och upp i det gamla förnäma Uppsala och över till kungliga
huvudstaden där Bengt Andersson på "psykologen" respektive professor Bengt
Arnetz på "Statens institut för miljömedicin" och den pensionerade Ingvar
Langlet vid Statens Stålskyddsinstitut för x:te gången övertygade Dagens
Nyheter att presenterade denna skämda tillrättning som dagsfärsk.
Men gammal skåpmat blir knappast färskare av att den har tagits ut, tinats,
lagts på is igen, tinats en gång till och så vidare. Det kan nog till och
med en ungkarl vidimera.
Mitt väderkorn säger mig att herrarna bör åtminstone öppna ett och annat
fönster!
Jan Åberg
