Patienter kräver
miljoner

Två tandskadade stämmer landstinget på rekordstort skadestånd för felbehandling

Landstinget Västmanland stäms på över 4 miljoner kronor.

Bakom stämningarna står en kvinna från Västerås och en man från Arboga.

Båda två har under många år drabbats av svåra problem, som enligt dem orsakats av olämpliga tandlagningsmaterial.

De båda personerna har ingenting med varandra att göra, men de har samma juridiska ombud, som nu har lämnat in två stämningsansökningar med höga skadeståndskrav till Västerås tingsrätt.

Arbogabon, en 40-årig man som tvingats förtidspensionera sig på grund av sina besvär, stämmer landstinget på 3,2 miljoner kronor för förlorad arbetsinkomst. Dessutom på 500 000 kronor för sveda, värk, lyte och men.

Roten till mannens onda misstänks vara ett rotbehandlingspreparat vid namn N2, med vilket folktandvården behandlade en av hans tänder redan när han var 14 år. Strax därefter blev han sjuk, fick hög feber, variga utslag i nacken, hårbotten och på händerna. Ända fram till slutet av 80-talet var mannen ofta sjukskriven utan att någon läkare kunde finna orsaken till hans huvudvärk, värk i kroppen, bihåleinflammationer, domningar, muskelkramper, muskel- och ögoninflammationer, magbesvär och utslag.

Kvicksilverförgiftning misstänktes av både mannen själv och en läkare, varpå han amalgamsanerades.

Att det fanns ett giftigt ämne, benämnt N2, under fyllningen i en tand som under alla år stått i förbindelse med hans blodbanor, hade mannen då ingen kännedom om skriver det juridiska ombudet, Ingegerd Lundberg Krook, i stämningsansökan.

1993 upptäcktes kronisk benmärgsinflammation i käkbenet och märgprover visade att käken var rutten, skriver hon vidare.

Först 1995 när mannen kom i kontakt med en tandläkare som samarbetar med Akademiska sjukhusets amalgamenhet, upptäcktes N2, ett preparat som introducerades i Sverige 1958 men som numera är förbjudet.

Motståndet mot N2 från Socialstyrelsen och tandläkarhögskolorna har varit kompakt sedan slutet av 60-talet, vilket dock inte hindrat att ett mycket stort antal N2-behandlingar i det fördolda har utförts i Sverigeö skriver Lundberg Krook. Hon hänvisar också till olika analyser under 60- och 70-talet, som visade att N2 innehåller fenylkvicksilver, paraformaldehyd och över 25 procent blymönja, som orsakar bland annat vävnadsdöd och nervskador.

När mannen insjuknade var han egen företagare med en rörelse som omsatte drygt 2 miljoner kronor om året, men på grund av sjukdomen tvingades han att avveckla allt.

Enligt Lundberg Krook har folktandvården visat prov på anmärkningsvärd cynism och självsvåldighet, genom att inte lyssna på varningarna om N2.

Västeråsaren, som stämmer landstinget på sammanlagt 540 000 kronor, är en medelålders kvinna vars problem började redan i ungdomen med en misslyckad tandlagning, som senare resulterade i att överkäkens samtliga tänder togs bort, varpå kvinnan fick en lösgom.

Några år senare fick hon också en protes i nederkäken. Men käkbenet vittrade ner alltmer och på 80-talet satte man in ett implantat, en guldbrygga med titanskruvar i nederkäken, med gott resultat. Några år senare gjordes ett liknande implantat upptill û ben togs från hennes höft för att stärka tandbenet.

Men snart återkom problemen, med metallsmak och bränningar i munnen, allergiska reaktioner och trötthet. Kvinnan, som blev sjukpensionär, hänvisades bland annat till psykiatrin.

Men jag undrar. Alla som har besvär i munnen kan väl inte vara psykiskt sjuka? sa kvinnan i en VLT-intervju för något år sedan.

Idag orkar hon dock inte ställa upp för en intervju.

Implantaten togs bort och kvinnan levde sedan med tandlöshet alternativt provisoriska lösningar. Hon har inte kunnat tugga på flera år, utan lever mest på gröt och nyponsoppa. Sedan 1996 saknar hon helt tänder och några lösproteser kan inte längre fästas på tandköttet.

Kvinnan är också en av många som kämpat för att få remiss till Akademiska sjukhusets amalgamenhet, dock utan resultat. Därför bekostade hon undersökningen i Uppsala själv med hjälp av lånade pengar.

Hon stämmer nu landstinget på 300 000 kronor för sveda och värk, 200 000 för lyte och men och 40 000 kronor för allmänna utlägg.

Dessutom kräver kvinnan rätt att få förutsättningarna för en ny operation utredda och vidare rätt att få en operation utförd där på landstinget Västmanlands bekostnad.

Ingegerd Lundberg Krook på juristbyrån Lundberg Krook AB, Vattholma, har inte kunnat nås för kommentar.

ANNA-CARIN PIHL