VARFÖR DENNA FÅNIGT LEENDE ANNA LIND?

Anna Lind är den nya 70-tals generationens politiska broilertyp. Tillsammans med en Jan Nygren, en Karl-Petter Thorvaldsson, en Bosse Ringholm etcetera utgör de ett socialdemokratins nyfrälse. De har förlänats av PARTIET med ett regn av poster, reträttposter och politiska fallskärmar som är utan dess like. Ja, jag menar förstås inte bara de tre nämnda. Där finns ju ett par dussin till, landshövdingarna då inte nämnda.

De här politiskt välmatade djuren - inom högern har vi också såna som Unckel - det unckelt sagda, är det dunkelt tänkta - Anders Björk med flera - har nog som mest studerat arbetare och arbete via påtagen skyddshjälm vid något i förväg välarrangerat arbetsplatsbesök.

 
Anna Lind är alltså långt ifrån ensam; hon blott en i den här - välmående - broilerfarmen. Men ibland blir man rätt förbannad på hennes smilande. Hon är den sämsta miljöministern i mannaminne. Hon har försämrat miljöbalken, vägrat att ta i en hel rad miljöfrågor. När det passar har hon skickat fram denna Ines Uuusman, "det här är inte riktigt mitt bord", det gjorde hon i frågan om Hallandsåsen några gånger (Uusman sa då något om månfärder), hon har gjort det i frågan om mobiltelefoners miljöpåverkan (Uusman igen, vad för färd Inez nu prisade är obekant, Ericssongate kanske).

Att det är centern och Daléus som har stått för de progressiva "gröna" inslagen under den här senaste valperioden, tar jag för givet. Anna Lind har så att säga varit den naturliga perssonska motkraften. Lind och Persson (det vill säga Stefan Edman, han dansade en sommardag) skrev en regeringsförklaring som var alldeles förbannat "grön". Och sen hade man talat färdigt om den saken. Man återkom överhuvud taget inte till den saken igen efter den här minnesvärda dagen. Men Anna Lind fortsatte att le och le. Och glömma och glömma.

 
Nu ser jag att den här blivande Landshövdingen eller generaldirektören Lind ler och talar i Riksdagen:

 
   " Herr talman! Siw Persson har frågat socialministern om regeringen avser att vidta några åtgärder så att svenska myndigheter inte längre kan hävda att det är EU som omöjliggör ett stopp för användning av amalgam som innehåller 50 % kvicksilver...

      Amalgam, liksom andra tandfyllningsmaterial, är en av de produktgrupper som omfattas av lagen (1993:584) om medicintekniska produkter och Socialstyrelsens föreskrifter (SoSFS 1994:20) om sådana produkter. I föreskrifterna, som grundar sig på EG:s direktiv om medicintekniska produkter (93/42/EEG), beskrivs de väsentliga krav som ställs på produkter med hänsyn tagen till deras avsedda användning. Dit räknas, förutom funktionella krav som ställs i relation till användning, också upplysningar från tillverkaren som kan vara av betydelse för användaren. Kraven är beskrivna i allmänna ordalag.

      De produkter som uppfyller kraven kan i dag provas och certifieras av särskilt utpekade myndigheter eller organisationer och får då CE-märkas, och därmed får de rätt att släppas ut på hela EES-marknaden. Fr.o.m. den 14 juni i år är sådan provning och certifiering ett krav. Effekter på yttre miljön vid produktion och användning av medicintekniska produkter vägs inte in vid beslut om CE-märkning. Möjligheterna att hindra att CE-märkta medicintekniska produkter släpps ut på marknaden eller tas i bruk inom landet är därför begränsade med stöd av denna lagstiftning."

CE-märkning CE-märkning är en information i första hand till de ansvariga myndigheterna att föreskrifternas krav är uppfyllda. Alla medicintekniska produkter, som inte är specialanpassade eller avsedda för klinisk prövning, skall bära CE-märket för att få släppas ut på marknaden. CE-märkningen innebär inte att ett anmält organ alltid har godkänt produkten eller att produkten har en viss kvalitet eller prestanda. Ansvaret för att visa att produkten överensstämmer med produktkraven ligger på tillverkaren som sätter CE-märket på produkten. Bedömningen görs av tillverkaren när det gäller klass I produkter. När produkten har en högre klass måste bedömningen däremot göras i samarbete med anmält organ. Observera att medicintekniska produkter kan vara CE-märkta enligt andra författningar, t ex maskinkungörelsen eller EMC-föreskrifterna.

Eftersom Anna Lind uppenbarligen inte vet vad CE-märkning är, ska jag ge en kort kommentar. CE-märkning innebär i korthet att framför allt maskiner, apparater och system ur säkerhetssynpunkt lyfts upp något snäpp jämförbart med våra gamla Arbetarskyddsstyrelse- föreskrifter. Hur CE-märkningen av rent amalgam går till känner jag inte till. Jag trodde att undantag gäller för medicinska produkter. Och att i stället andra regler, föreskrifter är aktuellan, de om biverkningar exempelvis. Att Anna Lind menar att så fort som en produkt är CE-märkt, så finns "begränsade möjligheter" att hindra att den släpps ut på marknaden är bara nonsens. CE-märkningen ger bara ett besked: att konstruktionen motsvarar en viss standard.

I Sverige finns ett produktansvar och en produktsäkerhetslag. Vidare har vi regler om biverkningar. Vi har en kemikalieinspektion och så vidare. Jag vill medge: något ligger det i Anna Linds undflyende resonemang inför EU. Ett antal livsfarliga ämnen, tri till exempel, har "de svenske" haft väldigt svårt att hävda mot EU:s icke konkurrensbegränsande principer. Såvitt jag vet har dock inte detta prövats i någon högre utsträckning av EU-domstolen. Helt enkelt därför att Lind hellre ler än visar sina huggtänder till nationellt försvar.

Annars hade hon ju kunnat hävda både produktansvarslagen och produktsäkerhetslagen. Men det gör hon alltså inte.

Anna Lind tal i riksdagen fortsätter: (jag kommenterar inom parentes)

   " Om det finns skäl att begränsa användningen av en farlig kemisk produkt, kan detta ske inom ramen för direktivet om begränsning av marknadsföring och saluhållande av vissa farliga kemiska ämnen och beredningar (76/769/EEG)(Vad fint! Skynda på och gör det då! Skälen hopar sig, till och med dentalindustrin självt anger dem idag!). Kvicksilver och dess föreningar omfattas ännu inte av några sådana gemensamma regler (betydelselöst, just nu, se föregående parentes), men nu finns frågan uppsatt på kommissionens arbetsprogram.(se föregående parentes, och föregående)

      Det är osäkert om användningen av amalgam inom tandvården kan regleras inom ramen för begränsningsdirektive (Men se till att säkerställa den saken, snabbt som ögat då!). Sverige kommer att ta upp den frågan när begränsningar av kvicksilver börjar diskuteras i kommissionens arbetsgrupp (Närddådå?). En sådan begränsning skulle baseras på amalgams miljöeffekter (Ja, men med miljöeffekter menas även invärtes inverkan hos människor och djur - eller??).

      Regeringen anser att det av miljöskäl är viktigt att användningen av kvicksilver inom olika områden, inbegripet amalgamfyllningar, avvecklas.(Ja, vilka andra skäl skulle det finnas? Psykologiska?) Eftersom vi i Sverige länge har arbetat för att begränsa och fasa ut användningen av kvicksilverhaltiga produkter både nationellt och internationellt, ser jag positivt på att frågan om att begränsa användningen av kvicksilver nu kommer upp för diskussion inom EU. (Är "kommer" här skrivet i passivumform eller ska det läsas som ett imperativ?)

      I den miljöpolitiska proposition som regeringen avser att lämna till riksdagen under april kommer också kvicksilverfrågan att ingå som en viktig del. " (Gott, Lind kan då kanske vara allvarlig en stund och lägga korten på bordet. Vi ska gärna syna henne!)

Slut på anförandet!

Jan Åberg
(som har varit tröttkörd på Linds leende ända sedan hon var SSU-ordförande för 20 år sen!)

Läs debatten i Riksdagen, Tisdagen den 3 mars (Anf. 90-99)
använd pilarna vid inehåll för att gå till nästa anförande