Vid ett offentligt möte för tandvårdsskadade i Helsingborg den 27 april fick åhörarna ta del av några av de senaste forskningsresultaten som Amalgamenheten i Uppsala uppnått.

För en grupp om 25 patienter som ingått i ett Försäkringskasseprojekt som påbörjades 1993 har nu uppföljningen sammanställts och kommer inom kort att publiceras.

Resultaten visar på klara skillnader i mätresultat (p<0,001) mellan sjuka amalgambärare och friska sådana. De förändringar som mätts bl.a på cellnivå visar att bl.a magnesium och zinkvärden är mycket låga medan kalcium stiger kraftigt. Kalciumvärdet var i många fall så höga att sådana värden bara förekommer när en cell skall dö!!!   Efter amalgamsanering normaliseras värdena till samma nivå som för kontrollgruppen men med kraftigt minskad spridning. I både grupperna, (före saneringen) var spridningen i mätresultat på individnivå så stor att de överlappade varandra.  Detta visar att det inom den s.k friska gruppen finns klara tecken som tyder på att det finns en betydande risk för att även dessa kan bli drabbade. Ingen går säker!

Genomsnittliga Hg-värdet i blodplasma var före sanering 16 nmol/l och hade sjunkit till 2,4 något år efter saneringen och förväntas sjunka ytterligare. Kontrollgruppens medelvärde var 9,5 nmol/l. Den spårelementbrist som uppstår i celler, beror ej på brister i tillförsel utan orsakas av processer som orsakas av den tvångsmedicinering som man utsatts för. Klart sämsta exemplet på sådan medicinering är det kopparamalgam som använts flitigt sedan 50-talet, det innehöll c:a 70% kvicksilver och 0,6% kadmium. I en rapport 3 febr. 1981 från Nordiska Institutet för Odontologisk Materialprovning, NIOM till Norska Hälsodirektoratet, ges information om att kopparamalgam ger toxiska reaktioner på cellkulturer. Avgången av kvicksilver från en 10 g amalgamfyllning var det ofattbart höga värdet 6,3 milligram/dag (det är 150 ggr över WHO:s gränsvärde) i rapporten är man dock mest oroad för läckaget av 0,05mg kadmium/dag.

I Norge förbjöds koppar-amalgamet omgående. I Sverige fortsatte användningen länge, kanske p.g.a att Sosialstyrelsens tillsyns och kontrollverksamhet, då som nu var inriktad på att sätta åt dem som försöker hjälpa dem som blivit sjuka av amalgam istället för att skydda befolkningen.   FIBROMYALGI en miljösjukdom som kan botas?

60 000 svenskar i huvudsak kvinnor (1 av 20 är män) lider av detta syndrom, fibromyalgi har på senare tid också accepterats av försäkringskassan som sjukdom som är ersättningsberättigad, vilket inte var lika lätt tidigare då åkomman gick under benämningen Sveda Värk Bränn Kärring (SVBK).

Enligt en lång rad av läkare/professorers åsikt har hittills orsaken till fibromyalgi varit okänd samt att ingen botande terapi ännu finns att tillgå.

Enskilda läkare har dock tidigare visat att det är möjligt att bota flertalet av fibromyalgipatienterna, men p.g.a att dessa studier ej utförts enligt de regler som finns för medicinsk forskning har dessa ej erkänts för publicering.

Nu kommer dock nya forskningsuppgifter som väntas bli publicerade i medicinsk tidskrift inom kort.

En svensk forskargrupp har i kontrollerade försök visat att det är möjligt att behandla dessa patienter. Av en grupp av 15 personer har efter behandling 8 personer inte längre några besvär, 4 personer har blivit starkt förbättrade. De subjektiva resultaten har kunnat styrkas med flera olika objektiva testresultat, bl.a har muskelstyrkan fördubblats efter genomgången behandling. Medeltalet listade symtom före behandling var 125, efter behandlingen sjönk de till mellan 20-60. Medeltalet för vad man anser vara "en frisk person" är normalt c:a 20.

Alltså har 80% blivit helt bra eller starkt förbättrade av denna terapiform i en "sjukdom" som framstående svenska läkare tidigare ansett obotlig. Amalgamsanering ingår och är den viktigaste delen i behandlingen.