En kommentar med anledning av artikeln
80% mår bättre efter amalgamsanering!
i NLT 19 mars 1997 om tandläkare Rolf Strömberg.
Glädjande att tandläkare Rolf Strömbergs forskning bekräftar vad samtliga seriösa patientundersökningar tidigare visat, nämligen att över 80% av patienterna har blivit bättre av amalgamsanering. Vi väntar nu bara på att rapporten i sin helhet offentliggörs i läkartidningen.
Än mer glädjande är att yrkesmedicinaren Sven Langworth (enligt referat i Amalgamskadefondens bilgaga i Svenska Dagbladet den 27 april) nu erkänner bestående förbättringar efter amalgamsanering. Erkänner att undersökningen ej visar på någon trend att andelen förbättrade minskar med åren. Erkänner att det inte handlar om förväntningseffekt s.k placebo, som tidigare har varit den vanligaste bortförklaringen när människor blivit friskare efter amalgamsanering.
Kanske kommer tandl. Strömberg nu även att lätta på sekretessen kring tidigare forskning (också den i samarbete med Langworth) gjord 88-90. Enligt uppgift har inte någon visat intresse för att publicera denna undersökning. Undersökningen kommer dock säkert att diskuteras länge, speciellt med avseende på hur den "etiska" kommittén i Göteborg kunnat ge godkännande till att man utsatt ett 40-tal sjuka människor för ett kvalificerat gift (kvicksilverånga) för att se om de blir sjukare därav.
Sådan forskning godkänns alltså samtidigt som harmlös C-vitamin-behandling, där avsikten är att undvika att människor blir sjuka vid borttagning av amalgam, ej fick utföras av Amalgamenheten i Uppsala.
Är detta ytterligare ett exempel på den logik,[ Socialstyrelsens ledstjärna], som gör att kvicksilver är farligt överallt utom i munnen? Medan vitaminer, speciellt C-vitamin, gärna får finnas i frukt men skall däremot i stora doser undvikas av oss människor.
Stig Persson, (stig@ligobib.se) deltagare i den sistnämnda undersökningen.
  
| 