DESINFORMATION OM AMALGAM
I Aftonbladets bilaga Hälsa, lördag den 25 juli finns en rätt stort uppslagen artikel om oönskade effekter av tandlagningsmaterial. Tidningens slutsats om plastmaterial är säkerligen mycket välgrundad: plaster kan orsaka allergier och stora besvär. En kvinna som fått ett helvete till följd av plastlagningar intervjuas. Det är riktigt att slå larm om sådana händelser. Liksom om andra miljögifter.
Aftonbladsredaktionens kunskap och värderingar i övrigt är dock minst sagt kontroversiella. De avslöjar sig redan i reportagets ingress:
"Marie Erixon, 46, tog bort amalgamet i sina tänder och satte in plastfyllningar. Det blev startskottet för tio års helvete med svåra brännskador och ständiga sjukhusbesök."
På ett sätt kan inledningen skenbart synas objektiv: det här har hänt. Men genom att undvika att diskutera sådant som vad hade kunnat inträffa om patienten inte alls hade bytt ut amalgamet, eller bytt ut det mot keramik eller mot andra sorters plast, så ställer tidningen läsarna inför ett rakt igenom falskt val: antingen amalgam eller plast.
(Det samma gjorde teves "Streaptease" för några år sedan. Jag vet att redaktionen efter det programmet skakades av en hård inre självkritik. Men varför Aftonbladet nu gör så här är mycket oförståeligt.)
En fråga som inte alls tas upp i reportaget är också det sätt som amalgamet "togs bort" på. Om det inte avlägsnas (saneras, kvicksilver är ett mycket farligt gift) på rätt sätt kan det ge både akuta och långvariga biverkningar. Vad är det som säger att Marie Eriksson i reportaget inte har både drabbats av akut kvicksilverförgiftning från felaktig amalgamborttagning och plastgifterna?
Slutklämmen på Aftonbladets fyra sidor långa reportage anknyter till ingressen:
"Det finns inget i dag som talar för att diffusa symtom som trötthet, depression eller svåra svimningar beror på tandvårdsmaterial."
Tidningen citerar här en professor i yrkes-och miljömedicin som uppenbarligen har beslutat sig för att blunda för en hel rad av alarmerande rapporter om amalgamförgiftningar som framkommit de senaste åren.
Aftonbladets egen hållning är klar: "Vissa påstår sig ha blivit förgiftade medan en studie tyder på att de med amalgamfyllningar till och med är friskare än de utan."
Observera Aftonbladets värderingar - "påstår sig" - som man ställer mot att en "studie" snarare tyder på något helt annat. (Att samma "studie" är helt sönderkritiserad och att den första publiceringen av dess hälsoeffekter i Göteborgsposten ledde till kraftig självkritik på Göteborgsposten, säger inte AB något om. Liksom i Stripteasefallet tar man i stället fasta på och upprepar ett journalistiskta skamgrepp mot de amalgamsjuka människorna!).
Aftonbladets värderingar är också uppenbara när de analyserar arbetsmiljöproblematiken med plasterna som kan orsaka kontaktexem hos tandvårdspersonalen. När det gäller amalgamet så omnämns över huvud taget inga arbetsmiljörisker, varken för tandvårdspersonalen eller för rörmokare som måste hantera sedimenterat kvicksilver med flera.
Jag undrar varför Aftonbladet kör ut en sådan här ensidig och falsk bild av
kvicksilverproblematiken. Har man lärt av Striptease desinformativa
amalgamprogram? Eller var det, som i GP-fallet, ett sätt från
dentalindustrin att indirekt utnyttja en stackars praktikant från
journalisthögskolan som fick göra det "stora scoopet"?
Eller är det enbart en av redaktionen spekulativ tro på att lösnummerupplagan stiger av att man braskar mot plasterna och för amalgamet?
I min enfald trodde jag att Aftonbladet hade lärt sig något av nazistaffären, när tidningen i våras gjorde så tvivelaktiga "bildscoop" att reportern hamnade hos polisen. Jag trodde att tidningens chefredaktör Anders Gerdins senare uttalanden om en intern självkritik skulle leda till att sådana här spekulativa reportage nu skulle spolas.
I stället sammanställer och underblåser nu Aftonbladet andra medias tidigare journalistiska grundstötningar som sanningsvittnen.
För vem? Och varför?
Jan Åberg
Trollhättan