Så har TV4 blivit fälld av Granskningsnämnden för sina nyhetsinslag om Sven Langworths (SL) dubbla budskap i amalgamfrågan.

Det är med viss förvåning man läser att nämnden inte ansåg att det fanns stöd för att SL skulle ha två oförenliga åsikter om amalgamets farlighet, och därför även fällde för bristande saklighet. Kan det föreligga något missförstånd i fråga om sakförhållandena? Beslutet i sin helhet kan hämtas på http://www.grn.se/PDF-filer/Namndbes/2001/sb213-01.pdf.

"Granskningsnämnden konstaterar att det av Socialstyrelsens rapport 'Blir man sjuk av amalgam?' ­ vars innehåll anmälaren står bakom ­ framgår att kvicksilveravgång från amalgam generellt inte påverkar hälsan utöver sällsynta fall av allergiska reaktioner. Däremot kan det inte uteslutas att särskilt känsliga personer skulle kunna drabbas av hälsostörningar av kvicksilveravgång t.ex. i samband med bortborrning av amalgamfyllningar."

Var finns dessa påståenden i boken?

Innebörden av den första meningen i citatet ovan kan man återfinna i flera liknande formuleringar, t ex i sammanfattningen (kap. 12).

Den andra meningens innehåll har jag däremot inte lyckats verifiera bland något som utredarna själva skrivit, trots att jag läst igenom hela boken på nytt och gjort sökningar i en inskannad upplaga av den. På sid 18 kan man läsa: "Vidare behövs utveckling av tester för att identifiera speciellt känsliga individer." Detta hör dock hemma i ett referat av ett dokument från WHO. Litet senare (sid 21-22) refereras ett tyskt dokument: "Utan tvivel är det möjligt att det kan finnas individuella överkänslighetsreaktioner också vid ringa belastning av kvicksilver från amalgam."

När temat är bortborrning av amalgamfyllningar finns däremot egna ställningstaganden från gruppen: "I samband med bortborrning av amalgamfyllningar har man kunnat visa att halten av kvicksilver i blodet ökar inom några dygn för att sedan sjunka. (Molin 1990). Dessa uppmätta halter är emellertid betydligt lägre än vad som anses ge toxiska effekter." (sid 96). Vidare (samma stycke): "Det förekommer att patienter rapporterar om olika symtom som de sätter i samband med 'amalgamsanering' dvs där patientens samtliga amalgamfyllningar borrats bort. Trötthet, huvudvärk, muskelvärk, yrsel och illamående är exempel på dessa symtom. Emellertid är symtomens etiologi inte klarlagd och inga vetenskapliga studier finns rapporterade där man studerat patienter i samband med amalgamsanering och registrerat eventuella symtom vilka skulle vara kopplade till frisättning av kvicksilver."

Socialstyrelsens expertgrupp tycks alltså anse det som obevisat att sjukdomssymtom i samband med bortborrning eller putsning av amalgamfyllningar skulle bero på kvicksilverpåverkan. Det är därför oklart varifrån Granskningsnämnden fått den uppfattning om möjliga hälsorisker som faktiskt måste ha haft väsentlig betydelse för nämndens beslut. I och för sig rekommenderas i boken försiktighetsåtgärder mot onödig kvicksilverexponering vid sanering, men detta motiveras inte med att det skulle föreligga några erkända risker just i den situationen. Tvärtom är gruppen som vi sett angelägen att distansera sig från den mycket vanliga iakttagelsen att sjukdomssymtom uppträder eller förvärras hos särskilt känsliga personer i samband med borrning i amalgam. Ett erkännande att fenomenet är en realitet skulle innebära ett medgivande att det redan finns erfarenhetsunderlag för att biverkningar av kvicksilver förekommer vid lågdosexponering. Reaktioner efter borrning i amalgam är också ett enkelt och känsligt test på förhöjd kvicksilverkänslighet. En av rapportens slutsatser är just att det inte finns något sådant fungerande test.

Nämnden har knappast läst Socialstyrelsens bok, men "konstaterar" att den innehåller ett för SL:s sak avgörande ställningstagande som alltså inte kan verifieras. Det ligger närmast till hands att endast SL själv lämnat den uppgiften till nämnden, men källan anges inte i beslutet.

Nämnden kan däremot förväntas direkt ha tagit del av SL:s patentansökningar. I den svenska ansökan 1994-03-02 (PRV patentskrift nr 508 881) säger han bl a följande:

Föreliggande uppfinning avser ett preparat avsett att vid behandling av i tänder befintliga amalgamfyllningar och/eller vid inserering av nya amalgamfyllningar hämma frisättning av Hg från amalgamet och/eller oskadliggöra frisatt Hg. " Preparatet är dels avsett att användas kliniskt, dvs av tandvårdspersonal såsom t ex tandläkare och tandsköterskor, och dels av personer med amalgamfyllningar i tänderna. Preparatet är även användbart på djur. Uppfinningen avser även användning av ett sådant preparat.

Problem

Kvicksilver är en tungmetall vars giftverkan är välkänd. Amalgamer är legeringar, som innehåller förhållandevis stora mängder Hg. Amalgam för tandfyllningar innehåller ca 50 vikt-% metalliskt Hg. Genom korrosion och nötning av fyllningarna, vilket sker naturligt i munhålan pga nötning mellan fyllningar och tandytor samt salivens pH-värde frisättes Hg mer eller mindre kontinuerligt från fyllningarna i ång- såväl som löst form. Denna frisättning tilltar vid särskilt påtaglig påverkan av fyllningarna såsom vid tuggning, t ex i samband med förtäring av olika livsmedel, samt tandborstning och kan då mer än 6-faldigas. Detta tillstånd av förhöjd frisättning av Hg avklingar oftast inte förrän 40-50 minuter efter att nämnda påverkan avslutats. Frisatt Hg i ång- såväl som löst form upptas via lungorna respektive nedsväljes med saliven. Undersökningar har visat att det genomsnittliga daglig upptaget av Hg per person är ca 3-17 [mikrogram] ("Inorganic mercury", Environmental Health Criteria Document 118, WHO 1991). Även om det är omtvistat huruvida upptag av denna storleksordning regelmässigt skulle leda till Hg-förgiftning råder det ingen tvekan om att personer med förhållandevis högre känslighet kan drabbas vid dessa nivåer.
<slut citat>

I den amerikanska patentskriften (6,013,246 - båda kan nås via http://l2.espacenet.com/dips/viewer?PN=US6013246&CY=se&LG=se&DB=EPD) finns motsvarande formuleringar, och jag citerar ett kortare utdrag:

Investigations have shown that the average daily absorption of mercury per person is about 3 -17 .mu.g ("Inorganic mercury", Environmental Health Criteria Document 118, WHO 1991). Although there is some controversy as to whether or not the ingestion of such quantities would regularly result in Hg-poisoning, there is no doubt that comparatively highly sensitive persons can be afflicted by these mercury levels.
<slut citat>

Patenthavare är enligt båda patentskrifterna CTC Medical AB, som nu tillverkar tandkrämen Amaguard. Det är därför inte förvånande att TV4 till att börja med utgick från att patentet tillämpades i tandkrämen. SL:s ansökan avsåg uttryckligen bl a användning i tandkräm. I själva verket är beskrivningen av användningsområdet synnerligen vid, och uppfinningen avser en kemisk komposition som kan anpassas till ett flertal produkter.

Den bedömning av amalgamets hälsorisker som kommer till uttryck i det citerade avsnittet är synnerligen radikal jämfört med den som uttrycks i Socialstyrelsens bok från 1994. Den avslutande meningen (i synnerhet den svenska versionen) går så långt i medgivande av risker att de flesta amalgamkritiker skulle kunna ställa sig bakom den. Alla som känner till den internationella amalgamdebatten och myndigheters ställningstaganden i olika länder ser omedelbart att SL:s formuleringar skulle haft dramatiska effekter om de förekommit i en officiell bedömning av amalgamets hälsorisker. Det sker nämligen en intensiv ömsesidig bevakning mellan olika länders myndigheter i denna fråga, och i bakgrunden finns de stora tandläkarorganisationerna, som uthålligt försvarar en i det närmaste helt förnekande ståndpunkt. Se t ex ett dokument från American Dental Association på http://www.ada.org/prof/prac/issues/statements/amalgam.html. Detta tycks helt nyligen ha ersatt ett äldre uttalande som innehöll vissa påståenden vilkas sanningshalt blivit omöjlig att försvara.

Efter noggrann genomgång av de för saken relevanta källorna kan jag således inte finna annat än att SL i sin patentansökan uttryckt en åsikt om amalgamets risker som är klart oförenlig med den åsikt som han själv ställt sig bakom i Socialstyrelsens bok 1994. Patentansökan är inlämnad i mars samma år, bokens förord undertecknades av generaldirektören Örtendahl i november.

Vad har SL anfört i anmälan?

Enligt beslutstexten har SL bl a påstått följande: "Att kvicksilveravgång skulle kunna ge hälsostörningar hos 'särskilt känsliga individer' framgår också av Socialstyrelsens rapport." Detta har jag således inte kunnat verifiera. Vidare: "Påståendet om jäv tillbakavisas bestämt då det bygger på att man blandat ihop två patent." Här åsyftas troligen patentet bakom Amaguard, som SL inte skall ha haft något direkt att göra med, men frågan är av ringa betydelse, eftersom det ojämförligt viktigaste är SL:s uttalande i riskfrågan. Granskningsnämnden har dock kommit fram till följande:

"Enligt nämndens mening saknade således påståendet att läkaren skulle ha två - diametralt motsatta - åsikter om amalgamets farlighet stöd, eftersom det uppenbarligen byggde på en sammanblandning av dessa två patentansökningar."

Detta blir obegripligt om man inte antar att nämnden faktiskt trott att SL i sina egna patentansökningar endast diskuterade frågan om att skydda tandvårdspersonalen för kvicksilverexponering. Så var ju inte alls fallet. Personalens exponering diskuteras i ett kortare stycke som följer på det som citerats ovan, och ingen som helst tvekan föreligger om att SL först och främst beskrivit den enskilde amalgambärarens exponering och därvid gjort sin omdiskuterade riskbedömning. Här måste föreligga en oklarhet i hur nämnden uppfattat sakläget, och det är möjligt att man faktiskt inte tagit del av patentansökningarna. Den avsedda användningen av SL:s uppfinning är en sak för sig, det som väckt berättigat uppseende även utanför landets gränser är hans tydliga uttalande i riskfrågan.

I brev till Socialstyrelsen 2000-11-27 (d.nr. 12456/2000) undviker SL helt att gå in på några detaljer i sina patentansökningar, och tillbakavisar huvudsakligen att patentet haft med tandkrämen Amaguard att göra. Han påstår att han "aldrig haft intentionen att ta fram en tandkräm av Amaguardtypen." Det är tydligt att SL vill uppehålla sig vid den jämförelsevis bagatellartade misstanken att han påverkats av egna kommersiella intressen. Om det verkligt centrala i saken säger han endast:

"Min roll i expertgruppen var att ge vetenskapliga synpunkter på publicerade data om Hg-exponering och dess ev hälsoeffekter. Har inte vid något tillfälle (till skillnad från vissa andra forskare/kollegor) försökt 'blåsa upp' amalgamdebatten, utan har hela tiden intagit en konservativ hållning och snarast nedtonat riskerna med amalgam."

TV4 har uppenbarligen haft saklig anledning att i sina nyhetsinslag framhålla SL:s dubbla budskap i riskfrågan som det verkligt betydelsefulla. Det är tydligt att Granskningsnämnden inte uppfattat detta, utan grundat sitt beslut på i och för sig förvillande biomständigheter.