Det är nu drygt tio år sedan som en större grupp människor började träda fram och tala om allvarliga besvär från bildskärmar. Journalistförbundet var en sådan yrkesgrupp. Men också inom s.k. Cad-konstruktion, vid Ericssons utvecklingsbolag Ellemtel till exempel, berättade många av konstruktörerna att de blev sjuka vid arbetet med bildskärmarna.
Rapporter om människor som hade blivit totalt överkänsliga kom i dagen, människor som tvingats flytta ut i skogen och som inte tålde el över huvud taget. En förening för de elöverkänsliga, bildades för för att få stöd för sina problem. Men det var mycket svårt: inte minst Socialstyrelsen ifrågasatte om man kan bli sjuk av elektromagnetiska fält.
Allt fler visade sig bli sjuka. Då samlade arbetsmarknadsminister Mona Sahlin representanter för de drabbade till ett möte i Riksdagshuset, där också forskare deltog. De elöverkänsliga redogjorde på ett ovedersägligt sätt hur de fått skador (de flesta för livet) av de elektriska apparaterna, fram för allt från bildskärmsstrålningen. Efter den "hearingen" i Riksdagshuset uttalade sig Mona Sahlin i tidningen Ny Teknik:
"Vi kan inte sitta och vänta på forskningsresultat längre. Vi måste sätta strålkastare på problemet och göra det legitimt att vara elöverkänslig."
Mörkmännen i kanslihuset…
Det som har hänt sedan 1992 är att Mona Sahlin avgick som arbetsmarknadsminister. "Strålkastaren" satte hon aldrig på, och så heller inte hennes efterträdare heller. Antalet forskningsrapporter om att människor blir sjuka har dock ökat hela tiden, och i dag erkänner till och med Socialstyrelsen att överkänslighet mot el existerar och måste tas på allvar - även om elöverkänslighet av Socialstyrelsen ännu inte är någon godkänd sjukskrivningsdiagnos. Politikerna i Kanslihuset försvann däremot in i ett mörkret...
Utvecklingen de senaste åren har inneburit en explosiv utbyggnad mobiltelefoni och den trådlösa telefonin på jobben. Många nya människor som har besvär från mikrovågorna har nu uppenbarat sig. Det finns att par hundra tusen personer i landet som har sådana besvär, och i Storstockholm åtminstone tjugotusen. Bildskärmsbesvären tycks ha minskat, bland annat till följd av TCO:s krav på mindre strålande bildskärmar, och på ökat användande av plasmaskärmar. Den enorma ökningen av mobiltelefoner sammanfaller väl med de senaste årens ökande besvär; på vissa arbetsplatser finns rena "huvudvärksepedimierna" - och allt fler klagar också över problem med basstationer (antenner) för mobiltelefonin.
Politik för "de stora spelarna"
Sedan något år tillbaka är Mona Sahlin tillbaka i regeringen som biträdande näringsminister. Hon titulerar sig i dag "telekom-minister" och åker runt och träffar de tunga internationella aktörerna som ju ser Sverige som en framträdande experimentplats för den nya tekniken. Att det pågår ett folkligt uppror mot uppsättningen av master, från norr till söder, är något som hon över huvud taget inte kommenterar. Mona Sahlin som tillika är integrationsansvarig har inte ett ord att säga om den segration som den nya tekniken medför för flera hundra tusen människor i samhället. De löften hon ställde ut till de drabbade människorna för tio år sedan har hon helt spolat.
I stället talar hon i dag om att staten nu ska gå in och aktivt stödja telekomindustrins utvecklingskostnader, för att få en "boom" för de nyaste mobilsystemen. I stället för att ställa krav på en lågstrålande teknik (sådana alternativ finns) säger hon i stället till Dagens Industri (14/1-02) att hon har:
"tagit krafttag för den tredje generationens mobiltelefoni, 3G. Efter flera möten med mobilaktörerna i Sverige föreslår hon nu att staten finansiellt ska stödja 3G-utvecklingen och att det kan ske redan i år. Hon vill också se flera stora spelare vid sidan av Telia."
Mona Sahlin bekymrar sig över "de stora spelarna":
"Det finns framför allt ett problem inom vår telekomutveckling: Den som inte får del i framtida vinstutveckling får oerhört svårt att överleva och att över huvud taget få investerare."
Vi vanliga människor i gärdsgårdsserien är förstås helt ointressanta i dessa storindustriella perspektiv.
Mona Sahlins andra uppgift i regeringen är Integrationsministerns. Som näringsminister vill hon nu driva på en (helt onödig för övrigt: vi behöver inte mobiler med bilder) ohejdad utveckling med 3 G - och därmed skapa ytterligare ett antal flyktingar från kommunerna, det finns i dag hundratals. Hur ska hon i egenskap av Integrationsminister hantera denna svenska APARTHEID?
Det där strålkastarljuset på saker och ting som Mona Sahlin talade om för tio år sedan: låt oss nu rikta det mot denna MINISTER!
JAN ÅBERG