Centern
i Västerbotten
är trovärdig

Genom att godkänna ett tilläggsyrkande från motionären, så visade distriktsstämman sin trovärdighet mot sitt eget valprogram.

Man antog följande att satser
att	tandvården ska kretsloppsanpassas snarast.
att	en miljöinventering av mängden kvicksilver i naturen initieras samt att miljöanalys utförs.
att	ansvariga myndigheter får i uppdrag att utfärda instruktioner på hur deponering , eventuellt läckage ska kontrolleras, följas upp och åtgärdas.
att	motionen sänds vidare till Riksstämman.

 

Här är den ursprungliga motionen och den avvisande attityden.

Hur trovärdig är Centern
i sitt miljöprogram?

sila mygg och svälja elefanter
I Centerns valplattform kan vi läsa att:

" kretsloppsprinciperna ska omfatta alla delar av samhället ".

Varför negligerar man då de kanske 100 - tals ton kvicksilver som ligger nergrävda på våra kyrkogårdar och ständigt läcker till vattentäckter och grundvatten?

Nedanstående motion:  tar upp detta

Motion AC 1

ang miljöinventering av kvicksilver

Kvicksilver (Hg) är ett av jordens giftigaste ämnen. Enligt riksdagsbeslut ska Hg inte få användas efter år 2000. Naturvårdsverket föreslår slutförvaring i plåttunnor i 200 meter djupa gruvgångar, som pluggas igen med lera. Ett läckage på högst 10 gram Hg/år accepteras från slutförvaringen.

Tandvården har tidigare förbrukat upp till 10 ton Hg/år men är nu nere på ca 1-2 ton/år. Kvicksilver ingår till 50% i amalgam. Amalgamavfall, borrsubstanser etc behandlas som ett miljöfarligt avfall och strikta regler för hantering finns därför för avfall från tandläkarpraktiker till slutförvaring.

Inga regler gäller dock för det Hg i amalgam som följer patienterna. En "normallagad" person har 7-15 gram kvicksilver i sina tänder. Dvs lika mycket som det tillåtna utsläppet per år från hela slutförvaringen av indrustrikvicksilver.

Svenska folket beräknas ha 50-100 ton Hg i sina tänder. Ca 100 000 personer jordfästs per år i Sverige, varav hälften genom kremering. Endast de större krematorierna har rökgasrening för tungmetaller. Det är rimligt att anta att huvuddelen av det svenska amalgamkvicksilvret hamnar utan rening och kontroll i kretsloppet.

Det är även rimligt att anta att det på kyrkogårdar finns nedgrävt kvicksilver i mängder från några kilon till 100-tals kilon. Detta utgör en realistisk risk för utlakning och spridning. Hur förloppet sker är inte studerat, men typografi, geologi och hydrologi torde ha betydelse. Vissa kyrkogårdar kan drabbas av högt grundvatten och översvämningar, vilket ökar riskerna ytterligare.

Någon logisk eller ekologisk förklaring till att det saknas inventering, analys, riskbedömning och kontroll Över de 10-tals ton kvicksilver som hamnar i jorden vid dödsfall finns inte varken hos Naturvårdsverket, länsstyrelserna eller kommunerna i Sverige.

I miljöarbetet måste man vara framåtsyftande och konsekvent. Sett över ett år är Hg-utsläpp till miljön på grund av tandfyllningar 20 milj.% mer än tillåtet utsläpp från slutförvaringen av industrikvicksilver. Ett gift känner inga administrativa gränser. Risken för giftutsläpp från kyrkogårdar och krematorier är en realitet nu och i framtiden. Den låt gå mentalitet som nu råder är oacceptabel och strider i högsta grad mot valplattformens ord "kretsloppsprinciperna ska omfatta alla delar i samhället" dvs första punkten i anvisningarna på hur vi ska genomföra "det ekologiska lyftet".

Med hänvisning till ovanstående yrkar vi:

att	en miljöinventering av mängden kvicksilver i kyrkogårdar initieras samt att miljöanalys och riskbedömning utförs
att	ansvarig myndighet får i uppdrag att utfärda instruktioner på hur deponering, eventuellt läckage ska kontrolleras, följas upp och åtgärdas.
att	motionen sändes till distriktsstämman för vidare befordran till riksstämman.

Umeå i februari 1998

Assar Fager               Umeå

Inger Nilsson Umeå

Distriktsstyrelsens yttrande till distriksstämman den 28 mars, väcker däremot både förundran och bestörtning.

Var har man fått den villfarelsen ifrån att: citat ” Så länge kvicksilvret inte reagerat under fysisk och biologisk inverkan bibehålls det i bunden form och är därmed "osynligt".”

Den uppfattningen att kvicksilver i amalgam skulle vara stabilt och inte läcka ut, har framhävdats av Socialstyrelsen med flera under många år. Men i dag vet vi att detta inte är sant, Forskningsrådsnämdens rapport till regeringen kommer ännu tydligare att visa på detta.

Att då gå ut med påståendet att, när det blir nergrävt så slutar det helt plötsligt att läcka är absurt!

Det kommer under många år (till dess allt kvicksilver försvunnit ur amalgamet) att läcka ut. Resultatet blir förorening av mark och vatten. Som vi tidigare sett av kreosot och andra gifter kan detta sprida sig och orsaka förgiftning av mark och vatten.

Varje person som begravs tillför naturen lika mycket kvicksilver som den årliga gränsen för det slutförvarade!   Här kan vi tala om att sila mygg och svälja elefanter, ”20 miljoner %” skillnaderna är svindlande.



Distriktssyrelsens yttrande:

" Kvicksilver (Hg) är, precis som motionärerna anför, ett av jordens farligaste miljögifter. Det är stabilt och kan aldrig brytas ner i naturen eller förstöras genom kemiska reaktioner. I mark och vatten är det starkt giftigt. Den giftigare formen av kvicksilver, metylkvicksilver, bildas i samspel med mikroorganismer i mark och vatten. Kvicksilver biackumuleras, dvs koncentrationen ökar genom hela näringskedjan.

Kvicksilver är dessvärre fortfarande ett vanligt förekommande ämne. Bara i varor uppskattar man att det finns ca 100 ton kvicksilver i omlopp. Det gäller i många stycken dagligvaror som t ex elektriska brytare och kontakter, lysrör och klockor. Industrin har i många år använt kvicksilvret resulterat i olika utsläpp och farligt avfall. Kvicksilverhaltigt amalgam i våra tandfyllningar är också en stor utsläppskälla.

Naturvårdsverket arbetar på regeringens uppdrag att nå målet med upphörande användning av kvicksilver, med sikte på år 2000. Åtgärdsprogrammet inriktar sig på "enkla", men inte mindre betydande åtgärder där hela svenska folket kan vara delaktig. Ett av projekten hittills är "Mercury 97" där bl a högskolor har genomsökts med hjälp av en kvicksilverhund för att kartlägga var kvicksilver ligger lagrat i vattenlås och -ledningar. Även Umeå universitet har deltagit i projektet.

Kvicksilver i förångad form är relativt stabilt och kan färdas långa vägar. Största delen av vårt avfall kommer från andra länder. Sverige driver därför på inom EU, OECD och i FN för att uppmärksamma problemen och finna internationella samverkansformer för att reducera utsläpp och risker.

I Sverige är krematorier samt olika typer av metallproduktion de största enskilda utsläppskällorna av kvicksilver till luft. Riksdagen har successivt skärp intentionerna för användningen av amalgam. Det är givetvis viktigt att skärpa kraven på krematorierna så att endast de med rökgasrening med hjälp av t ex selentillsatser eller motsvarande godkänns av kontrollmyndigheterna.

Att invertera kvicksilver i våra kyrkogårdar är betydligt mer komplicerat. Så länge kvicksilvret inte reagerat under fysisk och biologisk inverkan bibehålls det i bunden form och är därmed "osynligt". Av ekonomiska, etiska och praktiska skäl är det därför svårt att göra en tillfredsställande vetenskaplig undersökning av dessa mängder.

Däremot är det givetvis möjligt att i avrinningsområdena bevaka ev urlakning av tungmetaller för att uppmäta och om möjligt åtgärda de miljöeffekter som därmed kan uppstå.

Med anledning av ovanstående föreslår kretsstyrelsen årsstämman besluta:

att	motionens första att-sats avslås
att	motionens andra att-sats bifalls
att	motionens tredje att-sats bifalls "

Förhoppningsvis kommer distriktsstämman fram till att det är nödvändigt att göra en riskbedömning, och med det som grund provtagning i lakvatten och vattentäkter som kan riskera att förorenas!

Så att vi i framtiden slipper få giftkatastrofer liknande Erstorp eller Minamata. Problemet är att skador som foster fått på grund av mammans kvicksilver belastning är oåterkalleliga.

Eller anser man att vi nu ska glömma och låta nästa
generation, ta konskvenserna?

Välkommen och tyck till i gästboken