Fördelningen av selen i världen är mycket ojämn och Sverige har bland de lägsta halterna. Intensiv odling, tungmetallnedfall och markförsurnig har ytterligare försämrat situationen.

Andra länder med mycket låga halter har vidtagit åtgärder för att höja befolkningens selenintag. Nya Zealand importerar selenrikt Australiskt vete. Finlandhar blandat selen i konstgödseln och i delar av Kina ges natriumselenit som kosttillskott.

I Sverige får man via födan normalt i sig 1/3 - 1/2 av rekommenderat dagligt intag (RDA). Detta värde är beräknat som den tillförsel som är tillräcklig för att uppnå full aktivitet i det selen-innehållande enzymet glutation-peroxidas (GSHPx). RDA anges till 70 mikrogram/dag för en vuxen man och 55 för kvinnor (Barn l-3 år 20 mikrogram, beräknat på kroppsvikten). I USA får befolkningen i genomsnitt i sig cirka 70 mikrogram. Det finns ett toleransområde (referensområde) upp till 395 mikrogram (kvinnor 315) inom vilket man inte sett några negativa effekter och man har diskuterat om detta värde borde vara upp till 600. Delar av befolkningen i USA får i sig sådana mängder utan negativa konsekvenser, tvärtom har man betydligt lägre cancerfrekvens i selenrika områden. RDA tar ingen hänsyn till ev. cancerskyddande effekter, skydd mot tungmetaller mm. Experimentellt och epidemiologiskt finner man att skyddseffekterna sannolikt fordrar ett avsevärt högre selenintag än RDA (70 mikrogram resp. 55).

Veterinärmedicinen har sedan länge upptäckt att det inte går att uppföda djur i Skandinavien utan extra selentillförsel. Samma slutsatser har inte dragits för motsvarande mänsklig verksamhet utom i Finland. Brittiska forskare har slagit larm om den minskande tillförseln av selen i England och även i andra EU-länder sedan importen av amerikansk vete minskat (British Medical Journal 8 febr. 1997 sid. 387).

Rekommenderat dagligt intag (RDA) är ett genomsnittsvärde och innebär att det kan finnas personer som har avsevärt större behov, men även personer som kan klara sig med mindre utan att få bristsymtom. Endast du själv kan avgöra vart du hör. En extra tillförsel om 200 mikrogram skall inte innebära några hälsorisker. I Sverige får du i dig avsevärt mindre än det rekommenderade intaget via födan.

Det finns två huvudgrupper selenpreparat: oorganiskt selen och organiskt bundet selen. Veterinärmedicinen använder oorganiskt selen (natriumselenit). Det selen som du får i dig via födan utgörs till stor del av organiskt selen, selenmetionin där selenet av växterna byggts in i aminosyran metionin istället för svavel. Växter kan inte skilja på svavel och selen då de är kemiskt likartade. På butikshyllan eller apoteket kan du finna både organiskt och oorganiskt selen. Det organiska utgörs vanligen av selenmetionin från jäst som odlats med selentillförsel.

Att vi får i oss selen i organiskt bunden form (selenmetionin) via födan återspeglar växternas sätt att hantera selen. De två formerna hanteras olika när vi själva får i oss dem. Selenmetionin måste brytas ner till selen väte för att kunna utnyttjas i mänskliga enzymer, En stor del av selenmetioninet byggs emellertid in i proteiner som om det vore motsvarande svavelinnehållande aminosyra. Det är inte känt att detta skulle ha några positiva effekter och det är också okänt om för mycket selen i metionin kan störa biokemiska processer. Tills vidare kan man dra slutsatsen att man får ett större lager av selen i kroppen om man äter selenmetionin men att det mesta finns lagrat ospecifikt i proteiner. Oorganiskt selen utnyttjas mer direkt och överskott utsöndras snabbare. Aktiviteten i selen beroende enzymer ökar lika bra med båda sorterna Även om du använder oorganiskt selen som tillskott så kommer du att få i dig 20-30 mikrogram organiskt selen i födan.

Selen finns i enzymet glutationperoxidas, nödvändigt för att avgifta väteperoxid och fettperoxider och därmed för skyddet mot fria radikaler. Vidare har man nyligen upptäckt att selen är nödvändigt för att sköldkörtelns hormoner skall bildas och omvandlas till aktiv form. Selenbrist förvärrar jodbrist. Det tredje seleninnehållande proteinet finns i spermier och selenbrist orsakar infertilitet. Ett fjärde protein selenoprotein-P utgör troligen ett transportsystem för selen i kroppen. Dessutom har selen en känd' skyddsfunktion mot tungmetallerna kvicksilver, kadmium, silver, platina, palladium m.fl. genom att bilda ytterst svårlösliga metallselenider.

Selen samverkar med andra näringsämnen: magnesium vitamin B-6. vitamin E. Vitamin B-12. Tungmetaller, alkohol och andra gifter förvärrar eller kan orsaka selenbrist.

Natriumselenit bör inte intas direkt ihop med vitamin C. Orsaken är att vitaminet är ett reducerande ämne (motsatsen till oxiderande) och kan reducera selenit till en form som inte tas upp. Rådet bygger på laboratorieförsök. Det är inte känt om vitamin C i f ödan på verkar upptaget av natriumselenit. Upptaget är 60-70 % av tillförd mängd hos friska personer.

Docent Mats Hansson