Hos kammarrätten fullföljer Namn
sin talan och anför bl.a. När hon år 1952 fick sin första plomb började hennes öroninflammationer. Under åren 1958-59 fick hon 14 hål lagade med amalgam, var på hon blev mycket sjuk, Nästa försämringsfas inträffade 1978 under graviditet och amning. Flera av hennes plomber byttes då ut mot nytt amalgam varefter bon åter insjuknade, Under våren 1982 förvärrades hennes symtom ytterligare efter att hon fick en guldkrona insatt, Senare har det visat sig att hon är guldallergisk, dessutom får guldet amalgamet att korrodera fortare. Under åren 1986-88 blev hon alltmer klar över sambandet mellan hennes tandläkarbesök och sjukdomsbesvär. Åren 1988-92 byttes fem plomber ut mot glaskeramik varefter hon återigen blev sjuk. Tandläkaren vidtog inte några skyddsåtgärder varför hon andades in amalgamdammet och svalde
smulor. Efter en tandextraktion i oktober 1992 blev hon helt arbetsoförmögen. Hennes elöverkänslighet började i samband med detta. Efter att ha bytt tandläkare var hon år 1995 helt amalgamfri förutom två fragment under två glaskeramikkronor. Saneringen har gjorts med minst åtta veckors mellanrum mellan utbytet av plomberna så att kroppen har kunnat återhämta sig mellan varje urborrning. Efter varje urborrning har hon blivit sjuk. -Efter att amalgamet har bytts ut har hon genomgått en gradvis förbättring av sitt hälsotillstånd och har sedan successivt kunnat återgå i förvärvsarbete. Sedan mars 1998 arbetar hon åter heltid som lärare. Hon åberopar bl.a. ett läkarintyg av Jonas Jonsson och ett läkarutlåtande av Anders Lindvall.
Riksförsäkringsverket bestrider bifall till överklagandet.
DOMSKÄL
Enligt 9 § 3. tandvårdstaxan betalar försäkringskassan genom tandvårdsersättning hela arvodet och kostnaden för tandtekniskt material för tandvårdsbehandling som görs om på grund av avvikande reaktioner mot dentala material.
I intyg den 26 oktober 1998 från husläkaren Jonas Jonsson Kvartersakuten Matteus, Stockholm anges att vid undersökningen av Namn den 8 september 1999 var hennes hälsotillstånd utmärkt-.
I läkarutlåtande, den 17 december 1998, från överläkaren Anders Lindvall, Amalgamenheten Akademiska sjukhuset i Uppsala, anges bl.a. följande. Namn blev helt arbetsoförmögen i november 1992. Utbytet av dentalmaterial var till största delen slutfört 1996 och har följts av en gradvis förbättrad hälsa samt normalisering av tidigare labratorieanalyser. I maj 1996 återupptog Namn 25 procent av sitt arbeta som lärare. Våren 1997 ökades arbetsinsatsen till 50 procent och hösten samma, år till 75 procent. Sedan maj 1998 arbetar Namn heltid, Ur medicinskt synpunkt kan det ansa som vedebörligen säkerställt att Namn tidigare sjukdomsbesvär inte bara förekommit parallellt med exposition för dentalmaterial utan även haft sin grund i dessa.
Kammarrätten gör följande bedömning.
En förutsättning för att få avgiftsfri sanering är att det finns ett samband mellan den avvikande reaktionen och det dentala materialet. Trots att patienter uppger att de har förbättrats med avseende på sina sjukdomsbesvär efter utbyte av amalgam mot annat tandfyllnadsmaterial finns det inte något vetenskapligt underlag som visar att kvicksilverexponering från amalgam orsakar generella sjukdomssymtom. Även om det inte är vetenskapligt klarlagt att Namn tidigare sjukdomsbesvär, som förvärrats i samband med olika tandläkarbesök, orsakats av amalgamet i hennes tänder finner kammarrätten, med hänsyn till Namn obestridda sjukdomshistoria och det faktum att hon numera efter amalgamsanering har återgått i heltidsarbete, det sannolikt att hennes sjukdomsbesvär orsakats av hennes amalgamfyllningar. Överklagandet skall därför bifallas.
DOMSLUT
Med ändring av länsrättens dom och upphävande av försäkringskassans beslut förklarar kammarrätten Namn berättigad till ersättning enligt 9 § 3. tandvårdstaxan för utbyte av dentalt material.
Hur maktmissbruket på socialstyrelsen kan förvränga sanningen och hur ovidkommande intressen styr deras beslut och handlingar, visar fallet med Mowe & Walk skolan för CP-skadade i Nässjö för några år sedan.