Forskningsförfallet

Varför behöver vi forskning och hur bör den bedrivas? Kring de frågorna skrev Dennis Töllborg en mycket klarläggande kolumn i tidningen Metro 5/5-99.

Diskussionen är förstås inte ny. Den är däremot sällsynt. En av de få forskare som självkritiskt har försökt diskutera problemen med forskningselitismen är docent Olle Johansson på Karolinska institutet. Han skrev, bland annat, ett inlägg om forskarna i elfenbenstornen (tidningen Arbetsmiljö 4/97). Om dessa som gärna umgås med varandra, men ogärna vänder sig utåt och inviterar allmänheten. Men vem ska man forska för? -För samhället, folket, skattebetalarna svarade Olle Johansson. Fast sen blev det nästan knäpp tyst i tidningen!

Dennis Töllborg knyter nu an till samma tema. Han skriver om det önskvärda:

"Den goda forskningsprocessen styrs alltså av ett slags obestämd instinkt, av en passion, där lidelsen är mer betydelsefull än den intellektuella kapaciteten. Den kyliga, kalkylerande, karriärinriktade forskningen har normalt mycket lägre kvalitet just beroende på att forskarna sneglar på egenintresset så mycket att de tappar passionen för problemet."

Och vad kunskap är, och vilka krav man kan ställa på den:

"Håkan Törnebohm, tidigare professor i vetenskapsteori, har framhållt vikten av att ställa frågan om `vad som är värt att veta´ framför frågan om `vad som är vetbart´. Frågan om  v a r f ö r  är viktigare än frågan om hur."

Töllborg vänder sig till de "orepresenterade" som "ingen lyssnar på men som bär upp världen". Och han agiterar kraftigt för att krav utifrån, och underifrån, ska öppna forskningen, och bidra till att göra den mer användbar:

"Vetenskapen tillhör er...Återövra er rätt och tvinga vetenskapen och dess representanter att ställa frågor som är relevanta för er...Kräv svar på era frågor och kräv att forskningen tar sitt ansvar. Glöm  a l d r i g  att universitets-och högskoleforskningens resultat är  e r  egendom - inte forskarnas - och kom ihåg att det inte finns några dumma frågor."

Det ska bli mycket intressant, att se om Töllborg kommer att bemötas av en sedvanlig - generad tystnad. Vi som har sett det pärlband av manipulation som forskningsetablissemanget inom amalgam och elektromagnetiska fält och hälsa har åstadkommit, kan förstås bara hälsa Töllborgs brandfackla välkommen.

Töllborgs intressanta kolumn kan studeras på: www.metro.se

Jan Åberg

Ps:. Några dagar efter det att forskaren vid Arbetslivsinstitutet, Ulf Bergqvist (DN 6/5), bedömer magnetfält på uppåt 13 mikroTesla som något av "normal" företeelse inom svenskt arbetsliv, och att de "inte kan" skada människor, så meddelar Trafikmagasinet i teve (10/5) stolt att Volvo nu reagerat på Trafikmagasinets granskningar av höga magnetfältsnivåer i bilar. Volvo säger nu att de tar larmen på stort allvar, och att man omgående sätter in kraftfulla åtgärder för att reducera de höga magnetfältsnivåerna i sina bilar! Alltså: Volvo har börjat att lyssna. Men vem lyssnar Arbetslivsinstitutet till?