 AKTUELLT
EN FÖRETAGSLÄKARE
Mer än tio år har gått sedan de strålningsskadade människornas problematik först förnekades av forskningsetablissemanget med Socialstyrelsen och Statens Strålskyddsinstitut i spetsen. I dag har teorierna om de drabbades "hysteri" ersatts av ett och annat försiktigt erkännande om att vissa av de här patienterna trots allt har en del oförklarliga symptom som på något sätt
-osäkert hur - kan ha orsakats av bildskärmarna, mobiltelefonerna med mera.
Allt fler forskare - fram för allt utanför Sverige - hittar hela tiden nya oroväckande samband. Massmedias uppmärksamhet på el (och amalgam-) kontroversen har också bidragit till att pressa det medicinska etablissemanget att öppna sig något för de drabbades synpunkter och de senaste vetenskapliga forskningsrönen. Åtminstone officiellt. För bakom "skål och vägg" har myndigheterna fortfarande en cynisk inställning till dessa sjuka, svikna och förnedrade människor som ännu inte har upprättats - fått rätt till en diagnos och samhällets stöd. Så sent som för några månader sedan skrev sålunda Socialstyrelsen i ett yttrande till boverket om de "elöverkänsliga". Citationstecknen tydde på att det gamla tänkandet som rådde så där för tio år sedan, fortfarande existerar.
Hur en läkare vid företagshälsovården i Kalmar resonerar i förhållandet till den mäktiga Socialstyrelsen framgår med önskvärd tydlighet av nedan stående intervju. Jag har valt att fingera läkarens namn, liksom patientens, främst därför att läkaren annars kan råka illa ut av Socialstyrelsen. Intervjun är annars helt identisk, en exakt utskrift från bandet.
Jag gissar, att denne läkare är rätt typisk för många andra - förutom i ett avseende: han är ovanligt öppen om myndigheternas hårdnackade hållning.
Arvid Oskarsson: -Dr Oskarsson!
Jan Åberg: -Ja. Hej! Det här är Jan Åberg, en bekant till Solveig Simmert. Hon har varit patient hos dig.
AO: -Ja. Just det.
JÅ: -Hon är nu sjukskriven för Fibromyalgi. Och hon har ju haft stora problem med Försäkringskassan tidigare.
AO: -Stora problem, ja!
JÅ: -Hon var ju patient hos dig till april månad eller så.
AO: -Ja just det.
JÅ: -Men hur kan det komma sig att hon inte fortsatte som patient hos dig?
AO: -Nej, hon har varit hos oss som patient i flera år under den oklara diagnosen elöverkänslighet, med multipla symptom som har varit till och från, och som omöjliggjort att hon kunde fortsätta sitt jobb. Men, liksom, vi har inte kommit någon vart med rehabiliteringen. Och det var väldigt många turer, och fysiskt sett fanns inte nåt att peka på egentligen och på den vägen har Försäkringskassan till slut v ä g r a t henne sjukpenning under den här diagnosen.
JÅ: -Ja. Precis. Och jag vet ju också deras officiella inställning. Men hur kan det komma sig att du inte ville fortsätta att ha henne som patient?
AO: -Jag själv var lite dålig...jag har liksom kommit… det har varit...liksom litet samarbetsproblem alltså. Under rehabiliteringsarbetets gång, kan man säga. Jag själv mådde inte riktigt bra av att hantera det här fallet...
...JÅ(avbryter): beror det på att Kassan har tagit det här...att du har blivit k l ä m d mellan Kassan och patienten då?
AO: -Ja, just det! Mycket observant. J a g har sjukskrivit henne under en övergångsperiod, men hon vägrades ändå sjukpenning under min diagnos.
JÅ: -Ja. Jag vet. Det finns flera fall. Jag har talat med andra patienter som uppgivet precis samma sak. Och jag vet ju till exempel att Försäkringskassan hade ett möte med a l l a läkarna i Kalmar som...
...AO (avbryter): -Jag vet. Jag var också med där...
JÅ: -Var du med där?
AO: -Ja. Jag har varit med och min kollega Henrik Blomberg och Försäkringskassans psykiatriker, förtroendeläkare då. Då såg jag att inställningen var mycket, mycket hård. Och oavsett vad jag skriver i sjukintyget, med tanke på patientens subjektiva inställning, att hon inte kan komma till det här arbetet, så vägras hon sjukpenning...
...JÅ (avbryter): -Men även om du sjukskriver på symtomen då?
AO: -Även det. Hon har alltså de här multipla symptomen . Hon har skrivit ner allt. Hon är mycket duktig, väldigt påläst, Solveig Simmert. Jag har skrivit ner alla hennes symptom sen har jag skickat det, på hennes eget samtycke, som det är till Försäkringskassan, men ändå... det var väldigt... jag mådde själv dåligt av det här.
JÅ: -Ja: Är det det som gör att du mår dåligt - när du gör ditt jobb som läkare, och beskriver multipla symptom, och inte får det godkänt, så att säga? I normalfallet så godkänns ju detta av Försäkringskassan om man, så att säga, inte har med någon elöverkänslighet inom citationstecken med i bilden? Då godkänns det ju à priori?!
AO: -Problemet är ju att hon själv upplever de här problemen i samband med exponering för el- och magnetiska växelfält. Och det är det som är problemet, och därför har det försvårat rehabiliterings...
...JÅ (avbryter): -Ja, precis! Hon var ju på Bollnäs, du vet. Och där konstaterade man omfattande B12-brist som hon själv sätter i samband med muskelfibromyalgiska symptom så...
...AO (avbryter): -Nej, det visste jag inte. Jag har inte fått rapporten. Det har varit en liten brist här...
...JÅ (avbryter): -Nej. Från Bollnäs fick hon besked om en omfattande B-12 brist och det tog hon ju upp med Försäkringskasseläkarna och sa då att h u r de själva uttolkade detta? Det var ju FK:s egna läkare som hade gjort det på Bollnäs. Och hon fick inte något svar alls på det från läkarna innan hon blev avstängd. Det var det som var så märkligt med kassans försäkringsläkare.
AO: -Ja. Jag tänkte fråga dig Janne: Vem är du? Är du läkare eller är du advokat eller...
...JÅ (avbryter): -Nej, jag håller på med en utredning om hur olika elöverkänsliga patienter behandlas av olika försäkringskassor för tjänstemannafacket. Solveig är ett av de typfall som som är viktigt att belysa. Jag har en kvinna till som är nästan identiskt lik som jag nyss också har tittat på.
AO : - I Kalmar också?
JÅ: -Nej, i Karlskrona.
AO: -Är det samma diagnos?
JÅ: -Nej. Men problematiken är likartad. Men det skiljer sig litet grann.
AO: Men har du medicinsk kompetens, eller är du advokat, är du tjänsteman eller...
...JÅ (avbryter): -Njae. Inte direkt..
AO: -Ja. Men det är också sekretess här. Har du befogenhet att jag kan lämna...
...JÅ (avbryter): -Jag har hel, Solveig har gett mig fullmakt. Jag har hela hennes fullmakt - annars hade du redan brutit sekretessen tio gånger om... Men det behöver du inte vara orolig för nu alltså.
AO: -Ja. Det är mycket viktigt för mig som medicinare. Jo. Vänta ett tag…(telefonen ringer) så ska jag stänga dörren.
(Dörren stängs)
AO: -Jo. Det är så att Solveig vet ju själv att jag har redan tre fall här i Kalmar som jag har avbrytit. Jag orkar inte med den här ställningen som finns hos Försäkringskassan, och jag bad Solveig liksom att...själv är jag ensam läkare här med nästan 7000 anslutna till oss och det är redan en hög överbelastning på mig. Normalt ska man ha en 1500 eller 2000 patienter anslutna till sig...och jag tyckte att det här var väldigt jobbigt...både med fallets svårighetsgrad och dessutom inställningen som finns på de lagar och föreskrifter som har försvårat patienternas möjlighet att då antingen få sjukpenning, sjukbidrag och så vidare. De är enbart på den medicinska grunden som sjukpenning ges; man tar inte ens hänsyn till det sociala, det geografiska eller något annat.
JÅ: - Ja. Men det skiljer sig. Jag vet andra läkare som upplever samma mellanrollskonflikt, om vi ska uttrycka det psykologiskt, eller konflikt och samvetskonflikt mot patienterna...men det finns ju också läkare som sjukskriver på symptom utan några som helst problem från Försäkringskassan, i andra delar av landet, så det skiljer sig tydligen.
AO: -Men, som du säkert själv vet om...vi talar bara om Solveig. Hennes symptom har helt och hållet varit elöverkänslighet, jag bad henne själv formulera hennes symptom; när hon mår sämre och när hon mår bättre - ute i naturen och ute i den elfria miljön, som hon mår bra; som när hon är ute och vandrar i fjällen och så fort som hon kommer till stadsdelen då, särskilt inne på kontorslokalen och hemma...Vi har varit hemma där och mätt från Företagshälsovårdens sida och även gjort mätning på arbetsplatsen. Och vi har gjort flertaliga rehabmöten med arbetsgivaren, facket och henne…
JÅ: -Jo. Jag vet. Ola Andersson var ju inne där också, och han är ju saneringsexpert. Men jag funderade på: Du är ju en läkare av många som har sjukskrivit, hur reagerade de andra läkarna på det där mötet Försäkringskassans psykiater?
AO: -Ja...jag var inte själv nöjd med det. Vi hade liksom diskuterat allmänt om olika fall - psykiatern liksom har den inställningen att det nästan inte finns va, men däremot man godkänner de multipla symptom som vem som helst kan få, både av psykosomatiska symptom och allergier, arbetsotrivsel och det finns ju massor av faktorer då som är...
...JÅ (avbryter): -Jo. Men tydligen då så är det ju tydligen inte ens det, nämligen om man antyder att det finns en elproblematik inom citationstecken med i bilden , så är man ju inte beredd att godkänna heller multipla symptom...
...AO (avbryter): -Nej, man vill då i första hand åtgärda det här, arbetsplatsen först. Att man gör en anpassning, och att man gör mätningar och elsanering och provar det. Arbetsgivaren själv måste ha sitt ansvar här och den aktuellla arbetsgivaren tror vi har gjort allt vad man kan. Och det inte går att göra något mer då tar Försäkringskassan sitt ansvar, går vidare och där har kommit alltså vissa konflikter mellan Försäkringskassan och rehabiliteringsplanen och Solveig.
JÅ: -Ja. Men det där är ju två olika begrepp; det är dels den normala gången för rehabilitering som du beskriver - en annan sak är om människor mår så dåligt att de inte kan vistas på sitt arbete förrän man har vidtagit vissa åtgärder. De måste man ju, det var ju den konflikten som jag förstod när det gällde sjukskrivning där?!
AO: -Ja. Det var egentligen inte psykiska problem och social konflikt, om du menar i början. Utan hon hade väldigt bra relation i början med hennes chef och med arbetsgivaren och seden med kompetenta..
...JÅ (avbryter): -Men nu tänker jag på det här möte med kassans psykiater och de andra läkarna...
AO: -Ja, du menar så, ja! Ja, det var lite delade meningar. Själva psykiatern, förtroendeläkarna, trodde inte på den diagnosen, de trodde mest på den psykiska delen och andra faktorer, men själva elpåverkan det var nästan avfärdat.
JÅ: -Jo. Jag har ju hört andra patienter som har sagt att de hade ju blivit "erbjudna" en psykiatrisk diagnos - om de släppte elöverkänslighetsresonemanget. De skulle de få, de skulle kassan kunna lösa sin konflikt som man förmodligen då har till Riksförsäkringsverket centralt...
...AO (avbryter): - Ja precis! Och det tycker jag är en väldigt snedvriden tolkning. Upplever patienten själv att det här är ett elrelaterat besvär, då ska man hålla fast vid det.
JÅ: -Ja. Och så finns det andra då. Till exempel Stockholms chefsöverläkare, Christina Eliasch. Hon säger ju då att oavsett vilka symptom som anförs, så ska de beaktas: det är enbart graden av arbetsnedsättning som är det avgörande och om...där har man en annan ingång, så att säga - det skiljer sig rätt mycket mellan kassorna.
AO: - Ja, det är väldigt, väldigt , mycket det skiljer från olika - även inom samma län skiljer det sig väldigt mycket, faktiskt. Och sen Socialstyrelsen, som du själv vet, deras rapport och deras inställning det har hittills hetat att diagnosen inte är riktigt godkänd som diagnos, men däremot så godkänner man de olika symptomen då eller om det är en grupp av symptom som patienterna beskriver.
JÅ: -Ja. Precis! Nu kommer det ju, som du kanske känner till, en ny författningssamling på det här. Det kommer nu i december. Och jag har läst det utkastet. Och det är en förbättring - även om de säger att det inte finns något forskarkoncencus, så måste man ta symptomen på allvar, så det är en inskärpning...
...AO (avbryter): -Exakt, exakt! Man får inte nonchalera symptomen. Det är klart.
JÅ: - Så att man kan gott skriva "elöverkänslig", men får då också addera symptomen.
AO: -Ja, det var bra att du ringde Janne, så att det var liksom, du ville höra våra...
...JÅ (avbryter): -Ja, du är en av många, och jag hoppas att du inte tar illa upp om jag citerar dig?
AO: -Nej. Det är jättebra. Och sedan gärna om du får tag i den berörda handläggaren här på Försäkringskassan och höra...
...JÅ (avbryter): -Jag har pratat både med handläggaren och jag har även pratat med chefen i länet och det är så att man diskuterar de här sakerna. Jag tror inte att det kan lösas upp lokalt utan det här är nog en fråga för tillsynsmyndigheten, Riksförsäkringsverket - och även för Socialstyrelsen. Och de läkare, som i likhet med dig, har råkat illa ut eller kommit i konflikt med patienterna - de läkarna, de kommer att få rätt, det kan jag nog säga redan nu. Men så det stryk som både du och patient har fått - det kommer att bli av "övergående" natur: vi får bara hoppas att de som har råkat illa ut med diagnoser, och som i ditt fall med Solveig att de klarar sig tills vidare. Nu är hon ju en stark kvinna.
AO: -Ja. Hon är mycket stark.
JÅ: -Men hon sa till mig att hon kände sig väldigt ledsen att hon inte fick vara din patient längre därför att det var så.
AO: -Javisst.
JÅ: -Men läkare är ju också människor.
AO: -Ja. Precis. Exakt. Och man tycker synd om patienterna som ligger i kläm och...ja...man kommer inte någon vart med tjänstemännen. Det blir en konflikt då. Vi måste också gå vidare. Vi har ett ansvar för ytterligare andra behövande personer också, hela dagarna alltså, och konflikten finns inte bara i den här diagnosen, den finns i andra områden också. Och det finns hårda krav nu.
JÅ: -Ja! Men jag får tacka dig så mycket. Jag vill be dig att få återkomma vid tillfälle.
AO: -Ja, du är välkommen, Janne.
JÅ: - När vi har bättre, litet "förligare vindar" så att säga.
AO: -Ja. Det låter bra. Tack för att du ringde och ha det så bra!
JÅ: -Tack ska du ha!
|
TALAR UT OM MYNDIGHETERNA
Välkommen och tyck till i gästboken
© http://www.kvicksilver.org/