Utbyte av tandfyllningar
som ett led i medicinsk rehabilitering

Ett flertal studier visar att patienter med de mest skiftande sjukdomar / symtom kan bli kraftigt förbättrade av att ta bort tandfyllningar av amalgam eller annat material som kan vara orsak till en reaktion hos den enskilde individen och ersätta det med ett kroppsvänligare material.

Landstingen övertar ansvaret för de tandvårdsskadade!
Sedan den 1 januari 1999 har landstingen och de landstingsfria kommunerna erhållit ansvaret för viss tandvård som patienten kan erhålla enligt de vårdavgifter som gäller för öppen hälso- och sjukvård. Det innebär att avgiften är som vid vanliga besök hos läkare på en vårdcentral eller hos en försäkringsansluten privatläkare inom ramen för det s.k. högkostnadsskyddet. När kostnadstaket uppnåtts erhålls frikort för de läkar- och tandläkarbesök som därefter sker inom en 12-månadersperiod.

Oklara regler

Till det riksdagsbeslut som skulle underlätta och ge patienter som är drabbade verklig hjälp, kommer nu landstingen med tolkningar av överprövande karaktär. Dessa beslut skall inte vara överklagningsbara vilket skulle sätta grundläggande demokratiska reglerna ur spel. Men med stöd av förvaltningslagen är det sannolikt ändå möjligt att överklaga till länsrätt ett för patienten negativt beslut om tandsanering.

Från riksdagens "de med långvariga sjukdomssymtom får sina tandfyllningar utbytta som ett led i en medicinsk rehabilitering" kommer nu landstingen med villkor och krav på läkare med specialistkompetens, och här kommer nu frågan in om vilka kompetenser man kommer att acceptera, risken är stor att det kommer bli svårt och i partiken omöjligt att få hjälp trots riksdagens intention om att dessa patienter måste få verklig hjälp.

Landstingets regler enl. TF:s i Uppsala Greger Christoffersson

Tester och prover

Det saknas i dag någon enkel testmetod som kan säga om det är tand-amalgamet som ger patienten hans symptom, de så kallade lapp eller hudtesten för olika material ger endast utslag hos mindre än 10% av de som skulle bli hjälpta av en amalgamsanering (utbyte av samtliga amalgam- metall- lagningar). Testet kan dessutom vara sensibiliserande vilket innebär att patienten riskerar att utveckla nya allergier på grund av testet.

Kvicksilveranalyser i blod och urin saknar värde, för att avgöra om patienten kan bli bättre av en amalgamsanering, men tyvärr används de av (okunniga?) läkare för att övertyga patienter att de inte kan vara påverkade och sjuka av kvicksilver från sina amalgamfyllningar.

MELISA^® är en relativt ny testmetod där man med ett enkelt blodprov ser om T-lymfocyterna (kroppens immunförsvar) reagerar på olika metaller. I Sverige har man nu använt testet under nästan 10 år vid Amalgamenheten i Uppsala och vid ett forskningslaboratorium på Danderydssjukhus i Stockholm. I Tyskland godkänner både privata och allmänna försäkringen MELISA, som där blivit ett effektiv sätt att diagnostisera och avgöra patienternas behov av sanering.

I Sverige krävs det för närvarande att patienten själv betalar kostnaden (ca 1 700;-). Det är patientens läkare som skall skriva en remiss för provtagning, som i dagsläget kan tas efter tidsbeställning på Om sjukvården skall komma att stå för kostnaden kommer självklart att bli en diskussion i dessa besparingstider, men borde vara självklar för dessa patienter, som med många gånger långvariga sjukskrivningar och ständiga vårdbesök kostar stora pengar.

Immunologisk bedömning av risker med metalliska restaurationer samt allmänna saneringsprinciper. Om T-lymfocyter, allergiska och autoimmuna reaktioner, och MELISA som testmetod. Odontologiska material och psyko-neuro-immunologi: Vilken betydelse har dentala material för depression och för sjukdomar som MS och Alzheimers, vilka samband finns till psoriasis, atopiskt exem och andra hudsjukdomar?   (Den Japanska allergologen Tsunetoshi Kohderas bilder talar sitt tydliga språk)