Arbetarskyddsstyrelsen tycks inte klara av det de är ålagda att sköta av Riksdag och regering.

Genom tystnad och slutna möten, går man branschen till mötes (som man är satt som tillsynsmyndighet över).

I flera andra länder i Europa finns skyddsavstånd till mobiltelefonmaster. I Sverige är det miljö och hälsoskyddskontoren som först reagerar, inte den myndighet som borde reagera!

När kommer man att svara på de frågor om vad man gör i fråga om mobiltelefoner, när får nedanstående brev svar??

Trollhättan den 18 mars 1998

Jag tillställt ett par brev till Styrelsen, i februari, och jag har haft tre samtal med chefsläkaren Leif Aringer och med byråchef Janes Marenko. Mina frågor var konkreta och gällde vad ASS som myndighet gör i frågan om mobiltelefoner och sändarmaster för mobiltelefoni.

Mina frågor utgick från föreställningen att Arbetarskyddsstyrelsen är å l a g d informationsskyldighet enligt vad som Riksdag och regering har bestämt för verksamheten. Istället för svar har jag bemötts av en total tystnad. Månaderna går utan att något svar kommer på min förfrågan.

Men på ett annat plan är den här tystnaden mycket avslöjande. Den bransch som ASS är TILLSYNSMYNDIGHET för, behöver bara knäppa med fingrarna för att ASS ska sammankalla en konferens i Styrelsens regi för att diskutera ”taktiken” att hantera den samhälleliga oron över mobiltelefonernas och sändarmasternas inverkan på människorna. ASS agerar alltså som ett serviceorgan åt branschen (som skulle kontrolleras) och ett kontrollorgan över allmänheten (som skulle servas). Man håller hemliga möten med branschen, med utvalda, av branschen finansierade, men inte med oberoende, forskare, som man gjorde i februari 1998.

 
Antidemokratisk informations”gräddfil”

Jag vill fråga: vilken regel i sekretesslagen är det som ni hänvisar till för att vidmakthålla den här informationsgräddfilen mellan Myndigheten och Branschen?

Eller och om ni nu åberopar någon sekretess (ni kan ju ta ett samtal med Kjell Hansson Mild, han har nu, efter kontakter med Arbetslivsinstitutets jurist och med Rikdagens ombudsmän fått en avsevärt bättre hyfs på sina offentliga papper, eller varför inte tala med Ulf Bergqvist på samma institut, han har numera exakt samma uppfattning om offentlighet, herrarna på Arbetslivsinstitutet vistas ju vägg i vägg med ASS!).

Jag läste i VLT en föredömlig kritik mot Arbetarskyddsstyrelsens - olagliga informationsgräddfil: STYRELSEN har, genom att s e l e k t i v t inbjuda v i s s a forskare om mobiltelefoni till den mörklagda konferensen med branschen ( i klarspråk: vissa förbli tysta och "vid sin läst" medan andra, Kjell Hansson Mild, alltid lika missförstådd av media, alltid lika helgarderad med sina spretande utsagor om den ”farlighet” som han har ”funnit”, inbjuds att redovisa en lämplig variant av forskningen till s i n a uppdragsgivare, BRANSCHEN, men i ASS regi, och förmodligen är det väl vi skattebetalare som får betala hela kalaset .

Jag ser dock inga som helst skäl till att vara med och betala en service till branschen och dess betalda uppdragsforskare, och allra minst då av en myndighet som ska föreställa en Tillsynsmyndighet.

Angrepp på den allsidiga forskningen och fri forskningsinformation

Men åter till VLT-artikeln. Det var docenten vid Karolinska Institutet som i VLT påpekade att ASS utestängning av honom inte var en handling riktad mot honom personligen, utan i stället en fientlig handling riktad direkt emot Karolinska Institutet. Att utestänga ett i internationell skala meriterat forskningsinstitut, som spelar en aktiv roll i utdelandet av Nobelpris är ingenting annat än ett angrepp på det fria forskningsutbytet, eller om man så vill, mot själva forskningens grundvalar.

 
Är det inte på tiden att ASS stannar upp ett slag och funderar på vad "Myndigheten" är till för? Och att fråga vilka intressen som myndigheten främst ska betjäna? De frågorna ställer i vart fall ett antal växande utomstående med insyn i ASS sätt att hantera de frågorna. Någon gång måste väl Myndigheten inse att man befinner sig på glid och diskutera vart man är på väg!

Skenfrågor görs till huvudfrågor medan relevant forskning nedprioriteras

Jag har genom kontakt med olika forskare utanför själva "elområdet" erfarit att ASS, i samarbete med en mycket liten klan på Arbetslivsinstitutets (Bergqvist, men fram för allt Knave) avvisat viss forskning à priori. Fallet gällde forskning på ö g o n och datorer. Knave och en av ASS chefer hade sålunda påstått att frågan om skador på ögon från datorer skulle vara ett så "genomforskat" område att det inte var intressant att gå vidare. Det här var ett antal år sedan, och mycket riktigt så har det inte hänt något särskilt sedan dess. Ögonläkare Knave har istället varit med och lanserat en suspekt teori om att ”flimmer” (vad de nu menar med det: de har ju inte ens använt relevanta mätinstrument här) vilket ASS med buller och bång gör ett stort väsen av i sina publikationer - trots att AI och ASS inte kan besvara teknikernas frågor om vad det är för slags ”flimmer” som de egentligen ”mäter”!

Men ingen forskning att tala om på ögon, alltså - trots att allt fler människor klagar på problem med ögonen . Det är i Sverige inte alls genomforskat. I Frankrike och på andra ställen har man kommit betydligt längre. EU-rapporten "Non-ionizing radiation, Sources, exposure and health effects" (ISBN 92-827-9276-5) visar detta nästan övertydligt.

Men kanske Branschen och ASS och AI också här har etablerat en liten väl avgränsad informationsgräddfil? Vi vet ju att Bengt Knave satt i Branschråd tidigare och sålunda på ett par oförenliga stolar. (Hade han tillstånd av arbetsgivaren på AI att utföra denna ”konkurrensbisyssla” eller hejade man till med på honom från chefshåll där?).

MEN ALLTSÅ. HUR MÅNGA MÖRKLAGDA GRÄDDFILER FINNS UPPRÄTTAT - OCH VILKA ÄR KONSEKVENSERNA FÖR DEN VERKLIGT FRIA FORSKNINGEN OCH FÖR DE DEMOKRATISKA SPELREGLERNA I SAMHÄLLET?

Det här brevet kommer att publiceras på Internet, svenska hemsidan ,"Kvicksilver. org".

Här har också de citerade full demokratisk replikrätt, det utgår jag från.

 
Med hälsningar
Jan Åberg
jan.aaberg@trollhattan.mail.telia.com

Ett Post Scriptum

: Arbetarskyddsstyrelsens hållning när det gäller mobiltelefoner imponerar verkligen inte. När jag deltog på Arbetarskyddsstyrelsens konferens om elsanering i april 1996, då bland annat forskaren Kjell Hansson Mild fällde de bevingade orden "ju mer jag forskar på el, desto mindre handlar det om - el"! , så framförde en elöverkänslig kvinna, Gunilla Lindkvist, som arbetar på Lundgrens El i Norrköping en del krav. Hon framförde önskemål till konferensledningen om att de här "jappisarna" som sprang omkring med mobiltelefåner, däribland ASS eget folk, inbjudna forskare inte minst, men även konferensdeltagare att de skulle uppmanas att stänga av sina mobiltelefåner. Men hon blev inte tagen på allvar av konferensledningen. Och jag kan föreställa mig hur man fnissade om henne bland alla de här herrarna som svassade runt och talade i sin telefåner så att det skulle höras i en diameter på minst fem meter - de fnissade säkert åt Gunillas "psykologiska bekymmer"! Men jag talade med henne och såg hennes reaktioner i ansiktet av alla mobiltelefåner och hur hon tvingades att dra sig längst bak i foajén i varje paus. (Mobiltelefonforskaren Mild som var med sa just ingenting om saken; kanske tycker han måhända att sådant bör folk få stå ut med?!)

Socialstyrelsen har i dagarna publicerat en "föreskrift" om a t t elverkänsliga personer ska tas på allvar. Den är förstås mer än väl motiverad

Det visar inte minst Arbetarskyddsstyrelsens uppträdande på sina anordnade konferenser om elsanering.

Den samme