I dag har JAMA publicerat två sammankopplade amalgamstudier som började planeras för cirka 10 år sedan. Försöksobjekten har varit barn i USA och i Portugal som randomiserat fått antingen amalgam eller Hg-fria fyllningar och sedan följts och testats för att se om det blev någon skillnad. Detta var en stor radionyhet i dag på morgonen här i Sverige, med den förutsägbara slutsatsen att studierna skulle uppfattas som "lugnande". Lyssnarna fick en försiktigt stödjande kommentar av professor Björn Klinge och en klart kritisk kommentar av professor Maths Berlin. Se även DN:
http://www.dn.se/DNet/road/Classic/article/0/jsp/print.jsp?&a=538031
Abstracts m m i JAMA:
http://jama.ama-assn.org/cgi/content/full/295/15/1741
http://jama.ama-assn.org/cgi/content/abstract/295/15/1784
http://jama.ama-assn.org/cgi/content/extract/295/15/1835
http://jama.ama-assn.org/cgi/content/abstract/295/15/1775?etoc
(Lars Barregård medförfattare)
IAOMT i USA har förberett sig väl, och visar verkligen vilket land som nu har den ledande rollen i amalgamfrågan. Till att börja med finns en tungt vägande news release:
http://www.iaomt.org/documents/RELEASE%20-%20Ethics_complaints.pdf
och dessutom en utförlig anmälan riktad till flera universitet och forskningsinstitut. Där granskas den tvivelaktiga etiken i studierna. Bland annat har de föräldralösa och fattiga barnen i Portugal och deras vårdnadshavare inte alls informerats om att amalgam innehöll kvicksilver, som kunde medföra risker:
http://www.iaomt.org/articledetails.cfm?artid=339.
En särskild utredning påvisar bristerna i formulären för informerat samtycke:
http://www.toxicteeth.org/Critique-CACF.pdf.
Underrubriken på pressmeddelandet var:
Studies didn’t obtain informed consent, were “designed to fail” to detect mercury fillings’ long-term effects on young children
När småningom sanningen om den organiserade odontologins 150-åriga manövrerande i amalgamfrågan kommer på bordet måste omdömet “designed to fail” kunna tillämpas på rader av studier som trumpetats ut som allvarliga försök att påvisa eventuella skadeverkningar av amalgam. Framväxten av biverkningsregister är ett aktuellt exempel, där man avslöjar sig genom att konsekvent underlåta att hämta in rapporter om effekter av saneringsåtgärder. Så kan inte biverkningar studeras om man verkligen vill upptäcka något, och det vet säkerligen de ansvariga tandläkarna -- annars borde man i något land "av misstag" ha följt det självklara exemplet från registrering av läkemedelsbiverkningar (se mitt utskick 060411).
Redan nov. 2002 kom de aktuella studierna upp på en tysk amalgamlista, med länkar till ADA:
http://web.archive.org/ . /http://www.ada.org/ . /1115ama2.html -- en tandläkare vid namn Tabak tog inför kongressledamöter ut ett förskott på det (givetvis) väntade resultatet.
En annan länk till ADA med samma datum handlade om "lugnande" studier på vuxna:
http://web.archive.org/ . www.ada.org/ . /1115ama.html
Min kommentar om dessa nyhetsnotiser från tandläkarnas högborg blev den gången följande:
Det här ser ju verkligen ut som beklagliga exempel på det som någon kallat "corporate junk science". Barnstudien läste jag om för flera år sedan och har för mig att den skulle bedrivas i Portugal eller Puerto Rico. Alldeles meningslöst att epidemiologiskt leta efter biverkningar hos så litet som 1000 fall. Det tio- eller tjugodubbla skulle förmodligen inte heller räcka med tanke på hur ospecifika och varierande symtom det kan röra sig om.
<slut citat>
I dag skulle jag vilja tillägga att den som ständigt letar efter oönskade biverkningar utan att använda vettiga, beprövade metoder knappast är okunnig, utan helt enkelt listig på andras bekostnad. Stora mängder av forskningspengar som vore värda ett bättre öde används för att producera "negativa studier", som sedan fyller en uppgift lik den som sandsäckar har vid hotande översvämning.
I den portugisiska studien lyder slutsatserna så här:
In this study, children who received dental restorative treatment with amalgam did not, on average, have statistically significant differences in neurobehavioral assessments or in nerve conduction velocity when compared with children who received resin composite materials without amalgam. These findings, combined with the trend of higher treatment need later among those receiving composite, suggest that amalgam should remain a viable dental restorative option for children.
Man gör alltså statistiska gruppjämförelser när man i stället borde leta efter enskilda barn som faller ur ramen efter att ha exponerats för amalgam. Det är ju så det vanligen är med biverkningar: enstaka individer är känsliga och reagerar påtagligt medan majoriteten är tämligen oberörd. Detta "on average" i slutsatserna är mycket talande!
Per
Per Dalén pdalen_at_swipnet.se
_____________________________________________________
För mer information om Hg-(kvicksilver)listan där detta först kom
http://www.kvicksilver.org/e-lista/hg-lista.html