Tidningen Aktum vid Umeå universitet, rapporterade i april -02 under rubriken "Universitetet blir trådlöst" att:

  -Trådlösa nätverk är bekvämt, billigt och enkelt att använda, konstaterar IT-chefen Torbjörn Wiberg, som tagit initiativet till det trådlösa nät som nu täcker en stor del av campus.

  Enligt Aktum är alltså universitetets ledning förbehållslöst positiv till trådlösa förbindelser som gör att studenter och personal kan kommunicera över allt inom universitetsområdet med sina bärbara datorer. Vi har sett en likartad utveckling tidigare inom den privata affärsvärlden där till exempel ABB och en mängd andra företag har infört liknande system, fast där för att betjäna mobil telefoni, s.k. DECT-system.

  Men Umeå Universitet är alltså föregångare inom den offentliga sektorn för trådlös förbindelse mellan datorer, och är därför värt att granska: vilka skäl har universitetets ledning - mer än rena effektivitetsskäl - att införa det här systemet? Hur bedömde man miljömässigheten? Vilka överväganden hade man inför eventuella hälsokomplikationer? Och så vidare.

  Jag ringde upp IT-chefen Torbjörn Wiberg 23/5-02, och intervjuade honom. Han uppgav att 32 basstationer hade installerats inom större delen av universitetet, men att en del av utbyggnaden för att täcka hela universitetet återstår; den ska fullföljas successivt, efter studenternas behov, främst i deras utrymmen. Jag frågade Wiberg varför inte vanlig kopparledning, och telefonjack, i stället installerades. Han svarade att det hade blivit för dyrt i förhållande till trådlöst och därför att "alla studenterna har sina datorer igång på raster på alla upptänkbara platser" - och då skulle telejackena inte räcka till..

Sju av intervjufrågorna återger jag ordagrant här nedan:

Jan Åberg: -Anser du att den trådlösa kommunikationsutbyggnaden som ni har gjort, och tänker fortsätta med, att den är en absolut nödvändighet?

Torbjörn Wiberg: (en lång paus här, Torbjörn Wiberg suckar tungt) - Ja alltså det är klart; att det går att avvara; allt går att avvara. Men i någon sorts affärsperspektiv så är det en nödvändighet, studenterna det är ju våra affärer så att säga.

JÅ: -O.K. Men vilken sammanlagd effekt när det gäller strålningen, intern strålning från det trådlösa nätverket adderad med extern strålning - vi har ju också basstationer för vanlig mobil telefoni, och vi har strålning från teve, radio och ett antal andra strålkällor. Har ni mätt eller beräknat den summadosen, det måste ni ju ha gjort enligt arbetsmiljölagen med flera bestämmelser?

TW: -Nej, vi har inte gjort det.

JÅ: -Men om vi säger så här då: har ni gjort någon miljökonsekvensbeskrivning, när det gäller strålning?

TW: (tyst) - Nej.

JÅ: -Och ni har inte funderat på att göra det?

TW: Inte…inte… till dags dato har vi gjort det, nej.

JÅ: -Nej. Men nu finns det ju ett problem här. Jag känner till exempel personal på universitetet, en docent till exempel som är elöverkänslig, och det finns andra som har problem med de elektromagnetiska fälten, och de kan i dag sitta i ett sanerat utrymme och fungera. Men det är betydligt svårare att - som nu - leta upp en "frizon" när ett stort antal basstationer för trådlöst har införts. Och min fråga blir: hur många av studenterna har någon form besvär från de elektromagnetiska fälten och strålningen?

TW: (tyst) - Jag känner inte till det.

JÅ: -Vilka biologiska effekter tror du att strålningen från det trådlösa kan ha om man sitter i ett sådant här fält, jag tänker mig att i vart fall doktoranderna är på universitetet en fyra fem år. Har du någon reflektion om vad det kan medföra?

TW: -Nej…jag har ingen reflektion.

JÅ: -Kommer ni att lägga in några sådana funderingar när ni fortsätter utbyggnaden?

TW: - Inte vad jag känner till idag.

JÅ: -Är du medveten om att Arbetsmiljölagen kräver detta?

TW: - Nej, det är jag inte. Men det ska vi förstås undersöka. Vi har ju arbetsmiljöansvariga, och de har inte reagerat på det här.

JÅ: -Nä: Vilka är det som är arbetsmiljöansvariga på universitetet?

TW: - Jag kan inte namnet.

JÅ: Näe. Har du någon projektbeskrivning som jag kan få titta på?

TW: - (tvekan)…Vi har ingen projektbeskrivning. Det är inget projekt i den meningen.

JÅ: -Men det måste finnas ett beslut och en beskrivning av ert beslut…

TW: (avbryter) -Det är ett enkelt teknikbeslut, det finns liksom inget brett material kring det.

JÅ: -Vem har tagit beslutet?

TW: - Jag har tagit beslutet, tillsammans med universitetets datacentrals styrelse.

JÅ: -Så det har alltså inte gått till arbetsmiljökommittén först?

TW: -Det har inte gått till arbetsmiljökommittén.

JÅ: - Ja tack. Då vet jag hur bilden ser ut. Jag kommer att skriva en artikel om detta, och jag vill gärna återkomma till dig för eventuella kompletteringar.

TW: - Ja. (Torbjörn Wiberg lämnar sitt direkttelefonnummer).

Efterord Gissningsvis har ett stort antal trådlösa system både inom privata företag och offentlig förvaltning installerats på en likartad grund som i Umeå. Man har ansett saken som en rent teknisk fråga och möjligen också som en fråga som spar tid och arbete (och möjligen en positiv arbetsmiljöfråga). Att människor som är elöverkänsliga sedan inte alls kan vistas i en sådan här miljö frågar ingen efter. Och heller inte något om konsekvenserna för den ännu större gruppen människor som har något eller några symtom, ett par hundra tusen människor. Men är tillvägagångssättet förenligt med miljöbalkens bestämmelser, och med Arbetsmiljöverkets föreskrifter förändring av arbetsmiljön? Till det ska jag återkomma i en senare artikel. Jan Åberg