Foto: Bosse Kinnås

Mona Sahlin hade en empatisk inställning till människor som drabbats av elektromagnetiska fält för tio år sedan. Det visade hon när hon i Riksdagshuset som arbetsmarknadsminister deklarerade att hon "sätta strålkastarn" på problemet. I dag ser hon närmast sina uttalande då som en besvärande plump - på departementet är utvecklingen av BNP samt stödaktioner för att hålla telekomindustrin och IT-bubblan den helt överskuggande uppgiften.

(Samma telekomindustri som till merparten ägs av amerikansk kapital, och drivs av de största amerikanska IT-bolagen).

Men på samma gång som en "Perssonplan" för 3G-industrin planeras, varnar många telekomanalytiker på börsen fortsätta ett pumpa upp den här bubblan. Telias börsfall med den av Rosengren introducerade "folkaktien" ruinerade småspararna och genererade enbart ett antal frikostiga fallskärmar. (De dessförinnan hemligstämplade konsultavtalen i samband med Telenoraffären, ska vi inte tala om, det får vi ju inte...). Det ska nu bli mycket intressant om "Perssonplanen" för "3G" kommer att godkännas av EU, den faller klart under "konkurrensbegränsande åtgärder", då somliga aktörer gynnas på andras bekostnad. Det kommer att bli en intressant höst efter valet (ty intill dess kommer regeringen att ligga så lågt i den här frågan som den någonsin kan.)

När Elöverkänsligas förbund nyligen försökte få en kort stund för att överlämna 10 000 namnunderskrifter mot utbyggnaden av mobiltelefonin, så bevärdigades man inte ens med ett svar av Mona Sahlin och Näringsdepartementet. Sahlin har alltså släckt "strålkastarn" för gott. Hon betraktar numera elöverkänsliga som ett besvärande störmoment i hennes världsbild som går ut på att "3G" till alla pris ska förverkligas, trots att det här fiaskot inte efterfrågas bland vanliga människor. Representanter för de elöverkänsliga beslöt sig därför att "kidnappa" Sahlin en stund, och fattade posto utanför Riksdagshuset med buntarna av underskrifter i händerna. Sahlin stannade upp en ytterst kort stund: "Jaha? var det det här mobiler." Sedan skyndade hon snabbt vidare in i det tryggare Riksdagshuset.

Elöverkänsligas ordförande, Ingela Hammar, som var med vid överlämnandet i Riksdagshuset kommenterar Sahlin (och näringsdepartementets) hållning:

"Det är djupt ovärdigt en demokrati att inte vilja möta oss, att inte ens svara på brev. " (Ljusglimten 1/-02) (I Sif-tidningen 5/02, nyligen, hade jag en helsides debattartikel införd som just riktade sig mot Sahlin. Redaktionen erbjöd Sahlin utrymme för att bemöta det jag skrev. Sahlin meddelade dock att hon "avstår" från att bemöta min kritik, konsekvent är hon!)

Mona Sahlin är inte bara telekommunikationsminster. Hon är också ansvarig för diskrimineringsfrågor. Somlig diskriminering faller henne emellertid inte på läppen (t.ex. att människor tvingas fly från en kommun till en annan, och sedan vidare, allteftersom master sätts upp, se Per Segerbäcks tragiska öde) - hon ignorerar den iskallt.

Riksdagsledamoten Marianne Andersson (c) kommenterar Sahlins hållning i Riksdagen, när motioner från enskilda riksdagsmän från så gott som samtliga partiern (förutom (s)) har behandlats:

(Om statsrådens bemötande i kammaren) "De har svarat mig med en oerhörd arrogans. Värst har Mona Sahlin varit. Och svaren? Ja, de har varit intetsägande, felaktiga, ologiska... omöjliga att bemöta....Man raljerar och viftar bort frågan." (Ljusglimten 1/02)

Hennes inställning påminner starkt om den som ett gäng professorer vid Karolinska Institutet och Stockholms universitet har uppvisat under det gångna året. Bland annat finns där Hans-Olov Adami, Magnus Ingelman-Sundberg och några industrianslutna forskare till. Dessa industrins välbetalda vakthundar skäller och gläfser och talar om att "VETENSKAPEN" anser si eller så, det må sedan gälla elektromagnetiska fält, dioxiner eller akrylamid i livsmedel. De hånar sina forskarkollegor som ifrågasätter de industriellt anpassade budskapen om ofarlighet. De vill begränsa den vetenskapliga yttrandefriheten genom krav på att ställningstagande från forskare ska passera ett kontrollsystem. De är vakthundar. De anser att de är en elit (när det i frågan om vetenskaplig kvalitet i själva verket förhåller sig tvärtom: de utgör dock en elit i klättringens konst!). Och de sitter på de "rätta" positionerna på universiteten, och har därför skaffat sig företräde till politikerna i kanslihuset. I de kretsarna är Sahlin mycket populär, och hon förhåller sig därför som hon gör...

 
FULLFÖLJ PROTESTERNA MOT UTBYGGNADEN AV "3G"!

Nu har också organisationen "Framtiden i dina händer ", som verkar för en rättvis fördelning av världens resurser, och en solidarisk livsstil, börjat att driva en kampanj för att stoppa utbyggnaden av "3G".

På organisationens hemsida finns en informativ och rappt skriven bakgrundstext om vådan av utbyggnaden, som utmynnar i ett upprop, som man kan skriva under. Förutom föreningen "Vågbrytaren" finns alltså nu också "Framtiden i dina händer", båda bestående i huvudsak av människor som inte har några större besvär av mobiltelefoni än folk i allmänhet. Härutöver, det är viktigt att slå fast, finns en mycket både geografiskt spridd och djup, folkopinionen ute i kommunerna som ifrågasätter utbyggnaden av basstationer. (Detta vet förstås Sahlin och Rosengren, och det är därför de har en närmast nollprofil utåt i den här kontroversiella frågan).

Text och upprop på "Framtiden i dina händer" finns på:
http://www.framtiden.a.se/aktuellt/mobil.html

 
Jan Åberg