Om du inte har en Java-capable browser, ser du inte det farliga kvicksilvret Fortfarande hanteras och sprids kvicksilver på ett mycket ansvarslöst sätt, vilket resulterar i att både människor och miljö förgiftas !

Enligt norska Aftenposten den 25 maj riskerar befolkningen på Sulawesi i Indonesien att drabbas av kvicksilverförgiftning p.g.a. illegal guldutvinning med kvicksilver. Den 3 juli skriver BBC News att hajfenor, en uppskattad delikatess, nu visat sig innehålla 42 gånger mer kvicksilver än vad som anses hälsosamt. Miljøkatastrofe truer Indonesia, Aftenposten
Mercury poison found in shark fins, BBC News

I en debattartikel den 2 juli i Svenska Dagbladet framhåller ett 30-tal svenska forskare att det krävs krafttag av EU för att minska den globala kvicksilverspridningen. Av artikeln framgår att världens viktigaste kvicksilvergruva finns i Almadén i EU-landet Spanien. Det mesta av kvicksilvret från den statsägda spanska gruvan exporteras till u-länder med svag miljölagstiftning. I många länder, bl.a. Brasilien och Kina, används sedan kvicksilvret till guldutvinning. För att få fram det rena guldet upphettas mineralblandningen varvid kvicksilvret avdunstar till luft och vatten. Enbart i Amazonas har två tusen ton kvicksilver spridits på detta sätt de senaste 20 åren och förgiftat både människor och miljö.

Här kan du läsa forskarnas skrivelse och uppmaning till miljökommissionär Margot Wallström >> på svenska     >> in english

Till:
Miljökommissionär Margot Wallström
Europeiska kommissionen
DG miljö
200 Rue de la Loi
B-1049 Brüs
Belgien

 
Bästa Margot Wallström,

Kvicksilver är ett av våra värsta miljögifter. Inom EU pågår ett omfattande arbete för att begränsa användningen av kvicksilver ^(1,2,3,4). Inom FN har framtagits ett protokoll (UN/ECE 1998) om begränsning av den långväga spridningen via atmosfären av bl a kvicksilver ⁽⁵⁾. Spanien har undertecknat men ännu inte ratificerat detta dokument ⁽⁶⁾. Samtidigt driver spanska staten via sitt bolag MAYASA gruvbrytning av kvicksilver ⁽⁷⁾, detta trots att gruvbrytningen under en följd av år har gått med förlust ^(7,8,9). Enligt meddelande i mars 2001 är verksamheten "profitable" ⁽¹⁰⁾. Huruvida det inkluderar statliga bidrag och EU-bidrag framgår inte. Flera hundratals ton kvicksilver nyproduceras årligen i Almadén, sydväst om Madrid, där världens genom historien största kvicksilvergruva är belägen. Produktionen var 673 ton Hg under 1998 och 433 ton Hg under 1999 ⁽¹¹⁾. Omkring 85% exporteras, huvudsakligen till Kina, Filippinerna, Brasilien med flera utvecklingsländer ⁽¹²⁾.Utsläppen till luften uppskattas uppgå till ca ett kilo kvicksilver i timmen under produktionen av kvicksilver i Almadén ⁽¹³⁾. Det innebär att mer än 4 ton kvicksilver släpptes ut till luften under 1995, då 1 500 ton kvicksilver producerades ⁽¹⁴⁾. Atmosfärisk deposition från andra länder är numera den största kvicksilverkällan till miljön i Sverige och uppgår till omkring 3-10 ton per år ⁽¹⁵⁾. Kvicksilver i regnvatten har minskat under senare år, samtidigt som man har börjat misstänka att torrdepositionen av kvicksilver är större än vad man tidigare känt till. Kvicksilverhalten i skogsjordarnas organiska ythorisont (mårlagret) uppvisar en regional fördelning i Sverige, vilket visar tydlig inverkan av långväga atmosfärisk transport och ökad ackumulation, främst i södra Sverige ⁽¹⁶⁾. Nyligen utförda fältobservationer och laboratorieexperiment visar att mikrobaktiviteten i södra Sverige troligen hämmats av kvicksilvret ^(17,18). Det innebär en risk för negativa effekter på vitala mikrobiella processer i skogsmark och därmed en störning av ekosystemet och skogens produktivitet.

I Sverige har riksdagen beslutat om avveckling av kvicksilveranvändningen ^(19,20). Arbetet har varit framgångsrikt. Till exempel har termometrar med kvicksilver inte sålts sedan 1993. Specialtränade hundar har spårat kvicksilver i skolor och sjukhus. Över sex ton kvicksilver har samlats in till en kostnad som varierat mellan 70 och 1300 US$ kg^-1 kvicksilver ⁽²¹⁾. Som jämförelse har världsmarknadspriset på kvicksilver de senaste åren legat runt 4 US$ kg^{-1 (22)}. För att vårt eget kvicksilver inte ska belasta miljön i andra länder har regeringen beslutat om exportförbud ^{(23, 24, 25)}. Återvunnet kvicksilver ska slutförvaras i bergrum under liknande säkerhetsförhållanden som gäller för kärnkraftsavfall ⁽²⁶⁾. Även i andra EU-länder har kvicksilveranvändningen begränsats kraftigt ⁽²⁷⁾. På grund av den begränsade efterfrågan i Europa på nyutvunnet kvicksilver måste gruvan i Almadén vända sig mot u-länder för att sälja sin produktion ⁽¹²⁾.

I många u-länder används stora mängder kvicksilver till guldvaskning ⁽²⁸⁾. Vid guldvaskning blandas sand som innehåller guldstoft med kvicksilver varvid guldet amalgameras och går att avskilja från övriga mineraler. Amalgamet upphettas sedan så att kvicksilvret avdunstar till luften och det rena guldet återstår ⁽²⁹⁾. Enbart i Amazonas har ca två tusen ton kvicksilver spridits på detta sätt de två senaste decennierna ⁽³⁰⁾. Det mesta av detta kvicksilver har importerats från Europa ⁽³¹⁾. Fisken i guldgrävarområdena får förhöjda halter av kvicksilver och därmed förgiftas lokalbefolkningen när de äter fisk, som är deras basföda ⁽³²⁾. Guldvaskarna exponeras även för kvicksilverånga, speciellt när amalgamet upphettas ⁽³³⁾. Kvicksilveravgången till luft innebär dessutom en global belastning ⁽³⁴⁾. I Brasilien är det enligt lag förbjudet att använda kvicksilver i guldutvinning ⁽³⁰⁾. Trots detta svarar guldgrävarna för den största delen av kvicksilverutsläppen där ⁽²⁸⁾. Export av kvicksilver från Europa bidrar alltså till miljöbrott i Brasilien.

Vi forskare och miljöorganisationer som arbetar med miljöeffekter av kvicksilver och andra toxiska tungmetaller vädjar till Dig som EU-kommissionär för miljöfrågor att uppmärksamma all den kunskap som finns om effekter av kvicksilver och verka för att stoppa fortsatt kvicksilverbrytning i Almadén och istället se till att denna eftersatta region får stöd till en långsiktigt hållbar utveckling och sanering av den förorenade miljön. Den spanska gruvan står för en stor del av världsproduktionen ⁽⁹⁾ och en stängning skulle visa att EU ser allvarligt på spridningen av kvicksilver. Gruvbrytning av såväl kvicksilver som andra metaller medför vanligen stora miljöskador såväl under brytningen som efteråt i form av läckage från dammarna där giftigt avfall lagras samt dräneringsvatten från slagghögar.

Vi föreslår även att Du utreder hur EU ska hantera de 12 000 ton kvicksilver ⁽¹⁾ som blir över när europeiska kloralkalifabriker går över till en kvicksilverfri produktionsprocess. Export av överblivet kvicksilver till utvecklingsländer är olämpligt för miljö och hälsa. Dessutom är det oetiskt. Kloralkaliindustrin har föreslagit att kvicksilver från de första fabrikerna som konverterar ska användas för att ersätta kvicksilver som förloras till luft, vatten och produkter från fabriker, som är i drift till 2020 eller längre ⁽³⁵⁾. Att driva kloralkalifabriker med kvicksilverceller till 2020 medför onödiga kvicksilverbidrag till vatten och atmosfären. Kloralkalifabrikerna i hela Europa svarade 1995 för utsläpp av 41 ton, dvs 12% av Europas samlade antropogena utsläpp på 342 ton ⁽³⁶⁾. Över hälften av klorgasen och luten i Västeuropa produceras med kvicksilverceller, men endast 20 % i USA medan Japan avvecklade sina kvicksilverceller redan för 15 år sedan ⁽³⁵⁾. Ersättning av kvicksilvercellerna med membranteknologi medför flera fördelar såsom eliminerade utsläpp av kvicksilver och lägre energiförbrukning ⁽³⁷⁾. Det är både socialt och ekonomiskt möjligt att konvertera alla kloralkalifabriker inom EU till kvicksilverfri teknologi senast år 2007 ⁽³⁸⁾. Därför förväntar vi oss att lämpliga åtgärder vidtas.

Med förhoppning om fortsatt dialog!

Lars Hylander, Metallbiologiskt Centrum & Evolutionsbiologiskt centrum, Uppsala Universitet.

Agnetha Alriksson, Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien, Stockholm.

Tord Andersson, Institutionen för utbildning i biologi, miljö- och geovetenskap (BMG), Umeå Universitet.

Bo Bergbäck, Inst. för Biologi och Miljövetenskap, Högskolan i Kalmar.

Kevin Bishop, Institutionen för Miljöanalys, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).

Mats Block, Evolutionsbiologiskt centrum, Uppsala universitet.

Hans Borg, Institutet för tillämpad miljöforskning (ITM), Stockholms universitet.

Ewa Bringmark, Institutionen för Miljöanalys, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).

Lage Bringmark, Institutionen för Miljöanalys, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).

Anders Broberg, Avdelningen för Limnologi, EBC, Uppsala Universitet.

Elisabet Carlsson, Metallbiologiskt Centrum, Uppsala Universitet.

Ingemar Cato, Enheten för maringeologi, Sveriges geologiska undersökning, Uppsala.

Per Dalen, Viken.

Lennart Dencker, Avdelningen för Toxikologi, Institutionen för farmaceutisk biovetenskap, Uppsala Universitet.

Roger Herbert, Institutionen för geologi och geokemi, Stockholms Universitet.

Lars Håkanson, Institutionen för geovetenskaper, Sedimentologi, Uppsala Universitet.

Gunnar Jacks, Institutionen för anläggning och miljö, Kungliga Tekniska Högskolan (KTH)

Kjell Johansson, Institutionen för Miljöanalys, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) och Naturvårdsverket.

Mikael Karlsson, Svenska Naturskyddsföreningen.

Birgitta Kolmodin-Hedman, Yrkesmedicinska avd., Karolinska institutet, Stockholm.

Lennart Lindeström, ÅF-Miljöforskargruppen, Fryksta.

Ulf Lindh, Metallbiologiskt Centrum, Uppsala Universitet.

Anders Lindvall, Metallbiologiskt Centrum.

Stefan Löfgren, Institutionen för Miljöanalys, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).

Markus Meili, Institutet för tillämpad miljöforskning (ITM), Stockholms universitet.

Ingvar Nilsson, Institutionen för Markvetenskap, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).

Agneta Oskarsson, Institutionen för farmakologi och toxikologi, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).

Olof Regnell, Kemisk ekologi och Ekotoxikologi, Lunds Universitet.

Olle Selinus, Sveriges geologiska undersökning (SGU).

Harald Sverdrup, Kemisk Teknologi, Lunds Universitet.

Hans Tjälve, Institutionen för Farmakologi och Toxikologi, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).

Anders Wilander, Institutionen för Miljöanalys, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).

Ingrid Öborn, Institutionen för Markvetenskap, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).

Referencer

1. Lindley, A. A. 1997. An economic and environmental analysis of the chlor-alkali production process. mercury cells and alternative technologies. European Commission, Directorate-General III Industry, C-4, Chemicals, plastics, rubber.
2. Integrated Pollution Prevention and Control (IPPC). Refernce Document on Best Available Techniques (BAT) in the Chlor-Alkali Manufacturing industry (BREF). 2000. Institute for Prospective Technological Studies, Seville, Spain. Accessed March 27, 2001 on the World Wide Web at URL: http://eippcb.jrc.es/cgi-bin/locate?cak_final_5-12-00.pdf
3. OSPARCOM. 2000. Strategy with regard to Hazardous Substances. Reference Number: 1998-16. Accessed March 27, 2001 on the World Wide Web at URL: http://www.ospar.org/eng/html/sap/strategy_hazardous_substances.htm
4. OSPARCOM. 2000. Information on Mercury Emissions from Crematoria and their Control in the OSPAR Convention Area. Convention for the Protection of the Marine Environment of the North-East Atlantic. Meeting of the working group on point and diffuse sources (pds). PDS 00/10/1-E. Cambridge: 11-15 december 2000. Accessed March 27, 2001 on the World Wide Web at URL: http://www.ospar.org/asp/ospar/view_meetings.
5. UN/ECE. 1998, The new Protocol on Heavy Metals to the Convention on Long-range Transboundary Air Pollution, UN/ECE Press release 24 June 1998 accessed November 19, 1998 on the World Wide Web at URL http://www.unece.org/env_h.htm
6. UN/ECE. 1998. Convention on Long-Range Transboundary Air Pollution, United Nations Economic Commission for Europe, Environment and Human Settlements Division, accessed March 27, 2001 on the World Wide Web at URL http://www.unece.org/env/lrtap/
7. Maxwell Espinosa. 1995, Shareholders Directory, 8:th ed., S. P. A., Madrid, Spain. p. 596.
8. Harffy, J. G.-G. M. 1997. Mercury mining: profit or loss? Nature 390: 112-113.
9. Hylander L. D. 2001. Global mercury pollution and its expected decrease after a mercury trade ban. Water, Air Soil Poll. 125 (1/4):331-344.
10. Personligt meddelande 12 mars, 2001 från Mr. Ramos Pino and Ms. Inmaculada Sanchez, Commercial Dept., Minas de Almaden y Arrayanes, Madrid, Spain.
11. World Mineral Statistics 1995-99. 2000. British Geological Survey, London, UK, p. 181.
12. MAYASA _ Minas de Almadén y Arrayanes S. A. accessed December 7, 2000 on the World Wide Web at URL http://www.mayasa.es/
13. Ferrara, R., Maserti, B.E., Andersson, M., Edner, H., Ragnarson, P., Svanberg, S., and Hernandez, A. 1998, Atmospheric mercury concentrations and fluxes in the Almadén district (Spain), Atmos. Environ 32, 3897-3904.
14. Gobi International: 1999, Mercury _ a Gobi International market research report on the world mercury industry, London, United Kingdom. Website: http://www.gobi.co.uk
15. Lindqvist O, Johansson K, Aastrup M, Andersson A, Bringmark L, Hovsenius G, Håkansson L, Iverfeldt Å, Meili M, Timm B (1991) Mercury in the Swedish environment - recent research on causes, consequences and corrective methods. Water Air Soil Pollut 55:1-251.
16. Alriksson A. 2001. Regional variability of contents and distribution of Cd, Hg, Pb and C in different horizons of Swedish forest soils. Water, Air and Soil Pollution (in print).
17. Bringmark L. and Bringmark E. 2001a. Soil respiration in relation to small-scale patterns of lead and mercury in mor layers of South Swedish forest sites. Ibid. 2001b. Lowest effect levels of lead and mercury added to mor layer in a long-term experiment. Water, Air and Soil Pollution (in print).
18. Palmborg C., Bringmark L. and Bringmark E. 2001. Microbiological activity in relation to small-scale patterns of heavy metals and substrate quality in spruce mor layers (Of) in southern Sweden. Water, Air and Soil Pollution (in print)
19. Government Bill (1993/1994) Guidelines for a continued ecocycle adaptation of society - measures to reduce the risks associated with chemicals handling (in Swedish with English summary). Rep 163. Ministry of the Environment and Natural Resources, Stockholm, http://www.miljo.regeringen.se/pressinfo/informationsmaterial.htm
20. Government Bill (1997/1998) Swedish environmental quality objectives (in Swedish with English summary). Rep 145. Ministry of the Environment and Natural Resources, Stockholm http://www.miljo.regeringen.se/pressinfo/informationsmaterial.htm
21. Rein, K. v. and Hylander, L. D. 2000. Experiences from phasing out the use of mercury in Sweden. Regional Environmental Change Journal Springer-Verlag DOI 10.1007/s101130000016 Accessible at: http://link.springer.de/link/service/journals/10113/contents/00/00016/paper/s101130000016ch110.html
22. Reese, R. G. Jr. 1997. U.S. Geological Survey, Minerals Information -1997, Mercury, accessed October 29, 1999 on the World Wide Web at URL http://minerals.usgs.gov/minerals/pubs/commodity/mercury/430397.pdf
23. Svensk författningssamling. 1991. Swedish code of statutes 1991:918. Ordinance on export and import of hazardous waste (in Swedish). Fakta Info Direkt, Stockholm.
24. Svensk författningssamling. 1991. Swedish code of statutes 1991:1290. Ordinance on certain mercury-containing products (in Swedish). Fakta Info Direkt, Stockholm
25. Svensk författningssamling. 1996. Swedish code of statutes 1996:319. Ordinance (1991:1290) on certain mercury-containing products, as amended (1996:319) (in Swedish). Fakta Info Direkt, Stockholm.
26. Naturvårdsverket. 1997. Terminal storage of mercury - an important step on the road to a sustainable society (in Swedish). Rep 4752, Naturvårdsverket, Stockholm.
27. Reese, R. G. Jr. 2000. U.S. Geological Survey, Minerals Information -2000, Mercury, at URL: http://minerals.usgs.gov/minerals/pubs/commodity/mercury
28. Ferreira, R.C.H. and Appel, L.E. 1992. (2:nd ed.) Fontes e usos de mercúrio no Brasil, Estudos e documentos 13, CETEM/CNPq, Rio de Janeiro, Brazil, 32 pp. (In Portuguese).
29. Hylander, L. D., Silva, E. C., Oliveira, L. J., Silva, S. A., Kuntze, E. K. & Silva, D. X. 1994. Mercury levels in Alto Pantanal - a screening study. Ambio 23: 478-484.
30. Veiga, M.M. and Meech, J.A. 1995. Gold mining activities in the Amazon: Clean-up techniques and remedial procedures for mercury pollution. Ambio24: 216-220.
31. Soares, M. C. C. and Mello, L. 1994. The international mercury market and mercury consumption in Brazil, Brazilian Institute of Economic and Social Analysis - IBASE, Rio de Janeiro, Brazil, 20 pp.
32. Malm, O., Branches, F. J. P., Akagi, H., Castro, M. B., Pfeiffer, W. C., Harada, M., Bastos, W. R., Kato, H. 1995. Mercury and methylmercury in fish and human hair from the Tapajós River basin, Brazil. Science of the Total Environment 175:141-150.
33. Akagi, H., Malm, O., Kinjo, Y., Harada, M., Branches, F. J. P., Pfeiffer, W.C., and Kato, H. 1995. Methylmercury pollution in Amazon, Brazil. Science of the Total Environment 175, 85-95.
34. Pacyna, J.M. and Pacyna, E. 2000. Assessment of emissions/ discharges of mercury reaching the Arctic environment. Scientific report from NILU, Number: OR 7/2000, ISBN: 82-425-1154-3, accessed March 16, 2001 on the World Wide Web at URL: http://www.nilu.no/niluweb/index.cfm?lang=1&id=267&type=3&senter=227&sub=237
35. Harris, M. 2000. Phase-out issues for mercury cell technology in the chlor-alkali industry. Proceedings of the 2000 London Chlorine Symposium, Manuscript CL8 2/1999.
36. Pacyna, E. G., Pacyna, J.M., and Pirrone, N. 2001. European emissions of atmospheric mercury from anthropogenic sources in 1995. Atmospheric Environment (In press).
37. IPPC. 2000 Integrated Pollution Prevention and Control (IPPC). Reference Document on Best Available Techniques in the Chlor-Alkali Manufacturing industry. Institute for Prospective Technological Studies, Seville, Spain. Accessed March 27, 2001 on the World Wide Web at URL: http://eippcb.jrc.es/cgi-bin/locate?cak_final_5-12-00.pdf
38. Meddelande från Dir. Jean-Marie Cadiou och Head of Unit Per Sørup, Institute for Prospective Technological Studies, Seville, Spain, 15:e mars 2001 i Stockholm på en Workshop med Joint Research Center.

Mer att läsa

Effekterna av den globala kvicksilverspridningen är skrämmande. Djur, natur och människor förgiftas allt mer. Nu hotas t.o.m. förutsättningen för människans överlevnad - fortplantningen.

Mercury poison found in shark fins, BBC News

Flamingoes poisoned by metals in lakes, Ananova News

Var tionde kvinna i USA riskerar föda kvicksilverskadat barn, TV4

Vi er fyldt med kemi, Aktuelt

High levels of mercury found in ocean fish, National Post Online

Pregnant women warned over mercury in fish, Ananova

Fråga av riksdagsledamot Marianne Andersson(c) till miljöminster Kjell Larsson

To:
Environmental commissionar Margot Wallström
European commission
DG Environment
200 Rue de la Loi
B-1049 Brüssels
Belgium

 
Dear Margot Wallström,

Mercury is one of the worst environmental pollutions we know. Much work is done within EU to reduce the use of mercury ^(1,2,3,4). A protocol has been elaborated to restrict long-range transboundary air pollution of mercury and other pollutants (UN/ECE 1998) within the frame of UN⁽⁵⁾. Spain has signed but still not ratified this protocol ⁽⁶⁾. At the same time is the Spanish state, by means of its company MAYASA mining mercury, in spite of that the mining for several years has resulted in losses ^(7,8,9). The mining is "profitable" according to a personal communication in March 2001 ⁽¹⁰⁾. There was no answer whether this is including government or EU subsidies. Hundred of tonnes of virgin mercury is yearly produced in Almadén, south-west to Madrid, where the worlds most important mercury mine is situated. The production was 673 tonnes mercury for 1998 and 433 ton mercury for 1999 ⁽¹¹⁾. About 85% of the production is exported, primarily to China, the Philippines, Brazil and other developing countries ⁽¹²⁾. The emissions to the air is estimated to around one kilogram mercury per hour during the production of mercury in Almadén ⁽¹³⁾. This resulted in that more than 4 tonnes mercury was emitted to the air during 1995, when 1 500 tonnes mercury was produced ⁽¹⁴⁾. Atmospheric deposition from abroad is nowadays the largest source of mercury to the environment in Sweden, corresponding to 3-10 tonnes per year ⁽¹⁵⁾. Mercury in rain water has decreased during later years, at the same time as dry deposition probably is larger than earlier realised. In Sweden the concentrations of mercury in the organic top horizon (mor layer) of forest soils show a regional distribution, indicating a marked impact from long range transport in the atmosphere and increased accumulation, mainly in south Sweden ⁽¹⁶⁾. Recent observations in field and laboratory studies has also shown that mercury induced reduction in microbiological activity is likely in south Sweden ^(17,18). This imply risks of adverse effect on vital microbial processes in forest soils and indirectly, of disturbance of ecosystem functioning and of forest productivity.

The Swedish parliament (riksdagen) has decided to phase out the use of mercury ^(19,20). The phase out has been successful. An example is that thermometers with mercury have not been sold since 1993. Specially trained dogs have been used to sniff out mercury in schools and hospitals. More than six tonnes mercury has been collected to a cost varying between 70 and 1300 US$ kg^-1 mercury ⁽²¹⁾. The world market price of mercury has as a comparison been around 4 US$ kg^-1 for the latest years ⁽²²⁾. The Swedish government has decided on an export ban of mercury, to avoid that our mercury would be a burden to the environment in other countries ^{(23, 24, 25)}. Collected mercury will be disposed off in deep rock storage with safety precautions resembling those for nuclear waste ⁽²⁶⁾. The use of mercury has been markedly reduced also in other EU countries ⁽²⁷⁾. Due to the reduced demand for virgin mercury at the European market, the mercury mine in Almadén has to sell its mercury to developing countries ⁽¹²⁾.

Large amounts of mercury is used for gold mining in several developing countries ⁽²⁸⁾. Mercury is used during gold mining to dissolve gold dust in sand, thereby forming amalgam. Pure gold is then produced by heating the amalgam so that mercury evaporates and is emitted to the air, leaving the pure gold behind ⁽²⁹⁾. In the Amazons alone, some two thousand tonnes of mercury has been emitted in this way during the two latest decades ⁽³⁰⁾. Most of this mercury has been imported from Europe ⁽³¹⁾. The fish in the gold mining areas get increased levels of mercury, thereby poison the local population, whose staple food is fish ⁽³²⁾. The gold miners are also exposed to mercury vapour, especially when amalgam is heated ⁽³³⁾. The mercury emissions to the air contribute to the global burden of mercury ⁽³⁴⁾. There is a law in Brazil against using mercury for gold mining ⁽³⁰⁾. In spite of this, the gold miners are the main contributors to mercury emissions in Brazil ⁽²⁸⁾. The export of mercury from Europe contributes subsequently to environmental crimes in Brazil.

We researchers and representatives of environmental organisations, who are studying environmental effects of mercury and other toxic heavy metals appeal to you as being EU commissioner for environmental matters to stop the mining of mercury at Almadén and instead support the neglected region in sustainable activities and to clean up the contaminated environment. The Spanish mine contributes substantially to the world production of mercury ⁽⁹⁾ and a termination of the mine would indicate that EU considers the pollution of mercury as a serious matter. Mining of mercury as well as of other metals, generally, results in large environmental damages during the mining as well as afterwards, due to leakage from ponds where toxic wase is stored and drainage water from heaps of slag and refuse.

We also request you to analyse how EU will handle 12 000 tonnes of surplus mercury, when European chlor-alkali factories are converting to a mercury free process ⁽¹⁾. Export of surplus mercury to developing countries is unsuitable for environment and health. In addition it is unethical. The chlor-alkali industry has proposed to use mercury from converting plants to replenish mercury lost to air, water, and products from plants in continued operation until 2020 or beyond ⁽³⁵⁾. The use of mercury cells in chlor-alkali factories until 2020 results in unnecessary mercury emissions to water and air. The chlor-alkali factories in all Europe emitted 41 tonnes mercury in 1995, which is 12% of 342 ton, the total anthropogenic mercury emissions in Europe ⁽³⁶⁾. More than half the quantities of chlorine gas and sodium hydroxide in Western Europe is produced with mercury cells, but only 20% in the USA, while Japan substituted their mercury cells already 15 years ago ⁽³⁵⁾. Converting from mercury cells to the membrane technology results in several advantages such as eliminated emissions of mercury and lower energy consumption ⁽³⁷⁾. It is socially as well as economically feasible to convert all chlor-alkali factories in EU to mercury free technology until 2007 ⁽³⁸⁾. Therefore we expect suitable steps to be taken.

Looking forward to a continued dialog!
Yours sincerely,

 
Lars Hylander, Centre for Metal Biology and Evolutionary Biology Centre, Uppsala University.

Agnetha Alriksson, The Royal Swedish Academy of Agriculture and Forestry, Stockholm.

Tord Andersson, Department of Biology and Environmental Science, Umeå University.

Bo Bergbäck, Department of Biology and Environmental Science, Kalmar University.

Kevin Bishop, Department of Environmental Assessment, Swedish University of Agricultural Sciences.

Mats Block, Evolutionary Biology Centre, Uppsala University.

Hans Borg, Institute of Applied Environmental Research (ITM), Stockholm University.

Ewa Bringmark, Department of Environmental Assessment, Swedish University of Agricultural Sciences.

Lage Bringmark, Department of Environmental Assessment, Swedish University of Agricultural Sciences.

Anders Broberg, Department of Limnology, EBC, Uppsala University.

Elisabet Carlsson, Centre for Metal Biology, Uppsala University.

Ingemar Cato, Geological Survey of Sweden (SGU).

Per Dalen, Viken.

Lennart Dencker, Department of Pharmaceutical Biosciences, Toxicology, Uppsala University.

Roger Herbert, Department of Earth Sciences, Stockholm University.

Lars Håkanson, Department of Earth Sciences, Sedimentology, Uppsala University.

Gunnar Jacks, Department of Civil and Environmental Engineering, Royal Institute of Technology (KTH).

Kjell Johansson, Department of Environmental Assessment, Swedish University of Agricultural Sciences and Swedish EPA.

Mikael Karlsson, Swedish Society for Nature Conservation.

Birgitta Kolmodin-Hedman, Karolinska Institutet, Stockholm.

Lennart Lindeström, AF-Environmental Research Group, Fryksta.

Ulf Lindh, Department of Oncology, Uppsala University.

Anders Lindvall, Centre for Metal Biology.

Stefan Löfgren, Department of Environmental Assessment, Swedish University of Agricultural Sciences.

Markus Meili, Institute of Applied Environmental Research (ITM), Stockholm University.

Ingvar Nilsson, Department of Soil Science, Swedish University of Agricultural Sciences

Agneta Oskarsson, Department of pharmacology and toxicology, Swedish University of Agricultural Sciences.

Olof Regnell, Department of Chemical Ecology, Lund University.

Olle Selinus, Geological Survey of Sweden (SGU).

Harald Sverdrup, Chemical Engineering II, Lunds University.

Hans Tjälve, Department of Pharmacology and Toxicology, Swedish University of Agricultural Sciences.

Anders Wilander, Department of Environmental Assessment, Swedish University of Agricultural Sciences.

Ingrid Öborn, Department of Soil Sciences, Swedish University of Agricultural Sciences.