Vi behöver Amalgamenheten
I
19 år har jag varit sjuk. Det har varit intressanta och lärorika år. Ibland har det varit mycket svårt och stundtals har tillfälligheter räddat mig från undergång. De första 7 sjukåren hade jag ingen aning om vad grundorsaken till mina symtom var, Inte heller någon av alla de läkare, som konsulterades, kunde, ville eller vågade se orsakssambanden. Som mest hade jag c:a 100 sjukdomssymtom. Jag var missförstådd, misstrodd och hamnade vid sidan om det skyddande välfärdssystemet.
Är 1988 var jag tvungen att börja lita på mina sinnen och förstod att problemen kunde komma från tänderna. Tandvårdsskadeförbundet kontaktades. Pusselbitarna började sakta falla på plats ju mer kunskap jag kunde ta in.
Tandläkaren bytte ut amalgamfyllningarna men ersatte med andra olämpliga material, som bl.a. innehöll sulfa. Vid inkallandet av alla mina läkarjournaler visade det sig, att redan många år tidigare hade en reaktion liknande allergichock inträffat. Varningstext med fet stil följde; Undvik sulfa, undvik sulfa! Det applicerades i tänderna och läckte ut i min kropp dygnet runt i 9 år. Sådant händer när läkare och tandläkare inte samarbetar och båda parter inte har tillräcklig utbildning och patienten är hänvisad till sin egen förmåga att finna kunskap och hjälpare.
År 1996 kom jag till Amalgamenheten (AE) efter att ha kämpat mot makthavare i 3 år. Enligt proverna fanns störningar i immunsystemet och remiss med behandlingsplan skickade till tandläkaren. Försäkringskassan Dalarna med stöd av Socialstyrelsen vägrade att betala min behandling med motivet, att patienten inte kan bevisa, att hon är sjuk p.g.a. tandfyllnadsmaterial. Skall bevisbördan ligga hos patienten? När skall myndigheterna vetenskapligt bevisa att tandlagningsmaterial är ofarliga?
AE behövs och måste få tid och pengar att utvecklas. Hjälpbehovet frän oss patienter är akut och mycket stort. Utan sådana som dr Lindvall och dr Danersund har vi inte en chans. Vad blir kostnaderna i ett samhälle som inte fungerar? När ansvariga myndigheter fullständigt jagar, förföljer och trakasserar våra hjälpare, vägrar patienter rätt vård och behandling! För min del som tandvårdsskadad patient har priset varit högt, genom fysiskt, psykiskt, socialt och ekonomiskt lidande. Vad skall man ha för krav på en patient?
M o r a 1999.10.14
Anna- Lisa Mandfloen,
44-årig tvåbarnsmor
