AKTUELLT

Idagens högutvecklade samhälle borde vi ha större kunskap om kvicksilver.
Vilseledande
i Nationalencyklopedin?

I NE-nytt nr 1/99 (tidning för den som har Nationalencyklopedin) finns en artikel av Lennart Hultqvist med titeln "Han förnyade vetenskapen -- med en överdos av kvicksilver i kroppen". Det handlar om Tycho Brahe (15461601), som sannolikt fick en rejäl dos Hg just innan han dog. PIXE-analys av ett hårstrå har visat hög halt i rotdelen. Hur mycket Hg Brahe gick omkring med tidigare under livet vet man inte genom analyser, men det påstås att han hade ett långvarigt intresse för alkemi, vilket innebar hantering av Hg. Det finns väl egentligen inga belägg för att han varit kroniskt påverkad, men det uppges också att han blandade egna mediciner med kvicksilver i.

I själva Nationalencyklopedin finns givetvis olika uppgifter om kvicksilver och amalgam. Artikeln om kvicksilvrets toxikologi är skriven av K. Sune Larsson. Han uppger att "[m]etalliskt kvicksilver är i sig föga giftigt, och mindre mängder kan sväljas utan påtagliga följder;..." Det är en uppfattning som lär förekomma i en del toxikologiska läroböcker, och som grundar sig på enstaka uppmärksammade fall. Larsson säger också följande:

"Vetenskapliga belägg saknas för att amalgamsjuka personer är kvicksilverförgiftade. Kvicksilverdosen är för låg, kvicksilverkoncentrationerna i blod och urin är normala, och symtomen stämmer inte överens med klassisk, kronisk kvicksilverförgiftning. De studier som gjorts på amalgamsanerade patienter uppfyller inte de vetenskapliga krav man brukar ställa. Emellertid är kunskaperna ännu ofullständiga när det gäller risker med långtidsexponering för mycket små doser av oorganiskt bundet kvicksilver."

  
Mer att läsa

Hur medicinsk forskning avancerar

DN Debatt 2/2

Forskare varnar för Mobiltelefoner

Etik åt makten - kvicksilver åt folket!

ATT FINNA GENOM ATT INTE HITTA

Dubbelblind Westerholm

Okunskap om amalgam!

Vem värjer sig mot kunskap?

Unik klinisk dokumentation om amalgam

Kvicksilver i ett historiskt perspektiv

symtom och myter

"Fusk och forskning"

Influensavacciner

Sista meningen är ju intressant, eftersom den "framtidssäkrar" artikeln i viss mån. Bengt Knaves artikel om elöverkänslighet är överraskande neutralt skriven. En som tydligen inte tänkt så mycket på att ett uppslagsverk kan leva ett långt liv är professor Jan-Otto Ottosson. Han skriver under "somatiseringssyndrom" helt enkelt så här:

"De av patienten framförda diagnoserna är ofta modepräglade och omfattar i modern tid bl.a. kronisk trötthet ("yuppiesjuka"), elöverkänslighet eller amalgamsjuka (se kvicksilver, Toxikologi). Behandlingsprincipen är att omdefiniera problemet, dvs. göra klart att det inte rör sig om den sjukdom patienten befarar utan om en improduktiv lösning av en livskonflikt."

Artikeln om amalgam av Bengt Öwall glider över den känsliga frågan om kvicksilverhalten i dentalt amalgam:

"Inom tandläkarkonsten har amalgam använts redan omkring 650 (i Kina) och mera allmänt sedan 1850. Det är nu det vanligaste tandfyllningsmaterialet. Det amalgam som används i Sverige är silveramalgam, vilket framställs genom att kvicksilver blandas med ett pulver (alloy) bestående av ca 70% silver, ca 30% tenn och små mängder koppar eller zink."

Att det är det vanligaste materialet är ju dessutom ett tvivelaktigt påstående. Det gäller i varje fall inte på tandläkarhögskolan i Zürich, där man slutade undervisa om amalgamanvändning för sex år sedan. Här är det alltså dåligt med framtidssäkringen i encyklopedin. Tråkigt när ett stort uppslagsverk blir indraget i intressekonflikter på detta sätt.

 
Per Dalén

 

Åter till förstasidan
Välkommen och tyck till i gästboken
© http://www.kvicksilver.org/