HÄRLIGA TIDER! STRÅLANDE TIDER!

I dag kommer HSB:s tidning "Vår bostad" (nr 10/98) ut. På sidorna 12-14 finns en föredömligt klar och upplysande artikel om mastproblematiken: "Antenner HEMLIGHÅLLS - är de hemliga?". När jag fick reda på att artikeln var på gång, beslöt jag mig för att göra ett nedslag vid HSB-kontoret i en mindre stad, för så att säga "sniffa av" stämningsläget i denna uppfattning lokalt (hur landar en sådan här artikel lokalt, är det ett storstadsproblem som en redaktion slår mynt av? tänkte jag).

En helt vanlig arbetsmiljö

Besöket gav mig ny och kvalitativ kunskap. En kvinna framför en bildskärm i receptionen tog emot mig, hon jobbade för högtryck. På en hylla ovanför bildskärmen, en halv meter bakom, hade hon en laserskrivare. Hon skrev ut långa texter på skrivaren, så där kring 40 A4 sidor eller mer. Skrivaren var därtill av det långsammare slaget och under hela mitt besök (på ungefär 40 minuter) gick matade den oavbrutet ut nyskrivna textark. Kvinnan satt med huvudet i ansiktshöjd framför bild-skärm och laserskrivare. På bildskärmen fanns ett "filter" typ Sunflex (saluförd av en geschäftfirma från Alingsås, varning för den!). Jag talade också med en annan kvinna som satt i en kontorsmodul några meter vid sidan om. Hennes elektriska omgivning var knappast bättre. Förutom växeln som hon hanterade, hon hade den nästan i knät, så hade hon den obligatoriska bildskärmsutrustningen, en stor faxapparat, ett stort kopplingsskåp för teleutrustning. I taket låga lysrör där två av de 12 lysrören oavbrutet blinkade. På golvet ett "ormbo" av ringlande sladdar. Ungefär som den där karikatyrteckningen som finns på framsidan av broschyren "Överkänslig i IT-miljö" (SIF 1998, kan beställas gratis från SIF 08 -789 7000).

Ventilationen var inte den bästa. Det var varmt och kvavt. Huset, ett otroligt charmigt och stilfullt renoverat 1800-talshus i trä, kan jag föreställa mig antar orimligt vidriga inomhustemperaturer i receptionen som ligger i söderläge om sommaren; ett stånkande airconditionaggregat på utsidan bekräftade vid en kontroll när jag gick därifrån den misstanken. Om byggnadens regleringssystem för värme-ventilation inte denna klara brittsommardag förmådde upprätthålla en anständig inomhusmiljö, hur ska det då inte vara när vädrets bistrare makter sätter till?

Symptomatiskt

När jag talade med kvinnan vid växeln och faxen m.m. studerade jag på samma gång den första kontoristen med utskrifterna så där i ögonvrån, hon avvek på något sätt. Jag kom snart på vad det var. Det första var att hon mycket intensivt följde mitt samtal med växeltelefonisten om mobiltelefonmaster.Hon låtsades att läsa, men vände inte på sidorna. Jag förstod att hon var mycket intresserad av mitt besök. (Dessvärre är inte mitt utseende av det slag, som normalt får kvinnor att sucka till och hjärtat klappa litet fortare eller så... nej, här var det frågan om något betydligt väsentligare). För det andra noterade mitt perifera seende, att kvinnan tog varje tillfälle att resa sig från bilskärmen-laserskrivaren, som om arbetsplatsen närmast "brändes". Hon tog varje tillfälle att gå runt till andra platser och utföra andra arbetsuppgifter i den 40 kvadratmeterstora receptionen. Hennes torra, rödfläckiga hy i ansiktet var det tredje tecknet på att hon hade stora problem med sin elektriska omgivningsmiljö.

Kvinnan vid faxen-växel sa spontant, när jag bad att få låna telefonen för att ringa redaktionen för "Vår Bostad" för att be dem faxa artikeln till mig, att "det här med master har vi en klar policy om: i n g a master ska upp på våra husväggar - om inte föreningarna och medlemmarna dessförinnan har godkänt det!". Jag fann alltså en både hög, och välmotiverad beredskap på lokal nivå i den här frågan. (Bortsett från en del egna elektriska miljöproblem!) Och jag fick all den service som man kan önska av de båda kvinnorna på kontoret. Snart nog rullade också de aktuella sidorna från "Vår bostad" fram ur faxen. Kvinnan med laserskrivare- bildskärm kunde inte hålla sig utan snappade upp arken ett efter ett (det var ett litet krångel i överföringen, så det tog en tio minuter innan jag fick blad 3, jag fick ringa redaktionen ytterligare en gång för att höra om det var på gång) och snabbläste så att det bara fräste om det innan hon överlämnade dem till mig.

Informerat samtycke om masterna

Artikeln i Vår Bostad? Här ett kort referat:
"Att mobiltelefonerna kan orsaka fysiska problem har uppmärksammats på senare tid. Men även sändarna, de s k basstationerna med tillhörande antenner, sänder ut högfrekventa radiosignaler. Till skillnad från telefonerna så sänder dessa antenner ut signaler oavbrutet...Ingen vet i dag hur signalerna från antennerna påverkar våra liv, om de är skadliga för hälsan eller inte. Trots det finna basstationerna med sina antenner utplacerade i tusental runt om i vårt land. Många av sändarna sitter på husfasader. Hur många antenner som finns i direkt anslutning till bostäder, dagis och andra lokaler där människor vistas vet bara fastighetsägarna." ( tre punkter...=avkortat citat)
Conny Hägg som är utredare på miljödepartementet, och som till Inez Uusman föreslog att kommunerna ska åläggas ett ansvar att kontrollera antennerna, kommenterar detta så här:
"-Det är å ena sidan rimligt att begära att de boende informeras om en basstation som finns i fastigheten. Men å andra sidan är ju antennerna lätta att känna igen... Men är det så? Telefonbolagen vill gärna framhålla hur diskreta deras antenner är: "Vi försöker alltid placera dem så osynligt som möjligt" skryter exempelvis Telia i en informationsbrochyr... I Stockholm utlystes till och med en tävling häromåret för att få fram de mest diskreta antennerna."

En svensk tiger - och samtycker?

Men hur resonerar då tillverkarna av antenner och mobiltelefonbranschen? Robert Hultman på Comviq: "Vi lämnar varken ut antalet basstationer eller deras positioner av konkurrensskäl. Dessutom kan stationerna utsättas för sabotage om det blir känt var stationerna finns." Johan Holmgren på Europolitan inflikar: "Vi kan inte riskera att en konkurrent kan kartlägga vårt sändningsnät." Och på Telia Mobile, anlägger Stefan Fägerhall en kompletterande synvinkel: "Av försvarsmässiga skäl bör positionerna hållas hemliga...Sändarna kan ha strategisk betydelse eftersom krigsmakten oftast använder befintliga nät i oroliga tider."

Motrörelse med civilkurage

En representant för det Allmännyttiga Bostadsbolaget i Göteborg, som har et 25-tal basstationer uppsatta i sin fastigheter, och i det har en "god inkomstkälla" (allt enligt artikeln), som heter Stig Jönsson, kommenterar situationen:

"Tills vi vet mer om effekterna, har vi intagit en mer restriktiv hållning. Inga fler antenner får sättas upp."

Avslutningsvis citeras den stridbare folkpartisten Erling Bager som mycket energiskt har tagit upp frågan om mobiltelefoner och antenner i Riksdagen. Han pläderar här, liksom i många andra sammanhang, om att försiktighetsprincipen måste tillämpas. (Dessvärre svävade förre kommunikationsminster Uusman betänkligt på målet här, till skillnad från rådgivaren i Miljödepartementet som citerats ovan alltså. Uusman föll till föga för yttrandena från Statens Strålskyddsinstitut. Här lever man fortfarande i den förställningen att vi ska leva i dessa strålande tider - i vart fall så länge som inte vi får omfattande solbränna och annat, det vill säga de termiska uppvärmningseffekter som mikrovågarna vid nästan sanslöst våldsamma effekter kan orsaka!!!)

Det händer alltså många intressanta saker på ömse sidor i slaget om mikrovågorna som genomkorsar snart nog varje utrymme i det svenska samhället!

Jan Åberg