I VLT Vestmanlands läns tidning kunde vi den 13 mars, läsa om att man prövar om det finns anledning ur hälsoperspektiv att inte ge bygglov för en mobiltelefonmast.
Blir det omsorgen om människan, eller som så ofta de ekonomiska intressena som kommer att avgöra?
"MASTEN MÅSTE TAS BORT"
" För första gången i Västerås kommer placeringen av en mobilsändare, en så
kallad basstation, att prövas ur hälsoaspekt. Sändarmasten, som ägs av
Telia, står på taket till en fastighet på Rekylgatan 6. Efter protester
från en granne kommer kommunen nu att pröva ärendet, och ett yttrande från
Yrkesmedicinska kliniken i Örebro kan leda till att Telia får nej. "
Den officiella svenska hållningen från tillsynsmyndigheterna är att
mobiltelefonmaster inte "enligt svensk forskning" har någon som helst
bevisad skadlig effekt på människor eller djur. Det säger Statens
Strålskyddsinstitut, det säger Arbetarskyddsstyrelsen. Men tränger man
innanför den här branschanpassade fasaden så är tongångarna något
annorlunda. I ett samtal med ASS i februari härförliden sa Janes Marenko
till mig att det hade ringt "ett femtiotal" personer på några veckor och
klagat på huvudvärk och andra neurologiska symptom från mobiltelefoner.
-Jag är allvarligt bekymrad! sa han,
Mobiltelefontillverkarna vill sälja och sälja men är, internt, inte helt
oberörda av de många larmen som finns kring den här pekuniära guldkalven.
Tillsammans med forskaren Kjell Hansson Mild, som utåt håller en likartad
maskhållning, ska man hålla ett "Nordiskt radioseminarium" på
Arbetslivsinstitutet i Umeå den 13-1 maj 1998. Seminariet riktar sig till
en inre krets. Inledningen på inbjudan är intressant. Jag citerar:
"Att radiofrekventa fält och mikrovågor förmår att värma upp saker och
ting är ett välkänt faktum. Dagens gränsvärden för hur mycket vi kan
exponeras för dessa fält är helt och hållet baserat på den akuta termiska
verkan, men är detta tillfyllest för att vi skall undvika hälsoeffekter? I
dag finns det publicerade rapporter som talar om förhöjd cancerfrekvens och
ökad frekvens av astma och diabetes hos dem som bor i närheten av större
TV-master. Även sömnstörningar och andra subjektiva besvär hos folk som bor
i närområdet till större kortvågssändare har rapporterats."
(Texten är undertecknad av Umeå Universitet, Arbetslivsinstitutet, Allgon
och MBT, mobiltelefonbranschen).
HÄLSO-OCH SKYDDSKONTORET SOM UTGÅR FRÅN FOLKS REAKTIONER
Tillbaka till VLT:s artikel:
"- Detta blir något av ett pilotfall. Det är bra att vi inte bara
rutinmässigt ger tillstånd, säger Martin Katzman på miljö- och
hälsoskyddsförvaltningen.
Fram till dags datum har nätoperatörerna tämligen obehindrat kunnat
placera ut sina sändare. Bygglov har beviljats så länge byggnadsnämnden
inte har ansett att sändaren har förfulat stadsmiljön, och någon annan
prövning har aldrig varit aktuell.
Att Telias nio meter höga mast på Rekylgatan nu bedöms ur hälsosynpunkt
beror i mångt och mycket på en slump. Masten ägdes tidigare av Lies
mobilradio. När Telia i fjol tog över den för att börja sända GSM-signaler
reagerade Kerstin Jäderlund, som är elkänslig och bor i grannfastigheten.
- Jag kände av sändningarna under hösten, säger hon.
Hon vände sig till kommunens miljö- och hälsoskyddsförvaltning och
vädjade om att masten skulle tas bort."
Kommentar: I flera andra länder i Europa finns skyddsavstånd till
mobiltelefonmaster. Den frågan har nästan inte alls diskuterats i Sverige.
Det pågår en vild undanläggning mellan Miljöminister Anna Lind (som ler så
tjusigt), inte mitt bord, det där är ju kommunikation och Inez Uusman, jag
tänker mest på månen, det där är hälsoeffekter och Margot Wallström,
ä´d´änte juridik detta med skyddsavstånd och master?
TELIAS FALSKA MATEMATIK
VLT igen:
" Martin Katzman, som handlade ärendet, kunde inget om elektromagnetisk
strålning. Därför skickade han ärendet vidare till stadsbyggnadskontoret.
Möjligen kunde ju sändarmastens miljökonsekvenser finnas beskrivna i
bygglovsansökan, trodde han.
Något förvånande framkom det att bygglov saknades.
- Vi tog för givet att det fanns när vi köpte masten. Vi är seriösa och
söker rutinmässigt bygglov när vi bygger nya master, säger Lars-Erik
Larsson, miljösamordnare på Telia.
Rolf Lie, ägare till Lies mobilradio som tidigare ägde masten, ställer
sig frågande.
- Masten har ju stått där i 30 år och det har aldrig varit tal om att det
skulle krävas något bygglov, säger han.
När Telia fick veta hur det låg till ansökte företaget omedelbart om det
erforderliga tillståndet. Företaget bifogade också beräkningar som visade
att strålningsnivån i Kerstin Jäderlunds lägenhet ligger på högst 1,5
procent av det tillåtna gränsvärdet.
Dessutom, skriver Telia, hade sändaren inte hunnit tas i bruk under den
period då Kerstin Jäderlund upplevde obehag."
Kommentar: Gränsvärdena är hopplöst föråldrade. De är dessutom uträknade
utifrån rena uppvärmingseffekter. Huvudvärk är en effekt som många
elöverkänsliga får utan att någon som helst uppvärmningsförnimmelse
uppträder. Det är också om sådana neurologiska symptom som den aktuella
forskningen på området handlar om.
STORA SKILLNADER MELLAN VÄSTERÅS OCH NORRKÖPING
VLT igen:
" Stadsbyggnadskontoret betraktade så sent som för två veckor sedan saken som ett rutinärende och planerade att bevilja bygglovet vid byggnadsnämndens nästa sammanträde.
Då skulle Telia på sin höjd drabbas av fördubblad bygglovsavgift, en
merkostnad på ungefär en tusenlapp.
Men Martin Katzman var inte riktigt nöjd och ville gå vidare.
- Det här med högfrekventa elektromagnetiska fält är ett helt nytt område för oss på miljö- och hälsoskyddsförvaltningen, vi har inte de kunskaperna, säger han.
Martin Katzman skickade ärendet till Yrkes- och miljömedicinska kliniken i
Örebro och bad om ett yttrande. I väntan på svaret lades ärendet på is.
I svaret skriver kliniken att några hälsorisker förvisso inte kunnat påvisas, men att frågan inte är helt utredd. Därför, avslutas yttrandet, ". . . anser vi att man bör tillämpa en försiktighetsprincip och om möjligt utnyttja samma master för olika kommunikationssystem samt att basstationerna placeras högt och i möjligaste mån avskilt från bebyggelsen".
- Jag kommer att ta hänsyn till detta när jag yttrar mig till byggnadsnämnden i bygglovsfrågan, säger Martin Katzman.
Lars-Erik Larsson på Telia tycker att det vore mycket olyckligt ur miljösynpunkt om GSM-sändarna stoppades i tätbebyggda områden.
- Då får vi sätta upp större basstationer utanför städerna med mycket större uteffekt, säger han.
Lars-Erik Larssons oro kan vara befogad. Ett ärende som har stora likheter med Rekylgatan 6 behandlas just nu i Norrköping. Och på stadsbyggnadskontoret i Västerås har man, sedan VLT påbörjade sin
granskning, börjat uppmärksamma det växande antalet master i staden. Torwald Bergström på stadsbyggnadskontoret anser att det kan finnas anledning att kontrollera byggloven för många av dem.
- Men vad det kommer att leda till är svårt att säga. Vi har som princip att hellre fria än fälla, säger han."
SKRUPELFRIA TELIA
Som vi kan se är Telia lika skrupelfri i sin mastpolitik som de är i sin
politik om samtalskostnader. Så länge som forskare som Kjell Hansson Mild,
SSI och ASS utåt sett signalerar "lugna gatan" om mobiltelefoner och master
så kommer det profithungriga Telia att hänsynslöst belamra våra husfasader.
Telias miljösamordnare Lars-Erik Larsson torde inte vara helt omedveten om
den stora nedsmutsning som har skett på telefonledningarna sedan 1997 års
favoritjulklapp på allvar slog igenom: Internet. Alla in-och urkopplingarna
på "nätet" skapar "spikar" på nätet som gör livet än svårare för personer
som har besvär av el-och telenätet. Sina elöverkänsliga inom Telia
behandlar man med "psykosociala" åtgärder och "organisatoriska" åtgärder.
En viss Lena Hillert på Huddinges "yrkesmedicin" som predikat om
elöverkänsligas särartade "psykologi" är här behjälplig. (Förhållandet är
förstås det samma inom Ericsson, fattas bara annat!)
Häremot måste dock Martin Skantzman på Hälso-och miljösskyddsförvaltningen
i Västerås hedras för civilkurage och för att han lyssnar på människorna
som drabbats. Till skillnad från den betydligt skamligare hållningen i
Norrköping där Torwald Bergström på stadsbyggnadskontoret där man "friar än
fäller" mobiltelefonmasterna. Han kunde i stället ha sagt: hellre fälla de
drabbade till marken än befriar dem från plågoriset utanför deras fönster!
J.Å.
Om mobiltelefoner och elektriska fält är en risk för vår hälsa och välbefinnande är fortfarande högst osäkert. Så vi bör närma oss problematiken på ett ödmjukt sätt, i stället för att som vissa komma med försäkringar om att det är riskfritt. Att sedan mycket märkligt förekommer inom forkningen gör att vi måste vara ännu mer mistänksamma.
Läs en JO-anmälan, om hur forkare har svårt att klara av det elementära.
Ej farligt med nallemaster? Ines Uusmanns synpunkter vid en riksdagsdebatt.
Mobiltelefon tros ha stört SAS-plan (maskiner stör de, men inte männsikor?)
Insändare i Metro Passiv användning av mobiltelefoner Nätverk Sydväst mot master
|
