B-LAG MED GLOBALA ANSPRÅK
Om den svenska forskningen kring Elektromagnetiska
fält (EMF) som ju delvis går ihop med forskningen
på kvicksilver/amalgam, skrev Gunnar Hovsenius vid ELFORSK, elbranschens
forskningsråd, i våras så här:
"Ta frågan om elöverkänslighet. Den har inte varit riktigt accepterad
i de finare kretsarna. Forskare med mycket goda namn har därför dragit
sig bort från området och i stället har det i många fall blivit så
att inte ens de näst bästa eller de i duktighetsgraden därunder fått
pengarna..." (ur TCO-tidningen 8-97)
Men leden var ordnade. Såvitt bekant fann varken det berörda departementet eller
Rådet för arbetslivsforskning någon anledning att reagera.
Vad gör MFR?
Alltså: Medan potentater som Maud Bergman (HG) och
Bengt Knave(EMF) flyter ovanpå och medverkar
till att på olika sätt fördela forskningspengarna
till det b-laget, så stampas en Mats
Hansson, en Olle Johansson m.fl. ut från scenen,
eller marginaliseras ekonomiskt.
Och på samma sätt som nämnda professor Knave satt
i branschens egna råd och motarbetade till exempel TCO:s
aktiviteter, så satt han också i prioriteringskommitten
och delade ut pengar till forskningskollegorna i
b-laget - vars kärna bedrev en visknings-och mobbningskampanj mot sådana¨
som Olle Johansson. Bergmans gjorde ju något liknandepå sin kant.
Det var helt i sin ordning!
Men de här varbölderna kan ju inte få växa hur länge som helst.
Senast nu på FRN-mötena har både fallet Mats Hansson
och fallet Olle Johansson (läs den senares beskrivning
på Bosse Walhjalts Mercury-hemsida)varit uppe till
diskussion. På MFR är Olle Stendahl, som ju gärna producerar
etikreger för MFR:s aktiviteter - om inte kallsinniga, så mycket bagatelliserande
och överslätande. Och den av regeringen tillsatta forskningsetikutredaren, f.d. SoS-chefen Barbro Westerholm, som som var med på FRN:s möten, hade tyvärr glömt bort att köpa kom-ihåg-block varför de här diffusa tråkigheterna tills vidare inte kan utredas...
Forskning - eller förfall?
I somras skrev jag om det här b-lagets portalgestalter:
Yrkes-och miljömedicin vid Huddinge Sjukhus.
Jag beskrev fenomenet ingående i rapporten "FORSKNING ELLER FÖRFALL". Den finns hos TF i Stockholm. Läs den, citera den, sprid kunskap om saken till de patienter som Huddinge nu nyrekryterar till sina “forsknings“/försöksprojekt!
Jag påvisade hur man på Huddingekliniken både brutit mot etikregler, kompetenskrav; förvägrat patienterna som deltagit i deras "vetenskapliga" undersökningar
med kognitiv terapi elementära rättighetheter med mera. Sådan här terapi har för övrigt
genomförts både på elöverkänsliga patienter och amalgamskadade. Den har varit häftigt
ifrågasatt av en hel del av patienterna. Förhållandet har varit välkänt
på Socialstyrelsen som ju har minst två av sina medarbetare (Magnus Svartengren och
Martin Andersson) med bottentjänster just på nämnda Huddingeklinik!
Hos SoS var det sålunda helt i sin ordning!
Varför besvaras inte frågor och kritik?
Men ändå: rapporten “FORSKNING ELLER FÖRFALL“ skickades bland annat till Rådet för
Arbetslivsforskning (som bekostat Huddinges "forskningsäventyr") och till Arbetsmarknadsdepartementet som ju ställt upp spelreglerna för en sådan “relevant“ arbetslivsforskning som Rådet ska bedriva.
Så vad hände? Inte ett dugg! Departementet, jag har adresserat Margareta Winberg minst två gånger, vill inte ens konfirmera att de tagit emot min kritik (om att skattebetalarnas medel slösas bort bland annat!), än mindre kritiken i sak.
Rådet för Arbetslivsforskning - som jag kritiserade för att
inte utvärdera Huddinges alltigenom undermåliga forskning, dess brist på legitimitet med
mera - behagar sent omsider att kommentera flera framstötar från mig med frågor och
påpekanden. Bland annat det påpekandet att Rådet, till skillnad från politiker, är skyldigt att
besvara frågor från allmänheten, det är inskrivet i statuterna för dess verksamhet. Rådets Generaldirektör, Gunnel Färm, kommenterar efter några månader kortfattat hela min kritik i med att den läggs "ac acta". Eller med andra ord: man kastar ner alltihopa i en pärm utan att ta ställning till någonting alls.
Sådan herre, sådan hund: Margareta Winberg “signaler“ gav ju heller inte anledning ens till det obetydligaste ståndskall!
Vem utser våra WHO-“experter“?
Men sedan kommer chocken. I stället för ens den elementäraste granskning
från Socialstyrelsen på Huddinge, med anledning av det som jag påtalat i rapporten, så utses Lena Hillert vid Huddingekliniken till WHO- "Expert".
Vi lever alltså i en mycket perverterad värld!
Hillert åker nu runt i Europa på skattebetalarnas
bekostnad och hålle föreläsningar tillsammans med
Arbetslivsinstitutets Ulf Bergqvist: Det hela är förstås psykosomatiskt.
De svenska erfarenheterna anses av Berqvists EU-kommitté som mest
avancerade i Europa. Och mest erfarenheter i Sverige anses förstås
Huddinges Yrkes-miljömedicin ha!
Alltså: Professor Sture Lidén som avled i somras har fått ett par fullt värdiga arvtagare som
snabbt aspirerar på att fylla tomrummet efter honom.
Vetenskap eller desinformation?
Det undermåliga aktstycket som producerats på Arbetslivsinstitutets papper, med
EU:s logo på, heter “Possible health implications of subjective symtoms and elektro-
magnetic fields“ och är faktiskt ännu underligare än vad själva titeln antyder. Det
är ett EU-projekt där Ulf Bergqvist från Sverige tillsammans med en viss Evi Vogel
från Tyskland leder en 11 personers delegation , som psykologiserar bort realiteterna på
ett sätt som man trodde hörde till det förgångna. Av intresse är att man förutom yrkesmedicinska kliniker också har intervjuat företrädare för de drabbade i de olika
EU-länderna. De yrkesmedicinska klinikerna anses, “reliable“ - vad annars? - medan
företrädarna för de drabbade då bedöms “emotionella“.
Den här utredningen ser jag som en ren desinformationskampanj. Någon vill ha arbetsro för alla larm om miljögifter och strålning från modern elektronik!
Och när b-laget från Huddinge inbjuds till Munchen för att specellt föreläsa för den här
gruppen om sina unika erfarenheter - då vill man alltså globalisera det här forskningsnonset på Huddinge.
Helt i sin ordning!
Detta är mycket tröttsamt.
DE HÄR FORSKNINGSCHARLATANERNA
MÅSTE NOGGRANT DISKUTERAS.
(Till tidningen Arbetsmiljö 11/-97 skrev jag på
Debatt ett inlägg om saken. Det förtjänar att följas
upp av många inlägg som granskar varför vissa flyter
ovanpå medan andra tvingas att sjunka! Skriv!)
Jan Åberg
Trollhättan
jan.aaberg@trollhattan.mail.telia.com
Trollhättan, - Sunday, November 23, 1997 at 15:16:26 (MET)
------------------------------------------------------
