Höga kadmiumhalter i japanskt ris.

Japan är i stort sett självförsörjande på sin basföda - ris, trots en befolkning på över 120 miljoner. Men med WHO:s nya strängare gränsvärden för kadmium kan 25% av risskörden tvingas gå till djurfoder.

Riset som odlas i Japan har väsentligt högre kadmiumhalt än det som odlas i t ex Italien, Thailand eller USA.
I strävan att industrialisera Japan efter andra världskriget blundade man för industriernas utsläpp av kadmium och andra tungmetaller. Risskördarna ökades dessutom med hjälp av stora givor fosfor i handelsgödsel, som var förorenad med kadmium. Som en följd av det innehåller japanska åkerjordar dubbelt så höga halter av kadmium som våra svenska. Den japanska genomsnittsåkern innehåller så mycket kadmium att man med svenska gränsvärden inte skulle få sprida avloppsslam på den. Med de förutsättningarna är det svårt att skapa ett kretslopp av näringsämnen från slam i Japan. Därför läggs allt slam i deponier i Japan. I Sverige använder vi 30% av slammet och har därmed kommit en bit på vägen mot ett uthålligt samhälle.
 

Ont, ont...

Hälsoriskerna med kadmium har länge varit kända och dess värsta effekter visade sig just i Japan på -60-talet, då flera hundra personer drabbades av kadmiumförgiftning utanför staden Niigata i västra Japan. Vattnet de vattnade sina risfält med var förorenat med kadmium från en gruva och smältverk uppströms. Folket som åt ris från fälten fick sköra ben, missformat skelett och kraftig smärta. De jämrade sig “Itai, itai” (=ont, ont) varvid sjukdomen blivit känd som Itai-itai-sjukan.
 

Farligare än man trott

Man har nu upptäckt att kadmium är ändå farligare än vad man tidigare trott. Kadmiumhalter som tidigare ansågs säkra har visat sig vara skadliga på lång sikt och ge njurbesvär och skört skelett. Därför ser en expertgrupp inom WHO, världshälsoorganisationen och FAO, FN:s jordbruksorganisation, nu över gränsvärdena, som i dagsläget är 7 mikrogram kadmium per kilo kroppsvikt och vecka.
 

Hälsorisker blir handelshinder

Går deras försiktigaste förslag igenom, så kommer en fjärdedel av den japanska risskörden inte att få säljas som livsmedel. Därför arbetar de japanska industri- och jordbruksministerierna hårt på att det internationella gränsvärdet inte ska sänkas. Deras strävan stöds av andra asiatiska länder och USA. Man negligerar hälsoriskerna och hävdar att ett lägre gränsvärde är ett handelshinder. Till nästa sommar ska de olika ländernas experter ha kommit fram till ett gemensamt beslut.
 

Mycket tungmetaller i japanskt slam

Kadmiumhalterna i japanskt avloppsslam är höga. Medan 90% av slam från svenska reningsverk klarar gränsvärdet på 2 mg kadmium per kg torrsubstans, så var det inget slam som jag undersökte från fyra reningsverk i Yokohamaregionen, Japan, som klarade det svenska gränsvärdet. Från reningsverket i en stad låg kadmiumhalten i slammet mer än sju gånger över det svenska och tre gånger över det japanska gränsvärdet. Japanernas intensiva rökande bidrar till de höga kadmiumhalterna, förutom direkta utsläpp från industrier och kadmiumrik föda. Men det är inte bara kadmiumhalterna som är höga. Koppar- och arsenikhalterna är också höga, både i slam och i åker. Det är en effekt av utsläpp från gruvor och slagghögar. Liksom vid Bolidens gruva i Spanien, har en stor damm med giftigt avfall brustit även i Japan för några år sen (Ashio koppargruva vid Watarasefloden). Det kopparhaltiga slammet och utsläpp från skorstenarna vid gruvans smältverk förorenade åkern så kraftigt att risplantorna skadades på mer än 5 000 ha. Det förorenade vattnet hade även använts för bevattning på ytterligare 4000 ha risfält.
 

Dyrköpt kunskap om kvicksilver

Däremot har man mindre problem med blyförgiftning i Japan än i Sverige. Man slutade nämligen att tillsätta bly till bensinen för nästan 20 år sen. Dvs till bilarnas bensin. Flygbränslet tillförs fortfarande bly. Japanerna har även hårdare gräns för kvicksilver i slam än vad vi har i Sverige. Kvicksilverförgiftningarna i Minamata i södra Japan väckte myndigheterna, men till ett högt pris. Kostaderna för restaurering överskred 20 000 kr per kg utsläppt kvicksilver från plastfabriken. Lidandet för de över 5 000 invånarna som drabbades av begränsad syn, krampanfall och förlamningar kan inte värderas i pengar. För att inte tala om mödrarna som födde fram missfoster.
 

Minskade utsläpp när utbildningen upphörde

Det går inte att förklara katastrofen med brist på kunskap, eftersom företagsledningen tack vare egen forskning kände till orsaken. Ökad utbildning framförs ju annars som ett sätt att minska skadorna på miljön. Men Japans utbildningsministerium har upptäckt att miljön skyddas ibland bättre utan utbildning. Därför har man sen fem år slutat att utbilda blivande tandläkare i hur man lagar tänder med amalgam!

Lars Hylander