AKTUELLT om radio- och mikrovågor
bilaga 8.   

En familj, en hund och två mobiltelefonsändare

Ur W.Maes: Stress durch Strom und Strahlung, utgåva 3(1998), IBSN 3-923531-22-2, ss. 209-211. Översättning av Ragnar Forshufvud. Reviderad 26 Febr 1999.

Rådhuset i Ratingen är åtta våningar högt. Fastighetsskötarens tjänstebostad ligger högt upp på det platta taket. Framför bostaden är delar av taket utformade som terrass och takträdgård. Här bor fastighetsskötaren Friedrich Schäfer med frun Brigitte, sonen Maik och hunden Oscar. De har en fantastisk utsikt över staden, ända till Düsseldorf och Essen och skogarna i omgivningen.

På rådhustaket finns det sändare för mobiltelefonföretagen Quix och E-Plus. Quix sänder med 50 W effekt från en rund-strålande antenn och E-Plus med vardera 15 W från tre riktade sektorantenner. Quix installerades i december 1995 och E-Plus i augusti 1997. Sändarna är monterade på tjänstebostadens ytterväggar, bara tre (!) meter från terrassen och familjen Schäfers sovrum. Hela familjen klagade över hälsoproblem, som alla uppträdde först från augusti 1997, kort efter installationen av E-Plus-sändaren. Fastighetsskötaren fick svåra astmaanfall (som måste behandlas av jourläkaren) och klagade över tilltagande trötthet, huvudvärk, sömnstörningar, öronsusningar och allmän kraftlöshet. Hans fru fick huvudvärk och yrsel, kände sig alltmer slapp och okoncentrerad, och fick också synrubbningar och sömnstörningar. Den åttaårige sonen sov också dåligt, gick i sömnen flera gånger varje natt och fick för första gången ont i huvudet. Mot den dåliga sömnen och huvudvärken fick barnet sömn- och värktabletter. Dessutom blev hans neurodermit värre än någonsin, och även han fick synrubbningar. Alla tre fann att de hade blivit aggressivare och nervösare. Även hunden uppvisade beteenderubbningar; han var tidigare pigg och vital, nu låg han bara och sov.

Om familj och hund bara en eller två dagar vistades på annan plats, hos släktingar eller vänner, då försvann symtomen. Vid återkomsten var symtomen genast där igen. Morfar ville helst inte komma på besök, hans hörapparat brummade och pep i lägenheten, ett normalt samtal var omöjligt.

Hela familjens hälsa försämrades snabbt. Allt starkare mediciner måste skrivas ut. Husläkaren Dr Peter Reinemer skrev ett intyg till Ratingers Stadsförvaltning: "Mina patienter Birgit, Friedrich och Maik Schäfer kan av hälsoskäl inte bo kvar i lägenheten. Det föreligger otvetydig hälsofara. Mina patienters tillstånd är ytterst kritiskt. Man måste utgå ifrån att det hänger samman med den i augusti uppmonterade sändaren."

Under loppet av några få veckor försämrades också blodvärdena hos mor, far och barn. Flera olika medicinska blodvärden avvek betänkligt från det normala. Blodsänkorna var för höga. Fyrbente Oscar blev också undersökt, och även här fann man påfallande avvikelser: Röda blodkroppar, hemoglobin, EVF, MCV, MCH och trombocyter starkt förändrade. Veterinären fruktade trombo-cytopeni och nämnde att han misstänkte leukemi.

De fältstyrkor som vi mätte upp hos familjen Schäfer i oktober 1997 finner man sällan: 3000 nW/cm2 på terrassen, 800 nW/cm2 sovrummen. Bakgrundsnivån från sändare vid den aktuella frekvensen och modulationen ligger enligt vår erfarenhet i centralt belägna bostadsområden (inklusive de på senare år installerade GSM-sändarna) vid cirka 0,001 till 0,1 nW/cm2, alltså tusentals gånger lägre än de här uppmätta värdena. 1

E-Plus skrev: "De mätningar som herr Maes har utfört visar att nivåerna i Er bostad ligger klart under de biologiskt relevanta värdena." Det stämmer, men endast vad de termiska effekterna beträffar - de är de enda som anses biologiskt relevanta, ingenting annat. Men nu var det så att familjen Schäfer inte hade blivit varm, utan sjuk.

Stadsförvaltningen i Ratingen reagerade spontant, när mitt byggnadsbiologiska utlåtande var klart, med ett ställningstagande av biofysikern Dr Lebrecht von Klitzing. Stadsdirektör, stadskamrer, byråchef, personalråd, hälsovårdsnämnd, experter och mobiltelefonföretag kallades till möte. Det var bråttom, för staden hotade med omedelbar avstängning av anläggningarna på taket, och lokalpressen började bli intresserad. Det diskuterades, planerades, grälades och överlades. Den goda viljan att hjälpa fanns hos alla deltagare. Familjen Schäfer fick som första hjälp extrasemester och därpå en lägenhet i ett annat hus. Quix och E-Plus uppmanades att rikta sina antenner så att man fick en drastisk reducering av fältstyrkorna i tjänstebostaden. Men hur?

Teleteknikerna och jag experimenterade på rådhustaket och fann en möjlighet: De tre E-plusantennerna flyttades provisoriskt från tjänstebostaden till rådhusets ytterväggar, med sändriktning bort från byggnaden. Sektorantennerna strålar nämligen huvudsakligen framåt och nästan inte alls åt andra hållet. Därmed kom bostaden i radioskuggan bakom varje antenn. Det glädjande resultatet: En reducering av fältstyrkan med 98-99 procent genom denna omplacering. Quix-sändaren flyttades också provisoriskt och fick en annan placering i höjdled. Resultat: 98 procent mindre strålning i huset från denna sändare. Under de följande veckorna skulle sändarna byggas om på det sätt som vi hade experimenterat fram.

Under tiden kom en rapport från familjen Schäfer i den nya mikrovågsfria bostaden. Alla besvär var borta och blodvärdena åter normala, även Oscars.

Det är intressant att lägga märke till att familjen Schäfer reagerade först efter uppmonteringen av E-Plussändaren i augusti 1997. Efter installation av Quix-sändaren i december 1995 kom inga klagomål, fast mätvärdena för den sändaren faktiskt låg högre än de för E-Plussändaren. Beror det på frekvensen? E-Plus sänder med 1,8 gigahertz, Quix med 0,45 gigahertz. Beror det på modulationen, pulsad eller inte? E-Plus har en annan modulation än Quix. Var E-Plus bara den berömda sista droppen, den där som fick bägaren att rinna över? Beror det på att två sändare har en annan inverkan än en? När det gäller synergieffekter är ett och ett inte alltid två, utan ofta tio eller tjugo.

Placebo och psykosomatisk är här, liksom i många andra fallexempel, uteslutna, eftersom föräldrarna inte visste någonting om någon fara med sändarna (och absolut inte barnet och hunden), inte hade något emot installationen och inte upplevde något optiskt intrång i form av störd utsikt.

 
1 De angivna värdena på bakgrundsnivån har uppmätts inomhus (bekräftat i ett fax från Wolfgang Maes till Ragnar Forshuvud). Husen i de tyska städerna har i allmänhet väggar av sten och betong., som ger en god dämpning.

 

Nästa sida (bilaga  9.)
DN DEBATT 981202
Nästa sida (bilaga 10.)

Detta är en del av sammanställningen om "Biologiska effekter av radio- och mikrovågor" av Thorleif Sand, som har arbetat med kommersiell kommunikationsradio, radiosystem samt mikro- och minidatorer i mer än 20 år.
http://www.kvicksilver.org/biologiska.html

Åter till förstasidan
Välkommen och tyck till i gästboken
© http://www.kvicksilver.org/