Elkänslighet, oro och psykologiskt betingat?

Att förklara elöverkänlighetsproblem med oro och psykologiska faktorer är okunskap och ökar vanliga människors förakt för den så kallade kunskapen, som så flagrant förbiser de helt uppenbara.

Elkänslighet i Helsingborgs Dagblad

Den 5 januari hade Helsingborgs Dagblad två inslag om elkänslighet. Först ett utförligt och sakligt reportage om en drabbad person, Tommy Roxenstein med en liten biartikel på samma sida om höga värden på ett dagis, där Tommy R gjort mätningar. Ligger under en månads tid kvar på: http://www.helsingborg.se/newspaper/05/HD04.HTM#art25
http://www.helsingborg.se/newspaper/05/HD04.HTM#art27

Därefter ett TT-inslag från Lund under rubriken "Studie ger elkänsliga hopp". Efter en kombination av olika rehabiliteringsåtgärder under ett par år var ungefär hälften besvärsfria. Även om det inte klart sägs ut, tycks åtgärderna ha kunnat innefatta viss elsanering på arbetsplatsen. För övrigt tonas problemen ner enligt tankegången att den som inte blir så rädd för symtomen och inte drar sig undan från el särskilt mycket har bättre prognos på längre sikt.

En psykolog i teamet är talesman i artikeln. Psykologer har väl ännu mer än läkare lätt för att bortse från biologiska och fysikaliska skillnader mellan fall med samma diagnos. Man psykologiserar de skillnader som är uppenbara, och får så genom cirkelresonemang ytterligare skäl att förneka betydelsen av fysikaliska (eller kemiska) faktorer i vår alltmer onaturliga miljö.

Läkare är som sagt inte heller dåliga på det här bakvända sättet att resonera, som ju i detta fall innebär att de som drabbats värst i någon mån har sig själva att skylla. Skillnaden mot att tro på onda andar är ibland hårfin. Medicinen skall ju för närvarande bli "evidensbaserad", vilket är lättare sagt än gjort så länge man bevarar sådant intellektuellt skräp i källarvåningen. Till att börja med måste vi göra upp med ett alltför fyrkantigt tänkande i kategorier och diagnoser. Vi människor är rätt och slätt olika och lever i miljöer som också är olika på sätt som forskningen ännu inte lyckats begripa.

Okunskapen döljs gärna bakom psykologiska formler, eller i vissa sammanhang psykosociala tankeschabloner. I Nationella folkhälsokommitténs senaste delbetänkande (SOU 1999:137) är den röda tråden att ekonomisk ojämlikhet är en dominerande faktor bakom hälsoskillnader i befolkningen. Lågutbildade kvinnor röker t ex mer än andra sociala kategorier, alltså beror rökningens skadeverkningar delvis på inkomstklyftor, åtminstone för närvarande. Här råder absolut ingen osäkerhet om evidensens styrka, som vi annars är vana vid när det gäller miljögifter (inkl tobak och asbest för inte alltför länge sedan), amalgam och EMF. Flera läkare ingår i de grupper som arbetat fram utredningen. Tanken att inkomstskillnader inte sällan kan vara en följd av skillnader i hälsa spelar ingen roll i den här tjocka boken. Nåväl, detta var en utvikning om svårigheterna att värdera medicinsk bevisning på ett någorlunda balanserat och fördomsfritt sätt. Artikeln från Lund kan läsas på: http://www.helsingborg.se/newspaper/05/HD15.HTM#art97
(finns kvar till 00-02-04)

Per Dalén